Woho

Det har varit lite hektiskt. Och lite sjukt. Och lite förvirrat.

Helt enkelt inte blivit av att jag skrivit. Märkligt egentligen. Tror det här med att skriva av sig går i perioder. Eller behovet av att skriva av sig snarare. Det är ju inte så att jag plötsligt går runt och allt är toppen, eller att jag slutat ha en massa funderingar. Bara inte känt ett behov av att pränta ner allt.

Fester, jobb, förkylningar, sena nätter och långa dagar i sängen har blivit en enda röra. Undrar vart all tid tog vägen.

L-historien fortsätter. Träffas sporadiskt. Mysigt. Dock vet jag fortfarande inte vad jag känner eller hur jag vill ha det. En vän frågade vad jag gillade hos henne och sa sen själv ”du kanske gillar att du inte behöver vara ensam”. Tyvärr känns det som det ligger något i det. Vill ju inte ha det så, eller, vill inte ha det så av den anledningen.
Går och väntar på att det ska komma massa känslor flygandes. Vet inte om jag lurar mig själv eller om det kan fungera så. Får väl se. Ska fika med henne i dag. Förväntar mig inte att allt klarnar, men ska bli kul att ses. Hon är trots allt både snäll och söt. Förrädiskt.

Sommaren är iaf här. Äntligen. Sova med öppet fönster, varma promenader genom Stockolm, dagar på filt i gallär, öl på uteserveringar, hemgång i morgonljus, svettiga bakfyllor, sommarkylda vindar. Äntligen.

Lyssnar på Levan Polkaa – Loituma. Kan vara världens mest beroendeframkallande låt. Finsk vokalistisk musik. Låter otroligt pretto när man förklarar, men tillsammans med en mangafigur och en purjolök är det ett av världens okända underverk. Ni förstår om ni följer länken!

http://dojo.fi/~rancid/loituma__.swf

Första gången jag satte på den kunde jag inte stänga av på 2 timmar. Helt otroligt. Förändra ert liv i dag.

Nu ska jag titta på en snurrande purjo ett tag. Sen jobba.

Blir nog mest purjo.

Gud.

/P