Brått brott

”There's a lot to be done while your head is still young

If you put down your pen, leave your worries behind

Then the moment will come, and the memory will shine”

Det är en tröstande insikt att det faktiskt går att förändra. Mönster och vanor brytas. Istället för invanda hjulspår går det att höja blicken och titta vartåt man vill, istället för vart man råkar vara på väg.

Det smög sig nog på utan att jag riktigt själv förstod det. Kökskvällarna och avtändning var inte lika roliga. Helgernas frist förbyttes i en rutin som tog för stor plats. Som dämpade mer än lyfte. Som på många sätt var trygg och välkommen men på andra destruktiv och kall. Vännernas apatiskt glittrande ögon i drogrus tedde sig mindre romantiska och mer patetiska.

Till slut ville jag inte ha det längre. Kanske finns det en symbolik i att jag nyförälskat mig i Belle and Sebastian. Tillbakagång till en tid när både helger och musik var okomplicerade och snälla saker.

Bakfylla har sedan 6 veckor bytts ut mot träningsvärk. Fyllemat mot kalorikoll. Rökning mot flås. Drogrus mot endorfinkickar. Fyra kilo fett mot muskler.

Det är en märklig känsla som inbiten träningshatare att sakna gymmet. Att varje dag längta tills jag får komma dit och köra skiten ur musklerna tills det knappt går att lyfta armarna. Att sakna känslan i duschen efteråt när det inte går att torka håret för att handduken inte går att lyfta och man tvingas böja sig ned för att inte lockarna ska förbi blöta. Att se fram emot träningsvärken som förlamar men även erinrar om ansträngningen.

Det skulle vara en än finare historia om denna helomvänding även lett mig till kärleken, men den står fortfarande ingenstans att finna. Legat med Maria. Vaknat bredvid Jessica. Somnat med armen runt Anna. Men fortfarande ensam när det verkligen gäller. Ingen stress. Just nu ligger fokus på tillräckligt annat för att det ska vara en stor grej. Kanske kan blir nått med den 22-åriga blivande psykologstudenten/modellen. Who knows.

Sommaren möts med ett leende fläckat av proteinshakes och sen får dagarna komma som de kommer.

Bra så.

”Now the trouble is over, everybody got paid

Everybody is happy, they are glad that they came

Then you go to the place where you've finally found

You can look at yourself sleep the clock around”
/Belle and Sebastian - Sleep the clock around

Spretigt lite till mans

Jag blev lite kär idag. Lite förälskad. I ungefär 25 minuter tyckte jag det var en helt rimlig föreställning att jag skulle träffa, bli kär i och sedan leva resten av livet med Hanna Hellqiust.

Fascinationen började när jag skulle skriva några rader om hennes nya bok "Karlstad Zoologiska". Som varje god journalist från min generation tillber jag google och föll vid dess fötter även denna gång för att kritiskt ta in information som sedan skulle omvandlas till journalistiskt motiverad text och därmed allmängiltig sanning.
Efter att jag cut'n'pasteat hela wikipediainlägget rakt in i min artikel kände jag mig nöjd med min research och hängav mig istället åt att beundra Hannas byline bild från DN På stan.
Har man förärats en byline bild ska den vara snygg. Om man fått en arena att visa upp sig inför X antal tusen människor på en reguljär basis är det banne mig ens förbannade skyldighet att se lagom kåt, glad och tacksam ut. Det är som att dejta online. Vem lägger ut bilder på sig själv berusad, hålögd och pluffsig? Vem visar sanningsenliga bilder där man står i mjukisbyxor vid spisen och torkar droppar av krossad tomatjuice på den redan solkiga t-shirten? Den biten kan sparas tills människan man ska träffa redan bildat sig en uppfattning om en.

(Själv har jag världens fulaste bylinebild. Detta må göra mig till en hycklare efter ovanstående mening men jag har sedan länge kommit till freds med den 3 år gamla styggelsen som varje vecka kan beskådas av cirka en halv miljon människor i vårt land. Bra så. Konsekvens är tråkigt.)

Hursom tittade jag på byline bilden och läste hennes krönikor som även efter förälskelsen lagt sig framstår som tänkvärda och snyggt skrivna.

Hon framstod vid det här laget som en 10-poängare.

Sen googlade jag mig vidare till SVT:s senaste "Babel" där Hanna på bred värmländska berättade om sin bok.

Förälskelsen var borta. Den sköra magin brast och jag insåg att jag nog inte skulle stå ut med människan.

Jag besparade oss båda en lång period av dating, nyförälskelse, parrelation, husköp och en skilsmässa där vi skulle bråka om vem som skulle få barnen på jul.

Skönt.

Jag känner att jag verkligen gör framsteg i mitt känslomässiga agerande.

Från det ena till det senaste.

Jessica sov här förra helgen. Maria den senaste. Båda är bara standins till något rikigt kommer och hälften av tiden är jag spyfärdig över mitt eget agerande och den andra hälften är jag lite lagom kåt och därför likgiltig inför konsekvenserna av mitt agerande. Slut på den självransakan.

En månad har förflutit med gips och sjukskrivning. Timmar framför datorn, en dygnsrytm som skulle vara normal på motsatta sidan planeten och väldigt få strån lagda i kors för att göra något produktivt. Kände att jag var lite värd det. Lite ledigt. Lite tid att bara totalt koppla bort annat och hänge mig åt meningslösheter. En liten paus från det vanliga livet. I like.

Den annalkande våren bjuder inte annars på några revolutioner. Båtsman har flyttat hem till stan vilket sätter guldkant på tillvaron. Annars varvas jobb, nörderi, fyllor och blasésex till den vanliga cocktail utan bär som får stå som symbol för mitt liv.

Rätt skönt på sina sätt. Förutsägbart och tråkigt på andra.

Så är det hursom och så får det vara. Återkommer när jag har något viktigare att säga. Kanske om det där debattinlägget som aldrig publicerades. Eller nått helt annat.

"Show me a smile then,
Don't be unhappy, can't remember
When I last saw you laughing
If this world makes you crazy
And you've taken all you can bear
You call me up
Because you know I'll be there

And I'll see your true colors
Shining through
I see your true colors
And that's why I love you"
/Ane Brun (Original: Cyndi Lauper) - True Colors

Aj och El

7 dagar i Egypten.

2 frakturer i vänster handled.

1 blogg som får lida.

Svårt att låta tankar och ord flöda när jag inte kan skriva obehindrat...

Hade ett snack med El natten efter jag kom hem i fyllan och villan. Vi gillar varandra som mer än vänner, så mycket är klart från båda håll. Attraktion. Stulna kyssar då ingen såg. Mys.
Men det är lika långt ifrån problemfritt som invasionen av Polen. Hon har även andra i tankarna och jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till allt.

Vi tar det lugnt. Lite som det kommer. Vi får se.

Så avslutades intimiteten i lördags. Bra så.

Operation av handen väntar i veckan. Det sporadiska uppdaterandet av bloggen fortsätter således.

Suck.

/P

Att uppfinna sig själv

"Fait accompli
Allting är sagt
Jag måste ge mig för en stenhård övermakt
Jag ville tro, på vår kärlek ändå
Du står i vår hall och blicken är kall
Och nu vill du gå"

Cigaretten glöder förstrött i askfatet. Årets sämsta dag att bryta traditionen att inte röka inne. Taxin anländer om sju timmar för färd till Arlanda och resväskan gapar tom. Jobbresa till Egypten sju dagar. Ansvar. Aldrig varit bra på att hantera sånt. Inte för att jag kommer göra någon besviken, men för att jag själv på förhand oroar mig för att göra det. Märkligt det där självförtroendet som inte borde saknas.

Dagarna sedan julafton kan bäst beskrivas som ett töcken. Sena nätter, vintersoliga mornar, vita drömmar, ölstinna strupar.

Dagen före nyår hos Jesper - landar hemma hos Strumpan 07. Nyår hos Jenny och vidare till Jeremy - landar hemma hos mig 08. Efter det kökshäng hos Harry med El och Strumpan. Virriga nätter på Berns. Ångestattacker för vissa, segertåg för andra. Jobb. Stress. Mer häng hos Harry. Samma tematik, att få bort allting, att slippa fundera lite och bara vara med de bästa människorna i den bästa samvaron.

Sagan om M har sporadiskt berättats vidare. Sms. Telefonsamtal. Inget ligga... Definitivt för det bättre, även om jag saknar hennes närhet.

Vet inte vart jag står med El. Kanske vill hon mer? Kanske vill jag? Kanske är det dumt, men kanske ska jag skita i det. Tar det nog lungt och ser hur det utvecklar sig, saker har en tendens att lösa sig fast det inte framstår så. Ska sluta oroa mig för saker jag inte vill/kan påverka.

Lillan gick och gjorde slut med Ankan men hittade en ny. Avundsjuk på att hitta någon, men känner med hennes smärta att bryta upp från något stadgat och bra. Livet måste fortgå och den som vågar mest vinner. Man får ständigt uppfinna sig själv på nytt. Nya relationer att vara hemma i, nya tillfällen att se fram emot, nya känslor med nya människor. Stagnation är fienden.

Taxin anländer om sex och en halv timme. Spännande, nervöst och välförtjänt.

Vet inte om jag orkar vara mer sammanhängande just nu. Den senaste tidens konstanta rörelse utan reflektioner har varit ganska behaglig, därav det bristande bloggandet. Får se vart jag hamnar.

Kanske uppdaterar från ett luftkonditionerat rum på Röda havskusten. Så får det blir.

"Och slagen i spillror ligger min värld,
Hopplöst för alltid försvunnen, förbrunnen av lågor förtärd
Ur askan går du, pånyttfödd och nu
Flyger du ut, fågel Fenix till slut
Nu är du fri, det är fait accompli
Fait accompli"
/Benny Anderssons Orkester - Fait accompli

/P