Ett samtal... Bara ett samtal.

Förvirring börjar nog inte ens att beskriva det. Undrar om jag tappat fotfästet helt.

Det man inser när man är nere är att det faktiskt finns en himla massa bra människor. Ett samtal bort. Så lätt är det ibland. Man borde ringa dom samtalen oftare, trots att man inte är nere.

Haft terapisamtal med en av mina äldsta och klokaste vänner. Hade inte hörts på ett tag. Kändes inte så. Så vill jag nog definiera vänskap. Jag undrar hur många jag skulle kunna ringa spontant efter månader, eller år, av distans. Hur många som skulle svara. Som verkligen skulle svara. Inte bara blasé svara. Tror inte jag ska räkna, bara vara tacksam för dom som finns. Dom som alltid finns.

Har varit dålig på att blogga, ber om ursäkt för det kära läsare. Har bara vara väldigt mycket. Ska skärpa mig, även om allt är jobbigt.

I hope that i can fall asleep
hope i can meet you when i wake up.
I've been away so long,
atlast i'm going home to myself.

Tänker visst tjata. Fuck you. Summer of Speed gör allting lättare.

/P