Bomben i mitt hjärta

Kommer på mig själv med att knappt våga ställa ner glaset. Inte för hårt. Inget ljud.

Marit Bergman står bredvid ett piano och sjunger. I en halvcirkel runt står klubbdeltagarna och hänförs. Så fint. Ett ömtåligt ögonblick.

Sen är det slut. Häng övergår till klubb. Bomben är lika fantastiskt som vanligt. Och som vanligt blir klockan tre alldeles för fort. Helvete.

Skäller ut en stackars tjej på vägen hem för att hon inte vet vart Vasastan ligger. Lillebror tycker jag är dum i huvudet, jag att hon var det. Vet inte vem som har rätt. Bryr mig inte.

Kommer hem och pratar med en åldring några timmar. Roligt. Hon är fin. Får se vad som händer. Får se om hon klarar det.

Sista bakfyllan på en vecka. Känns väldigt skönt. Vitt i horisonten. Me like.

/P