Ett p.s.

Jag inser självklart att jag inte är galen egentligen. Att alla funderar. Att alla är lite galna. Men det kvittar mig lite om alla andra är likadana, för det enda psyke jag tvingas brottas med är mitt eget.

Har hurusom bestämt att vänta på att L hör av sig. Tänker inte sabba det här genom att vara för på. Det får ske på hennes villkor. Vill hon inte så är det väl så och inget jag kan förändra genom att vara påträngande.

Även om det är jobbigt.

Så jobbigt.

/P