Kuppo

Jag måste vara en smula dum i huvudet.

Jag glömde det igen.

Ipoden har haft slut på batterier sen igår lunch. Laddade jag den? Nej. Varför? Bra fråga.

Det får bli dagens I-landsproblem. Tack.

Därav blev det ingen musik på väg till jobbet. Blir alltid på lite dåligt humör av det. Lyssnade på ”It’s easier to handle all your friends then to keep just one love alive” när jag stod och frös efter morgonduschen. Fint. Och sant.

Helg om några timmar. Äntligen. Som jag längtat. Får se vart det bär av. Bomben imorn fram till tolv sen Indierave är en bra chansning. Vart det bär av i kväll har jag inte en aning om. Ska konsultera J för att sätta alla planer. Skulle kanske vara skönt med en hemmakväll i kväll, men folk brukar sätta käppar i hjulet för dom planerna.

Igår gick jag hem med öppen jacka och njöt av en liten vårvind i håret. I dag vräker snön ner. Undrar om det är ett tidigt aprilskämt. Jag blev iaf inte road, och det brukar vara ett säkert tecken på att allt är ett skämt på min bekostnad. Som lök på laxen hade jag dessutom motvind HELA JÄVLA VÄGEN till jobbet. Måste hitta nya vindstilla vägar att vandra. (Gud vilken poetisk rad. Jag bjuder på den om Winnerbäck eller Lundell känner sig sugna på att stjäla.)

Dagens L uppdatering:
Smsat gulligt under morgonen. Ja, jag är lika förvånad som alla andra. Vafan pysslar människan med. Märkligt börjar inte ens beskriva det.

Märkligt men roligt.

Fan.

/P

Morgon...

Bomben lägger ner över vintern… På lördag är det sista chansen att uppleva euforin. Känns på något sätt rätt typiskt. De fina små sakerna försvinner oftast. Gelin & Co har gett oss galna lördagar som alltid inletts med en pianobar som nästan fått en att börja gråta. Känns tomt redan nu. Trodde jag hittat min lördagsoas för i vår. Man ska inte fästa sig. Gud vad det låter bittert, men det är på ett sätt fan så sant.

L… Ja. Hon får nog gå vidare, eller jag får det väl snarare. Har en känsla av att vi inte kommer träffas igen. Vi pratade lite i natt (när hon antingen vaknade eller kom hem, beroende på om man tror att hon ljög eller inte). Allting känns lite blasé. Jag orkar hurusom inte plöja ner mer energi utan att hon visar intresse. Då blir jag hellre bitter. Det ligger i hennes händer och jag tror hon kommer fumla bort det.
Det är trist, men jag vet inte riktigt vad jag kan göra. Spelet är inte riktigt gjort för mig. Jag orkar inte med ängslan.

Hör jag av mig för ofta? För sällan? Är jag för på? Är jag inte tillräckligt på? Hur snabbt ska allt gå? När ska man ses igen? Hur mycket är jag tillåten att känna efter en dejt? Hur mycket känner hon efter en dejt? Varför är hon kryptisk? Är hon alltid så eller är det jag? Ska jag backa av och låta henne ta initiativ? Spela svårfångad? Vara lite dissig? Vara känslosam? VAD?

Frågor som inte tenderar att få svar. Jag vill ha klara raka besked och kan man inte ge såna kan man iaf säga det uttryckligen istället för att vara svävande… Eller? Jag är rak, förtjänar jag inte det tillbaka?

Tydligen inte.

It’s out of my hands.

Jag tvår mina händer.

Gillar det inte.

/P

Nattuppdatering

Några minuter över tolv... Ska försöka få lite sömn snart.

För tillfället känns det som att allting är påväg utför med L. Jaja, shit happens.

Pratade med en klok väninna tidigare och skrev av mig lite. Hon höll med mig i mina bittra små inlägg om L. Tyvärr gör väl inte det att allting klarnar, eller att något blir bättre.

Hurusom är det nog bra att trappa ner. Känns som jag är påväg rakt in i en vägg. Tänkte försöka stanna innan jag kraschar rakt in i den. Får se om jag lyckas den här gången. Vet inte om jag litar på mig själv att jag ska klara det.

Lär nog krascha.

Är rätt bra på det.

Nu väntar lite sömn innan ännu en dag... Längtar till helgen... Fest... Få glömma...

Lovely.

/P

Ketchup. Mmm

Först händer ingenting…

Sen händer än lite mer ingenting…

Just när man tror att det äntligen ska hända nått så går man bet, det händer ingenting.

SEN händer allt jävla ting på en gång.

Så har iaf dagen känts. Fram till lunch hände absolut ingenting. Efter lunch har följande hänt.

L har avbokat dejten med motivationen att hon är sjuk.
Chefen har haft långa diskussioner om min framtid.
Jag fick en drös med jobb.
När jag nästan var klar fick jag i uppdrag att skriva en annons.
När det var gjort blev jag tvungen att bildsätta en massa grejs.

Nu är allt tillbaka till lugnt igen, 20 minuter innan man ska gå hem. Äntligen.

L avbokade alltså vår fika och sa att hon hade ont i halsen och var trött. Tror inte en sekund på det, men har nog inte ork att bry mig. Hon är jävligt märklig, vet inte om jag ids lägga ner mer energi. Vill hon inte träffas fine, jag tänker då inte föreslå det igen. Vill hon träffas får hon kläcka ur sig det helt själv nästa gång. Då hon tidigare sagt att hon har jobbigt med att bestämma NÄR man ska träffas osv så lär det bli aldrig. Kanske lika bra.

Tar sikte på lördagens Bomben där en annan intressant dam kommer befinna sig. Inte träffats förut, men skulle kunna bli hur kul som helst. Omväxling förnöjer…

Fast egentligen vill jag nog inte ha det.

Omväxling.

Tyvärr inte jag som bestämmer.

Fan.

/P

Missade en dag

Gårdagen var kaotisk. Då är jag rätt snäll…

Man ska inte skicka sms när man druckit. Så lätt är det. Jag inser detta klart som inget annat när jag är nykter. Tyvärr ej så när jag är full.

L skickade korthugget sms runt elva i måndags. Hon var ute. Jag var ute. Mindre nykter. Gillade då inte att få ett kort sms. Ringde, hennes vänner stod och skrattade i luren. Tolkade jag detta som att dom bara var fulla och glada? Nej. Självklart inte. Skärp er. Halvtjafsade sen via sms ett par timmar till. Helt värdelöst. Pratades vid runt 3. Somnade tio i fyra… Klockan ringde 07:25.
Åkte på jobbresa över dan. Bakfull och med runt 3 timmars sömn. Kul.

Gårdagskvällen blev med andra ord lugn. Somnade tidigt, fortfarande trött i dag. Måste varva ner nån dag.

I've found a reason for staying home tonight
just by myself tonight - all by myself
i'm gonna loop duplicate my heart into a million songs

Suburbian kids with biblical names får mig att studsa till jobbet. Skönt med lite pigg musik i öronen.

Träffade R i måndags innan vi gick ut. Kan nog beskrivas som ”trevligt”. Dock inget mer än just det. Nu är det iaf avklarat. Känns skönt. Inget som hänger över en.

Ska fika med L i kväll. Under måndagens sms-konversation frågade jag om jag hade anledning att nojja. ”Nej :), sluta nojja”. Får väl se om hon har rätt. Hon är märklig. Lite svår. Det gör mig tyvärr ingenting. Eller det gör det, men inte negativt. Sucker.
När jag är nykter är jag fortfarande rätt lugn. Ska hålla mig nykter ett tag. Det är svårt. Att hålla sig lugn, inte nykter.

Jaja, vi får se hur allt löser, eller inte löser, sig.

Lite för spännande…

/P

Fyllemess...

Blev ingen blogg i går. Förlåt. Var bakfull och stressad halva dagen. Resterande var jag lullig. Tragik.

Pianobaren i lördags var lika vacker som vanligt. Emma från Paris gjorde en underbar cover av Just like heaven. Stort. Hoppas pianobaren fortsätter lika fint som den börjat, då kan våren bli hur fin som helst.

Lördagsnatten fortsatte med vibrerande fönster och frenetiskt armviftande på dansgolvet. Bomben förtjänar mer besökare än vad dom får. Gelin raljerade om vart allt klubbfolk tagit vägen. Kan tyvärr inte ge några svar. Men när en suverän klubb som Bomben har ett halvtomt dansgolv är det något som är fel. Tror det är vintern. Den suger all energi ur folk.

Ge oss vår.

Ge oss pånyttvaknande.

Ge oss klubbstockholm tillbaka!

Mitt i Bombenkvällen ringde R. Hon ville mötas upp. Märkligt en lördagsnatt när vi aldrig träffats förut. Jag orkade inte och sa att vi skulle ses på måndag.
L smsade. Först lite märkligt och kort. Sen messade hon vid fyra när jag var på väg hem. Blev lite förvirrat och märkligt. Hon var kryptisk och lite svår, något jag inte hade närvaro att tolka halv fem på morgonen… Var nog lite kort… Fick ångest på söndag morgon, messade och bad om ursäkt. Hon sa att det var okej.

Pratade en hel del på kvällen. Hon sa att hon nojjade, jag bad henne att låta bli. Hon vill ses igen hurusom. Bokade dejt på onsdag. Sen sa hon att hon skulle till KGB i kväll och ville att jag skulle komma förbi. Ska ju ut med R i kväll, fast jag inte riktigt vill… Men skadar ju inte att ta ett glas vin så man får det överstökat. Vill träffa L. Vet inte om jag vågar klampa in på KGB när hon sitter där med alla sina vänner, känns upplagt för nån pinsamhet. Ska höras i kväll iaf. Hoppas det löser sig till det bästa.

Kommer på mig själv med att sakna henne.

Jobbigt.

Eller?

/P

Jaja

Grattis J. Grattis N. Eller snarare: Tack J. Tack N.

Kryptiskt? Jag vet...

Gårdagen blev inte alls som jag trott. Inte alls. Trots allt blev det en oerhört rolig kväll. Vänner droppade in under kvällen, med varierande grad av förståelse för att man var på dejt.

Slutade med hångel. Trodde inte det. Trodde verkligen inte det.

Nu ska jag börja nojja för om vi hörs i dag... Eller så fortsätter jag med lugnet som funnits sen i förrgår. Tror det är bättre. Tack N&J för det.

I kväll är det Bomben som det ser ut. Ska se om man kan lyckas vara lika dryg som förra veckan.

Äh, inte en sportslig.

Har fortfarande hennes parfym kvar på skjortan.

Den passar rätt bra där.

/P

Lugnet

I fall apart

Like a broken door

I’ll surely die

If you gone too long

Your absence cries

Like a silent song

Sneaker Pimps inleder av någon anledning dagen. Fick låten av L i förrgår, den har växt lite. Vet inte om det är låten eller kontexten.

Efter att ha pratat med min förståndiga vän igår ringde en annan mycket klok vän. Hans approach är lite mer direkt. Han skällde ut mig. Tack. Jag behöver örfilas upp lite ibland som sagt.

Hurusom har lugnet som infann sig efter samtalen bara fortsatt. Inget elakt pirr längre. Just nu känns allting ganska lugnt. Märkligt hur fort allt kan vända. Jag är väl inte förvirrad för inget.

I kväll ska vi ut, jag och L. Förväntningarna är blandade. Det går som det går och jag får tackla situationen därefter. Tror faktiskt att det blir bra, hur det än slutar.

Är ju så lugn. Hur kan något gå fel?

Eller hur.

/P

Klippor

Tur att man har förståndiga vänner som kan plocka ner en på jorden i bland. Jag flyger lätt iväg, eller faller. Behövs nån som rycker tag i en.

Har just pratat med en sån förståndig vän som lugnat mitt virriga sinne. För tillfället känns allting väldigt lugnt, vi får väl dock se hur länge det håller i sig.

Njuter av en stunds lugn och vila.

Kan jag vara värd.

/P

Bara en utgång

Okidoki. Lite hurtigt, käckt, kort och blasé.

Sms:ade och avbokade den möjliga middagen på fredag. Vi hade pratat om att äta först och sen gå ut. Kände att jag inte orkade pusha för det.

”Okidoki :)” fick jag till svar. Thats that. Tack för kaffet. Skulle aldrig pratat igår. Hepp.

Nu ska vi bara ut iaf. Känns rätt skönt. Kan dricka några öl och sen ursäkta mig. Huvudvärk, illamående kanske. Ska till ett rätt stökigt ställe (varför hon nu föreslog det på en dejt), så lär bli rätt tamt hurusom. Men kan inte avboka helt, känns lite fegt. Håller en flyktväg beredd istället.

Nya tag istället. Känns dock som luften gått lite ur mig.

Djupt andetag.

/P

Uteblivet

Hon skulle upp tidigt. Inte hört nått. Har jag lyckats igen? Möjligtvis. Bra. Inte oväntat.

Allting känns nu oerhört förvirrat. Skulle helst blåsa av fredagen och skita i allt. Sikta på nått tillfälligt på lördagens Bomben. Jag mår inte bra av sånt här.

Kan man stänga av?

Borde man stänga av?

Ska se om jag kan komma på en hållbar bortförklaring till fredag. Känns lika bra.

Självömkan känns bättre än att bli ratad. Lätt. Skulle vilja slippa känna lite.

Får jobba på det där.

Snart lunch i min bitterhet. Tur att jag är bra på att vara bitter.

Bäst.

/P

Spelar med...

Today must have been one of the strangest days
Some would say that you won’t find love that way
The best days are not planned by common sense
By lack of time
You just happen to be where everything feels fine

Anna Ternheim vaggar in mig i nån form av falsk trygghet. Somnar med stereon på. Vaknar mitt i natten och stänger av. Har inte somnat med musik på ett tag. Saknat det.

Som vanligt kastades jag av och an igår. Pratade med L från det att jag kom hem till sent. Började nojja runt 12. Hon kändes avvisande. Så jag skrev nått småmärkligt och ursäktade mig. Började SMSa. Hon undrade vad jag nojjade över. Jag kunde inte svara. Sen pratade vi i telefon två timmar. Märkligt. Hon lät inte som jag tänkt mig. Vet inte om det var helt positivt. Vi pratade om nojjor och svagheter. Fan, tror inte jag borde gjort det. Man ska inte outa att man är galen, trots att alla är det.
Hon sa att hon också nojjar, men inte förrän hon träffat någon och blivit intresserad. Jag nojjar tidigare än så. Eller, jag blir intresserad tidigare än så. Långt tidigare.
Från att ha skitit i känslor i åratal har jag plötsligt börjat gå med hjärta på utsidan. Förstår inte varför. Varför börjar jag känna massa saker för dom nu? Jag har inte ens träffat människan och redan ser jag ”oss” i ögonvrån.
Som vanligt drar jag på för stora växlar på saker även om jag inte borde. Tror det alltid blir mitt fall.

Bladet har i dag två artiklar som träffar rätt på. Först Ronnies krönika. Killen har en bra penna, det visste jag redan när jag var där.

Mitt starkaste minne är en kväll när jag av nervositet kräktes rakt ut över parkettgolvet i väntan på att hon skulle ringa.
Det var inte heller så jävla trevligt.
Men det kändes.

Ronnie är också känslojunkie. Jag är inte ensam. Vi är inte ensamma.

Den andra är singel-dagboken. Anna slår nog huvudet på spiken.

Jag blir galen av att inte veta vad han vill, känner och menar. Men som vanligt låter jag bli att fråga och fortsätter kastas mellan hopp och förtvivlan.
Ville skrika åt honom. Att det här är bra, att vi är bra. Att han inte får kasta bort det.
Jag känner nästan aldrig så.

Så känner jag rätt ofta.

Kom på det när jag pratade med en väninna igår. Det stora problemet är att jag slår ur underläge. Jag går in med ett intresse från början istället för att vara kall och se vad som händer. Jag har inget att ”vinna” på att träffas. Jag är redan fast. Jag kan bli förkrossad eller glad, men inte intresserad. Den striden är redan förlorad. Hon har redan vunnit. Avgörandet ligger helt i hennes händer. Jag tvingas bara spela med.

Får se hur bra jag spelar.

/P

Snö. Bra. Tack!

Gick till jobbet hoppfull. Hoppfull om att det verkligen skulle kunna börja bli vår. Snön var nästan borta, trots kylan.

Sen kom det.

Slaget.

Rakt i ansiktet.

Snöat nu halva dagen. Så totalt värdelöst. Blir bara så trött.

Josh Rouses nya skiva får mig att längta till sommaren än mer. Förkastligt.

Tror jag ska gå i ide. Verkar snart vara enda hållbara.

Snö? Vafan ska det vara bra för.

/P

Ett "kram" hit eller dit

Hon (L) har börjat avsluta majoriteten av SMSen med ”kram”. Så var pirret uppskruvat än lite mer. Kul. Tack för den. Precis vad jag behövde. Mer pirr.

Jag gillar kram. Jag gillar insinuationen. Jag gillar tanken på att hon också vill att jag ska skriva kram. Det gör jag alltid. Nästan alltid. Den enda gången jag inte skriver det är när jag inte fått ett tillbaka, då blir det lite som ett straff. Ett straff som kanske bara jag tänker på. Hoppas hon också märker det. Får iaf kram nästan alltid nu. Slipper straffa… Både mig själv och henne.

Blir så glad att jag avbokar träffen i kväll. Skyller på jobb. Vill inte att något ska stå mellan inför fredag. Inga chansningar. Eller, allt är väl en stor chansning, men ska undvika sidospår. Hålla fokus.

Måste förtjäna kramarna.

Vill inte att dom ska försvinna.

/P

0 till 2... Va i?!

Vet inte riktigt vad som hände. När jag kom hem i går kväll var allting nojj. L hade inte hört av sig. Jag hade pirr. Överanalyserade allting som vanligt.

Klockan halv två i morse hade jag två dejter bokade de kommande tre dagarna.

Figure that.

Hade en del att göra hemma under kvällen. Hann inte prata med L när hon hörde av sig först. Började prata runt halv tio och pratade till kvart över tolv. Vet ju fortfarande inte alls vad hon siktar på. Vet inte om jag vill veta. Vet att vi ska träffas på fredag. Vet att jag fortfarande har pirr i magen. Hoppas jag inte är ensam om det. Nu återstår bara väntan till fredag. Kan inte komma snart nog.

Hurusom hade jag lovat ringa R för en liten pratstund. Gick ju inte alls som jag tänkt. Hon var glad, lät söt och rätt kaxig. Sa att hon tyckt att JAG låtit ointresserad. Lögner. Jag verkar aldrig ointresserad.
Nu ska vi på dejt. Hipp som happ. Vet egentligen inte om jag är så på, men jag kunde inte riktigt säga nej. Fan. Borde bli bättre på att säga nej. Vi ska och dricka vin i kväll. Rätt sent, så kommer inte bli nån lång historia. Rätt skönt om det visar sig bli jobbigt.

Min oro i det hela är att R skulle visa sig vara oerhört trevlig. Hur kommer det påverka fredagen? Det är L jag vill ha iofs, så det lär väl inte ändra något.
Kanske har jag bara lite skuldkänslor. Men allvarligt, det är första-dejter. Ingen exklusivitet utlovad på något sätt. Men på mitt sedvanliga sätt spelar logik sällan en stor roll i mina nojjor. Fan.

If I could laugh I'd love you
If I could smile at anything you said
We could be laughing lovers
I think you'd prefer to be miserable instead
If I could love I'd love you
If I could love like anybody else

Franz Ferdinand på väg till jobbet. Behövde komma igång lite. Mys.

Nu ska jag snart börja oroa mig för kvällens dejt. Sweet. Nått nytt att nojja över!

Sucker man är.

/P

Ett p.s.

Jag inser självklart att jag inte är galen egentligen. Att alla funderar. Att alla är lite galna. Men det kvittar mig lite om alla andra är likadana, för det enda psyke jag tvingas brottas med är mitt eget.

Har hurusom bestämt att vänta på att L hör av sig. Tänker inte sabba det här genom att vara för på. Det får ske på hennes villkor. Vill hon inte så är det väl så och inget jag kan förändra genom att vara påträngande.

Även om det är jobbigt.

Så jobbigt.

/P

Over the rainbow

Israel Kamakawiwo´oles version av ”Over the rainbow” är sagolik. Gör jag någonsin en film (vilket det ju inte finns stor chans till) ska den vara med. Antingen i en kärleks- eller dödsscen.
Försöker tänka mig den låten över säsongsavslutningen av Vita huset säsong 3 (När CJ’s kärlek blir skjuten och hon sitter och gråter…). Får rysningar och börjar nästan grina av bara tanken. Så fint. Halelujah är inte dålig, inte alls. Men jag tror på något sätt att Israel hade gjort det väldigt väldigt bra.

Some day I'll wish upon a star

And wake up where the clouds are far behind me

Where troubles melt like lemondrops
Away above the chimney tops

That's where you'll find me

Inte hört nått från L sen igår vid 9… Vafan. Klart det inte är nått att nojja över.

Tror ni jag nojjar?

Gissade ni ”Ja”? Grattis. Och grattis till mig själv.

Hörde av R igår, efter att ha fått kalla handen för typ 3 veckor sen. Vi hade ju inte setts, men hon visade att hon inte var speciellt intresserad. Nu vill hon ha en date. Hur fan tänker tjejer?

Ärligt talat är det nog bara en desperations-grej. Var hon inte så intresserad för 3 veckor sedan och inte har hört av sig sen dess mer eller mindre så är hon det inte nu. Antar att hon bara är ensam och försöker träffa nån i nått desperat försök.
Ska ringa henne i kväll iaf och diskutera saken. Tror dock inte jag kommer gå med på nån date. ”Noone puts Baby in a corner!”. Så det så! Men ska bli lite intressant att höra hennes förklaring.

Jaja, nu återgår jag till att ha ont i magen över att L inte hört av sig, vilket känns som ett mer substantiellt problem.

Fan. Man ska inte få pirr. Leder bara till ångest.

Fan.

/P

Jag är galen

Don't let the sun be the one to change you baby

I wanna learn how to love, if I'm to know

Cause I wanna go where the people go

Cause I'm forever lost

Magic Numbers i öronen hjälper inte alls. Min plan att tvinga våren att komma har, trots alla ansträngningar, misslyckats. Det är dags att inse det nu. Jag har på mig vinterjackan. Nederlag. Fan.

Jag fortsätter att kastas fram och tillbaka i mitt känsloliv. Jag tar åt mig för mycket av småsaker. Troligtvis helt oviktigt, men i mitt huvud tornar de upp sig. Nojjar. Hela tiden.

Eliot i Scrubs har en gång en utläggning. Hon vet att hon själv tänker konstigt, har märkliga tvångstankar, galna tankebanor och fantasier. Hennes stora problem är hur hon ska dölja detta för sin pojkvän. Han frågar vad som tynger henne och hon vill så gärna svara. Till slut brister allting och hon häver ur sig:

Of course I'm holding back! I'm insane, you idiot! Remember the other day, when you told me that I had pit stains? Well, I have cried every fifteen minutes on the half-hour since you told me that. I am wracked with self-doubt. I have panic attacks. I'm claustrophobic, germaphobic, phobiaphobic. I talk to myself. I talk to my cat. I talk to three separate shrinks about the fact that often my cats respond to me in my mother's voice. And yesterday, when that stupid pretty surgical nurse handed you a pair of latex gloves, I almost killed the guy whose leg I was stitching up because I couldn't stop thinking about the two of you having sex on a box of steaks! Why a box of steaks? 'Cause my dad had an affair with a female butcher! And, as I mentioned before, I am insane. There! I opened up! Are you happy?

Så känner jag mig ibland. Nu pratar jag inte överdrivet ofta med min katt, men ni förstår kanske poängen. Jag har massa tvivel, tankar, ångest, nojjor och skit som sätter sig i huvudet. Sen blir allt en kamp för att inte låta personen jag är intresserad av förstå hur jävla dum i huvudet jag egentligen är.

Det är ett problem… Jag hoppas jag kan dölja det ett tag till. Undrar bara hur.

Jobbigt att vara galen.

Hoppas jag hittar nån att vara galen med.

/P

Stortipparen

So she took her love for to gaze awhile
Among the fields of barley
In his arms she fell as her hair came down
Among the fields of gold

Skönt med lite avslappnande finmusik. Eva Cassidy - Fields of Gold. Suckermusik, men så fint.

Med rätt tippning på de 4 första bidragen erövdrade jag redaktionens schlagertävling. Hur det gick till vet jag inte. Vet heller inte om jag ska glädjas eller skämmas. Kanske lite båda. 460:- iaf. Det är inget att skämmas för.

Pratade med L ett par timmar från jobbet. Sen via SMS på kvällen. Det finns pirr. Fan i helvete. Det finns pirr. Vet inte om jag orkar. Orkar inte bli besviken igen. Börjar nästan förbereda mig nu på att det kommer göra ont.

Är väl rädd för att återigen lägga min lycka i någon annans händer. Någon jag inte känner men som jag känner för. Fan. Hur gör man för att inte känna såhär? Vill inte. Är inte säker på att det kommer sluta bra. Men det är svårt att inte hoppas.

Så svårt att inte hoppas.

/P

Måndagsångest

Måndagsmorgonen kommer alltid lika spontant. Man är aldrig riktigt beredd. Plötsligt måste man sova vid midnatt, trots att kroppen vill annat.

Tippade rätt bra på Schlagern. (Ja, jobbar man som jag så är man faktiskt tvungen att tippa. Sorry.) Kan dock inte komma ihåg om jag satte Poodles som 4:a eller 5:a. Satte jag dom som 4:a kan jag ligga bra till för att kamma hem redaktionspriset. Stort. Mycket stort. 7 röster på Rednex ifrån att jag iaf skulle tippat topp 5 rätt. 7 röster… Vafan?!

Den som satte Jihde och Wikegård som kommentatorer för Melodifestivalen borde få Nobelpris. Det och Lindström var årets genidrag. Funderar nästan på att börja betala tv-licens bara för det. Men bara nästan.

Söndagen blev lugn efter Bomben. Pratade halva dagen med L. Mysigt. Eller, jag vet inte. Börjar få lite pirr i magen. Idiotiskt. Kommer säkert bli besviken. Brukar vara så. Som vanligt hittar jag detaljer att nojja över. Fick t.ex. inget ”kram” i god natt sms:et trots att jag skrev det till henne. Varför? Hatar det där. Nojjandet dvs, inte L. Får se vad som händer i dag. Lär väl kasta mig ut och slå mig som vanligt.

Puckat. Men kanske värt.

Hoppas.

/P

Bomben i mitt hjärta

Kommer på mig själv med att knappt våga ställa ner glaset. Inte för hårt. Inget ljud.

Marit Bergman står bredvid ett piano och sjunger. I en halvcirkel runt står klubbdeltagarna och hänförs. Så fint. Ett ömtåligt ögonblick.

Sen är det slut. Häng övergår till klubb. Bomben är lika fantastiskt som vanligt. Och som vanligt blir klockan tre alldeles för fort. Helvete.

Skäller ut en stackars tjej på vägen hem för att hon inte vet vart Vasastan ligger. Lillebror tycker jag är dum i huvudet, jag att hon var det. Vet inte vem som har rätt. Bryr mig inte.

Kommer hem och pratar med en åldring några timmar. Roligt. Hon är fin. Får se vad som händer. Får se om hon klarar det.

Sista bakfyllan på en vecka. Känns väldigt skönt. Vitt i horisonten. Me like.

/P

Rundan

Gårdagen bjöd på en Schlagerfest på redaktionen. Bra. Nån som vågar sig på en gissning hur det slutade? Nej, tänkte väl inte det.

04:nånting stapplar vi ut från Köket. Bra.

I kväll: Bomben. Allting bara fortsätter.

Roligt.

Eller nått.

/P

Skräll

Storskrällen är ett faktum.

Gårdagens utgång slutade INTE klockan 12.

Inte heller 1 eller 2.

Hemma 03:20. Klockan ringde som en kär gammal vän 07:20.

Anslöt till den samlade presskåren 22.00. ”Nu ska du komma ikapp”.

Jaha? ”Är det så jävla smart” hann jag tänka innan jag hade den alkoholstinna handen full av drinkbiljetter. Vafan ska man göra då? Jag gjorde självklart vad varenda fattig journalist utan självaktning skulle gjort i mitt ställe. Jag kom ikapp.

Nu sitter man med alvedon och koffein i ådrorna, clear eyes i ögonen och vatten i magen.

Men jag kom ju ikapp.

Före...

It's a good thing tears never show in the pouring rain
As if a good thing ever could make up for all the pain

¨

Robyns röst över Verschwende Deine Jugend-remixen är bara fin. Låten får signalera den lilla förfesten jag har. Ut i kväll... Jobb/Fest. (Jojo). Får se om jag överlever. Högst tveksamt.

Syns på ett dansgolv nånstans.

Kärlek.

/P

Vår!

På vägen tillbaka från lunchen stannade jag i solen. Vred upp I-poden. Satte på Håkan Hellström.

Plötsligt var det vår.

Så lätt var det alltså. Undrar varför jag inte gjort detta tidigare. Nu ska jag börja bära min vår-/sommarjacka i ren protest. Nu får det fanimej vara slut. Det är vår nu och jag lyckades just bevisa det.

/P

Ett anslag

Redan vid de första anslagen sträcker fransmännen upp händerna i den svettfuktiga luften. Den röda heltäckningsmattan får en chock när dansgolvet lyfter för att snabbt dunsa tillbaka ner i verkligheten igen.

Just look to the rainbow you will see,
The sun will shine till eternity
I've got so much love in my heart
No one can tear it apart

Jag står vid ett panoramafönster på 36:e våningen i Shanghai. Stadsdelen Pudong breder ut sig nedanför och över floden stoltserar bar-gatan The Bund i den andra halvan av staden. Housebasen slår nästan hål i ryggraden och jag blir kär. Kär i en låt, kär i ett ögonblick eller kär i en stad. Vet inte vilket och bryr mig inte. Kanske är det bara dom inhumant starka Gin&Tonicsen, kanske är det det trånga dansgolvet med en syrebrist som rivaliserar vakum, kanske är det bara en ny kärlek. Vet inte och bryr mig inte.

Lyssnade på Bob Sinclair – Love Generation på väg till jobbet. När jag kom hem från Shanghai visste inte en jävla människa om låten. Nu spelas den sönder på Berzeli bar och mitt hjärta går sönder varenda gång. Trots det tvekar jag inte en sekund på att varenda gång flyga upp och kasta mig in i frenesin. Kanske i jakt på ett svunnet ögonblick eller i jakt på en kärlek som fortfarande bränner hål i hjärtat.

Vissa låtar kommer alltid förknippas med vissa tillfällen. Love Generation kommer i min värld för alltid betyda Shanghai. Jag kommer alltid bli lite kär när jag hör den.

Annars är det en rätt lugn dag. Sov ganska dåligt, trött på jobbet. Fest i kväll verkar det som. Shit. Vad har jag dragit igång?

Blundar kort och står på 36:e våningen.

Kan fortfarande känna basen.

Kan fortfarande bli kär.

/P

Ett soundtrack till mitt liv

Mitt liv har förändrats drastiskt. Jag har numer inte ett soundtrack till mitt liv. Musiken har tystnat.
Min I-pod har alltså slut på batterier. Självklart är jag inte så förståndig att jag laddade den över natten (var inte heller så förståndig att jag började tvätta igår, så i dag får jag tvätta allt. Suck) och nu var det alldeles tyst på väg till jobbet.

Jag omger mig nästan konstant med musik annars. Jag gillar förändringen man känner så fort man lyssnar. En promenad kan bli precis vad som helst med rätt musik i öronen. Är jag påväg till fester ackompanjeras jag skrämmande ofta av Broder Daniel – I’ll be gone. På väg till jobbet blir det ofta något lugnare, Death cab for cutie, Saturday looks good to me eller kanske (eller, på sistone) Andreas Mattsson.
Jag gillar känslan av att vara i min egen värld. Med min egen musik i öronen kan jag stänga ute allt. Ignorera. Inte vara med.
Jag önskar alla människor kunde ha ett eget soundtrack till sitt liv. Pampiga, ledsamma, glada, poppiga, ösiga eller lugna låtar som alltid skulle gå på vid rätt tillfälle. Som alltid skulle förstärka rätt sinnesintryck, eller ta udden av andra. Tror folk skulle bli gladare av det.

Jag skulle iaf bli det.

Men just nu är det tyst.

Fan.

/P

Mystiken tätnar

På något mystiskt jävla sätt har klockan blivit tjugo över två och jag har ännu inte avlidit. Medicinsk expertis står mållös. I enlighet med all forskning borde jag varit död vid det här laget.

Klarade t.om. av ett större möte utan att kräkas. Cred till mig för det!

Mår som en gammal urvriden trasa iofs, men jag står iaf upp.

I kväll ska lillebror uppträda med egna låtar. Ska bli kul att se honom in action, även om det finns källor som hävdar att jag kommer somna innan dess. Ska försöka sova lite före showen. Måste. 3 1/2 timmes fyllesömn räcker fanimej inte.

Schlagerfinalisterna spelas nu på redaktionen. Inget som hjälper nånstans. Helvete.

Återvänder nu till att bekämpa min kräkreflex. Det är också ett måste kan jag säga.


/P

Dagens citat

Från Stureplan.se, en intervju med Sebastian Karlsson.

När skrek du besinningslöst senast?
- När jag höll på att köra på en älg två gånger samma dag för en vecka sen. Jag fick tvärnita flera gånger.

Jag undrar varför han tvärnitade flera gånger om han bara höll på att köra på älgen två gånger. Flera indikerar väl att det var fler än iaf 2 gånger, eller? Kanske tvärnitade han för annat också, men vad? Eller så kanske han inte lyckades så bra med att tvärnita för älgen de två gångerna och fick göra flera försök. Men då outar han ju bara sig själv som taskig bilförare, är det så jävla klurigt? Jag är förvirrad, men lite road över att han är utvecklingsstörd.

J blir trött när jag drar denna utläggning för honom. Han blir trött på mig ibland. Jag bara ler.

/P

Livsbejakande vanföreställningar

”Senast ett går vi hem”

Tjenare.

När fan har den idiotiska föreställningen någonsin påverkat en? Hur många gånger har man verkligen gått hem klockan ett (eller när man nu borde gått hem)? Fucking aldrig. Det är som att ta ”en öl”. Ett stort skämt, men man drar det ändå. Som ett försök. Ett försök att lura sig själv. Bättre att leva i en vanföreställning än inse att man är en jävla sucker.

Går på en diet av alvedon, clear eyes, kaffe och tillräckligt med vatten för att dränka en bläckfisk. Rökrummet är också frekvent besökt. Rökt 5 gånger på 2 ½ timme. Nån form av rekord.

I går var det hursom fest. Hummer, champagne, drinkbiljetter och schlagerbögar. Överallt. Nåstan påfrestande, men roligt att vara tillbaka i pulsen. Där det händer. Även om det ter sig mindre lustigt i dagsljus.

En vän sa till mig innan jag gick ut att jag skulle hångla med en kändis för att sen kunna dissa personen. Hånglade mest med min älskade lille kollega (som för övrigt är totalt ansvarig till att jag mår som jag gör…). Pussades iofs lite med en mycket homosexuell sångare. Gick på en bluff. Men ingen av dom ska dissas, enbart hyllas.

Undrar om jag någonsin kommer bli nykter.

Tvekar.

/P

Doldisen

Det är farligt att ens skicka ett sms nu för tiden. Kan bero på att jag läser in för mycket i allt. Så fort jag skickat iväg ett så börjar ångesten. Kommer jag få svar? När? Varför har jag inte fått svar än? Var det dumt att skicka? Kan jag ta tillbaka det?! Nu har jag gjort bort mig! Fan.

Sen när svaret väl kommer, och det gör det oftast, börjar nästa fas. Vad fan menas med det där?

Det är oerhört roligt att knåpa ihop egna sms med lite dold information. Man hoppas att personen kan läsa mellan raderna, men är samtidigt lite rädd att det ska läsas fel. När man är på andra sidan, mottagarens sida, känns det klart överskattat med dolda meningar. Skriv vad du menar, jag förstår inte!

Den söta flickan har sms:at och därav mitt förvirrade utlägg. Ska analysera det noggrant på lunch med min hemkomne älskling.

Ekot efter Bomben studsar fortfarande runt innanför pannbenet. Briljant. Jag längtar till lördag. Äntligen något att längta efter… Men vad är väl en bal på Bomben…?

Kanske alldeles underbart.

/P

Bomben i mitt hjärta

Varför? Varför kan dom inte ha speglar på toaletterna? Speglar mig i kaklet istället. Sänder en tacksam tanke till städarna.

Bomben på Trädgården är fantastiskt. Lokalerna är numera snygga, folket är vänligt och stämningen jävligt mysig helt enkelt. Fram till 12 är det pianobar och 25:- bärsen. Sympatiskt. Jävligt sympatiskt.

Efter 12 dras volymen upp. Hiphop i ena rummet, dance i andra. Står man i mitten hamnar man i himlen. Mingel, återseende av gamla vänner, billig öl och ett rökrum inomhus.

Tjejen är söt. Så oerhört söt. Men allting är komplicerat. Kan inte, eller vill inte rättare sagt. Saker måste redas ut först. Men hon är söt, tveka inte på den saken. Hon drar i slipsen och jag skiter i att knuten blir sne.

Natten går oerhört fort. Dansgolv blandas med barhäng och plötsligt är allt slut. Vidare mot Stureplan. Spybar är trångt, skiter i det. Labbet är dyrt, men iaf trevligt. En vän går hem med en 20-årig tvåbarnsmorsa. Vet inte om jag skulle vågat gå hem med en så frigid kvinna.

Sömnen hägrar.

Somnar med kläderna på ovanpå täcket.

Vaknar med ett leende på läpparna.

Hon var ju iaf söt.

/P

Ett samtal... Bara ett samtal.

Förvirring börjar nog inte ens att beskriva det. Undrar om jag tappat fotfästet helt.

Det man inser när man är nere är att det faktiskt finns en himla massa bra människor. Ett samtal bort. Så lätt är det ibland. Man borde ringa dom samtalen oftare, trots att man inte är nere.

Haft terapisamtal med en av mina äldsta och klokaste vänner. Hade inte hörts på ett tag. Kändes inte så. Så vill jag nog definiera vänskap. Jag undrar hur många jag skulle kunna ringa spontant efter månader, eller år, av distans. Hur många som skulle svara. Som verkligen skulle svara. Inte bara blasé svara. Tror inte jag ska räkna, bara vara tacksam för dom som finns. Dom som alltid finns.

Har varit dålig på att blogga, ber om ursäkt för det kära läsare. Har bara vara väldigt mycket. Ska skärpa mig, även om allt är jobbigt.

I hope that i can fall asleep
hope i can meet you when i wake up.
I've been away so long,
atlast i'm going home to myself.

Tänker visst tjata. Fuck you. Summer of Speed gör allting lättare.

/P

Internskoj

Inget är så roligt som intern-humor. När man lyckas förmedla den till andra är det briljant.

www.dagensmedia.se/blogg/

Bästa svenska mediebloggen. Släng er i väggen Virtanen och Skugge, DM-gänget knäcker er som en tjockis knäcker ett par ätpinnar när kycklingen tar slut. Eat that.

Göteborg är där det händer just nu. Hellre där än här. Stockholm är mest kallt… I morse förfrös jag nästan tre fingrar av att röka på väg till jobbet. Så ska det inte vara.

”Kan man köra en bild på hon lilla tjejen som tog självmord?” säger någon och syftar på en okänd 14-årig tjej som begått självmord efter att ha blivit sexuellt utnyttjad. Jag blir lite rädd. Andra backar mig. Shit.

/P

Fast Forward

Helgen. En oas. Snart så.

Veckorna går väldigt fort när man jobbar har jag upptäckt, sådär lite för fort. Måndag är jobbigt, tisdag är fortfarande rätt lugnt. Onsdag, klar med mer än hälften. Torsdag är det i praktiken helg. Fredag, jojo. Så var en vecka till klar. Rädd att tiden försvinner lite fort ibland, men å andra sidan kommer våren med stormsteg.

Inget musiktipsande i dag. Lyssnar bara på Mattsson. Jag lovade att inte tjata.

Kul att komma tillbaka till pulsen. Alla tidningar man aldrig läser som arbetslös. Massa information. Onödigt, men roligt. Gillar att ha koll, eller iaf inbilla sig att man har det.

På måndag är min räddning här. Luncher och utgångar väntar hoppas jag. Hoppas han håller sig singel. Men det är ingen stor förhoppning. Hoppas hans flamma stannar i Skåne. Där kan hon vara. Usch va elakt, men sanningsenligt.

Gillar att vara elak.

/P

Gillas

Jag gillade Kents "Vapen & Ammunition" första gången jag hörde den. Jag gillade inte Andreas Mattssons "The Lawlessness Of The Ruling Classes" första gången jag hörde den.

Nu gillar jag Andreas. Jag gillar iofs Kent också, men dom hade kunnat skippa V&A till stora delar.

Uppenbara saker är sällan roligt. Ingen match.

You’re never lonely when the band plays
When the first note hits your spine
And You’re washed over by the sound waves
You’re not alone when You’re alive

Inte lika uppenbart. Men det håller nog ett tag. Övertygad.

Men nu måste jag sluta tjata. Det är lite svårt bara. Förlåt.

Stockholm fortsätter att vara kallt och jag fortsätter att längta härifrån. I alla fall ifrån nuet. Vill ha vår, vill ha sommar i gallärparken, vill ha öl, gitarrer och bollar i Tanto, vill ha tunnelbaneresor med popkomp, vill ha springturer till kaknäs mitt i natten. Kan någon fixa det lite snabbare? Tack.

I kväll blir det lugnt och hemmavid. Skönt, men jag blir lite stressad av att inte ha något att göra ändå. Svårt att vara nöjd.

/P

Fuck meds

Medicinsk expertis fick ge vika. Jag åt senaste gången halv elva, rökte klockan elva och vädrade inte alls ut varken rum eller sängkläder. Istället gick jag tillbaka till världens hederligaste sömnmedel, alkohol. Två öl senare och jag sov. Ordentligt. Fram tills 08:23. Då skulle jag gått upp för en timme sedan och varit på jobbet 10 minuter tidigare. 9 ½ minut senare slank jag in på redaktionen. Måste vara någon form av rekord. Lite stolt är jag ändå, även om min t-tröja är lite tight (faran med att bara ta något ur garderoben) och framförallt lite kort. Jaja, hem på lunchen för dusch och tröjbyte.

Diskuterade med en vän igår mitt återkommande problem. Jag behöver något att se fram emot. Något att längta till. Eller någon att längta till, men hur jävla troligt verkar det vara. Kom hursom inte fram till någonting alls. Tröttsamt. Får fortsätta längta efter någonting att länga till.

Andreas Mattsson snurrar fortfarande i både i-pod och huvud. Så bra. Måste få fler att fatta.

/P

Plastpappa Berlusconi

Silvio Berlusconi framträdde igår i en tv-intervju där han bland annat fick frågan ”Vad ska regeringen göra för att hjälpa arbetare som bara tjänar motsvarande 14 000 kronor i månaden?”

Hans svar:

– Försök att tjäna mer.

Så jävla skönt kompromisslöst och arrogant. Jag önskar jag var lite mer som Berlusconi ibland. Men att jag mer kunde göra saker enkelt för mig själv istället för att gå bort mig. Ett problem, en lösning. Så. Bara att fixa. Inget jävla daltande och själforskande. Effektivitet och resultat.

Nu är jag trött. Nu ska jag gå hem.

Kolla, enkel problemlösning. Jag spår mig själv en lysande karriär som galen italienare.

/P

Ett dumt drag

Det slår mig hur jävla dumt det var att gå hem på lunch. Jag dog nästan. Faktiskt. Det är så oerhört kallt att jag mest bara vill krypa ner under täcket och låta Andreas Mattsson få ansvar för resten av min dag, eller mitt liv.

I don't know anything about you,
but i'm allready making plans.
And i've got nothing for tomorrow,
so i'll stay with you if i can.

Fint. Och rösten sen... Shit. Where the wave breaks är nog favvo hittills.

Ältade mitt trasiga känsloliv med två personer igår. Vet inte om det var terapeutiskt riktigt eller bara självömkande. Får återkomma med en senare analys.

Längtar till helgen. Vill ha strålkastarljus igen. Lätt att glömma när det blinkar till.

/P

Nån form av Sibirien

-16

Det tål fan att sägas igen:

-16

Va...Fan...Är...Grejjen...?

Trodde vi skulle slippa sånt här när vi pumpade ut massa freoner och skit. Give me some växthuseffekt. Pronto.

Jag måste flytta. Helst igår. Helst till Shanghai.

/P

Jag som var så bra...

Jag har alltid varit rätt bra på att sova. Jag har alltid gillat att sova. Att sova har alltid fallit mig naturligt. Det finns tillfällen då man sover sämre, när man sover bredvid någon till exempel. Men då vaknar man oftast trött, men glad istället och så klarar man dagen på det. Det är som om kroppen kände av ”Woho, jag sov bredvid någon. Då är det evolutionsmässigt försvarbart att jag är pigg i dag ändå”.

Just nu sover jag dåligt, trots att jag är helt ensam. Två nätter i rad. Det är förjävligt. Svårt att somna, sen svettas man. Sen vaknar jag ett antal gånger under natten, känner mig rätt pigg, tittar på klockan och konstaterar att den är typ 3… Sen 3:35 osv.

Nu ska jag komma tillrätta med det här. Följa medicinsk expertis. Utan inbördes ordning ska jag:

Inte äta efter 21
Inte röka eller snusa efter 22
Dricka lugnande te (tror jag har sånt hemma) innan jag ska somna
Vädra ut bättre
Skaka ut sängkläderna innan jag ska lägga mig

Jag återkommer med rapport.

I morse fick jag en liten craving. Jag tillfredsställde den genom att lyssna på Vivaldis de fyra årstiderna 3 gånger i följd. Inte för att 3 gånger var så speciellt, det var mest så många gånger jag hann med innan jag stressade iväg till jobbet. Då jag inte direkt kan citera så får ni helt enkelt tänka er. Fiolerna. Mmmm. Man blir lite varm. Och lugn.

Förresten: Jag sätter alltid mig själv i jobbiga situationer. Nu är jag i ännu en. Jag kanske utvecklar senare.

/P

Everybody wants to be somebody here

Well a drinking buddy that's bound to another town
Once the police made you go away
And even if you're in the arms of someone's baby now
I drink a great big whiskey to you anyway

Ja, okej, jag är en jävla sucker för lätta låtar, men jag köper det. Så länge jag får försvinna lite. Ibland. Here comes a regular kan jag försvinna lite i.

Börjar fästa mig lite vid Andreas Mattssons röst. Sådär så det skulle vara jobbigt om den inte fanns där. Me like. Me like alot.

Jag behöver nått att längta till har jag kommit fram till. Vet inte vad dock. Nått mer än nästa helg, nått mer än nästa dag. Jag lär väl som vanligt försöka vänta tills nått sånt faller i knät på mig, och då särar jag nog på benen och låter det falla. Ibland är jag för insiktsfull för mitt eget bästa. Eller så är jag bara bitter i hopp om att en dag bli väldigt glatt överraskad om att det där viktiga inte gick mig förbi. Vi får väl se.

hahaha

Been waiting for someone, but someone doesnt show

Sjöng just Andreas Mattsson... Ibland stämmer allting in.

Kärlek.

/P

Slitage

Det kostar att ligga på topp. Det sägs så iaf. Min kropp håller för dagen med. Ömmande muskler, trötta leder. Man önskar man var ung igen. Får ta igen det med att hångla upp unga förmågor. Kanske ska försöka bli lite som en vampyr. Dricka blod från 17-åriga oskulder (som tar pengar för sex). Roligt, om än internt.

Death Cab for Cutie – What Sara said, guidade de morgontrötta stegen till jobbet.

As each descending peak on the LCD
Took you a little farther away from me
Away from me

Vackert och vemodigt. Allt som man älskar kommer försvinna. Undra om det är bäst att själv försvinna först eller bli lämnad kvar. Får se om jag på riktigt ställs inför det nångång.

Lugn dag på jobbet hittills, känns behövligt efter helgen. Behöver ladda.

Valde en kebabtallrik före pophångel i lördags. Är fortfarande nöjd med valet. Access denied.

/P

Helgtrams

Fredag: DB och Ankaret.
Lördag: Ace.

Trött och sliten. Man borde ju verkligen vila på helgerna, men hur kul skulle det vara? Men hur kul är det?

En ny vecka väntar, kanske finns något fantastiskt där.

Orkar inte vara så djuplodande i dag, så detta får räcka.

/P

En klubb

Köpte en brun manchester kavaj i dag. Min bror ska köpa en likadan fast ljus. Min älskling har redan en. Jag undrar om vi ska skaffa tryck på ryggen och bilda en klubb. Fast det kanske vi redan har. En klubb dvs.

Andreas Mattsson sätter lite guldkant på tillvaron. Man behöver det ibland.

/P

Köld

Arctic Monkeys – I bet that you look good on the dancefloor känns rätt passande en dag som denna. Snön faller rätt lätt över ett nyvaket Stockholm och det biter i fingrarna när jag fipplar med I-poden.

I wish you'd stop ignoring me, because you're sending me to despair
Without a sound yeh your calling me, and I don't think it's very fair

Energi och samtidigt en nypa vemod. Vackert.

Sov inte speciellt bra i natt. 5 timmar. För lite för att orka. Kaffe blir mitt ljus i mörkret.

I kväll laddar vi. Hemma står förråden och väntar på kvällens slag. Disco Bravo är målet, men man får se vart man hamnar. Jag vet ju vart jag vill, men inte hur jag ska komma dit. Eller, jag borde inte vilja dit, och jag tror jag kan tacka nej, men man vet aldrig. Hursom är det inget att fundera över, bara ignorera.

Vi ses i dimman vänner.

Kärlek

/P

Nere med stil

Trött och hängig efter jobbet. Alltid svårt att komma igång. Hitta en rytm. Men man vänjer sig. Det gör man alltid vid allt.

Hej, jag heter Plastpappa och jag är känslojunkie.

Jag har varit vid den här insikten rätt länge. Jag gillar att känna saker, oberoende av vad det är. Att känna något med hela sin kropp och själ.

Känslor jag uppskattar:

Glädje
Sorg
Rädsla
Eufori
Ilska
Kärlek
Olycklig kärlek (Inte samma som sorg)
Trötthet
Förvirring

Tror iofs jag skulle kunna göra listan väldigt mycket längre, men ni hajjar kontentan. Det är skönt att känna hela kroppen reagera på någonting, även om det så är att man är illamående för att man är olyckligt kär. På något sätt är det befriande. Man känner sig levande. "Ja, jag är ledsen och så är det att vara människa". I kväll är jag rätt nere av olika anledningar.

En av anledningarna har ett namn.

Hon har en förmåga att alltid få mig att känna mig levande...

Nu, dags att sova. För trött för att älta.

/P

Varning för Ras (Inget med Lars att göra)

Såg en ”Varning för Ras”-skylt i dag som jag sket i. Jag gick bara förbi.

Jag undrar när jag började strunta i skyltarna. Jag struntade i en skylt för lite mer än en månad sen. Jag gick rakt förbi och hoppades hitta något fantastiskt på andra sidan. Det slutade med att jag fick en massa istappar i huvudet. Det gör ont, men jag hade vejjat för skyltarna så länge att jag undrade om det verkligen skulle komma några istappar. Det gjorde det med besked. Har blivit dålig på att ens se skyltarna, oftast är det bara fake och dom kan man ju skita i, utan att bry sig om vem man trampar på. Det är dom riktiga skyltarna man får passa sig för, dom som verkligen har istappar över gången. Det är dom som är verkligt värda att skita i.

En bekant hade i går ”Tilly & the wall” som rubrik på msn. Jag undrade i mitt stilla sinne om hon plötsligt fått bra musiksmak. I dag upptäckte jag att dom spelade på Debaser igår. Uppenbarligen hade hon lagt sig till med både smak och koll.
Jag hatar att missa saker. Det stör mig oerhört. Jag måste skaffa bättre koll. En vän upplyste mig för ett bra tag sen när DCFC-biljetterna skulle släppas. Hon har också koll och smak. Undrar var det gick fel den här gången. Måste fråga henne.

Lyssnar på Saturday looks good to me – Dialtone på väg tillbaka till jobbet från lunchen.

And all the people have their reasons
For the things they think they have to do
But none of the reasons you're speaking
Sound anything like the truth
Each one sounds like a composite
Each one sounds like a new excuse for letting go
So let go

Fint med akustisk-live version.

Har fallit in i det akustiska träsket så smått (igen). Vet inte om jag är överförtjust i att ha torskat igen… Men ibland är det ju bara så fint.

Nu, tillbaka till jobbet.

/P

En sorts början

Nu börjar det.

Samtidigt som ett nytt jobb drar även detta igång.

Jag har länge funderat på om jag verkligen ska starta. Tvekat. Tvivlat. Men nu skiter jag i tvivlen. Det är dags att handla, inte sitta och smårunka och undra vad som kunde ha hänt om.

Första dagen på jobbet var tröttsam, det är första dagar rätt ofta. Dagen lättades upp av gulliga sms från Norrköping. Vet inte vart dom kommer leda, men det får tiden utvisa. Orkar inte tänka för mycket. Tar allt lite som det kommer. Skulle iaf hellre vara där just nu än här.

Lyssnar på Plain White T’s – Hey there Delilah.

Hey there Delilah
What's it like in new York city
I'm a thousand miles away
but girl tonight you look so pretty
Yes you do
Time square cant shine as bright as you
I swear its true

Alla förstår inte att älska låten. Inte oväntat. Den är hursom min senaste förälskelse.

Det är inte så delikat, inte så subtilt och inte så jävla svårt. Ett enkelt gitarrkomp och en rätt uppenbar text. Ibland är det inte svårt att bli lite kär. Tänk om fler saker kunde vara så enkla.

/P – Som är lite extra glad med att Elit-folket hamnat i blåsväder. Inte för att listan är vare sig unik eller verkligt hemskt, men skadeglädje är alltid ytterst roligt.