Ingenting

Gråt inte älskling
Det gör så ont att se dig såhär
Det jag sa betyder ingenting
Jag ska alltid stanna kvar här

Ingenting snurrar rätt många gånger just nu… Som ganska ofta med pop som lyckas fascinera mig är det inte så komplicerat. Bara rätt fint. Plockade fram denna skiva förra sommaren också. Gillar sommarmusik.

Undrar hela dagen varför C inte kan höra av sig. Märkligt. Inga sms, bara tystnad… Blir trött och lite uppgiven.

Hon ringer kort innan födelsedagsmiddag med mina bröder. Hon låter glad och vill höras senare. Hon hade fått jobba över och stressa, hon ringer direkt från jobbet. Blir lite varm.

Sen blir det tyst igen. Skickar sms på vägen hem, inget svar. Ringer, hon tackar nej… 1 timme senare svarar hon att hon tröstar en kompis, men att hon ringer sen. Hon kallar mig ”Babe”. Hon får trösta hur många hon vill så länge hon fortsätter med det.

Hon ringer och bjuder in mig till filmkväll nu i kväll (tisdag). Shit. När man minst anar det. Kommer ALDRIG förstå mig på kvinnor och hur dom funkar, men ibland blir jag lite glad över det. Att dom funkar alltså, inte att jag inte kan förstå.

Får sen lite gulliga sms när hon lagt sig. Försöker hejda entusiasmen. Funkar inte alls. Skräll.

Nu får jag gå med lite bra fjärilar i magen tills i kväll hursom. Skön omväxling.

Kanske ska skicka ett gulligt morgon-sms.

Kanske kalla henne Babe…

/P

Vrak, hallå!

”The art of cooking for two, is lost on me and you”

Lucksmiths försöker. Verkligen försöker. Humöret är dock fast i botten. Mer om det mot slutet.

Torsdagen firades med en hel del dricka. Skräll. Ute-Sture, Debaser, Solidaritet. Hem vid 4… Vaknade inte när vännerna ringde. Missade bilen till midsommarfirandet. Firade istället i stan. Hörde av C en massa under dan. Ville bara träffa henne och hon ville träffa mig. Då visste jag inte riktigt vad jag önskade.

Okej, jag lyckades hålla mig vad, 6 meningar? Nu står jag inte ut längre.

Hon skulle på födelsedagsfest igår och föreslog att vi skulle ses 23 utanför dramaten, jag tackade ja. Dumt kanske att ses så sent då jag skulle upp tidigt, visste att det max kunde bli runt en timme. Men ville ju ses, så sa som sagt ja.

Tog en promenad på Djurgården. Kände mig tråkig, ful och alldaglig. C var söt som väntat. Vi promenerade en timme och pratade om allt möjligt, men kändes ändå inte som allt var så naturligt. Kände mig rätt kass…

Skickade mess när jag kom hem och skrev att det varit kul att träffas men att jag kanske inte varit på mitt bästa humör. Skrev att jag hoppades få nån chans till…

”Det är klart vi ska ses igen. Jag hör av mig i veckan”…

För rationella människor som har ett bättre grepp om sina känslor, som inte låter hjärtat springa i förväg och som har en förmåga att ta det lite lugnt framstår det helt uppenbart som att det inte är några problem. Inte riktigt samma situation för mig.

Vi har hörts av varenda dag nu i 1 ½ vecka. Nu ska hon ”höra av sig i veckan”… Jag vill inte att hon ska höra av sig i mitten av veckan och kanske boka någonting. Jag vill att hon ska höra av sig IDAG och vilja ses. Jag vill åka dit i kväll med bultande hjärta och få träffa henne mer… NU…

Så verkar det nu inte bli. Tror jag skrämde bort henne. Bra jobbat. Grymt. Rätt åt mig. Igen.

Återigen träffar jag någon bra och gör bort mig i samma sekund. Lysande.

Återigen sitter jag nu med en klump av ångest i magen och vet inte riktigt vart jag ska vända mig eller vad jag ska göra.

Om hon inte hört av sig i dag, ska jag skriva något? Är det för på? Ska jag låta henne höra av sig när hon vill eller visa att jag verkligen är intresserad genom att höra av mig?

Känner för att kräkas.

Jag har tidigare proklamerat att jag är en känslo-junkie. Det stämmer. Jag känner hellre såhär än ingenting alls. Eller? Vet fanimej inte. Just såhär kan jag klara mig utan…

Jag är bara så kass på det här. Jag kastar mig som vanligt i och skiter i om nån följer efter… Jag får skylla mig själv.

Återigen känner jag för att kräkas. Eller sova… Sova tills hon hör av sig.

Vill nu bara att den här dagen går fort så jag iaf kan vara hemma och ha ångest… Vet inte om det är bättre egentligen, men allt måste vara bättre än att sitta här och ha det.

God natt.

/P

Another girl, another...

”The only thing still singing was the dialtone”

Somnade lite före tolv och är fortfarande ett vrak. Behöver sova ut lite. Med en midsommarhelg i antågande kan man ju gissa hur bra det kommer gå.

Skickade mess till C igår morse. Inget svar på hela dan. Skicka ett vid 18-tiden. Inget svar… Skickade ett sista vid 23 innan jag skulle sova, då ringde hon. Skyllde på att hon hade haft det stressigt och just fick tag i mobilen. Troligt? Nojja?

Haha, det är lite kul egentligen. Jag kan nu (med hjälp av denna blogg) se tillbaka på tiden före jag visste var L stod. Hon hörde ibland inte av sig, var kryptisk och svår och jag nojjade som fan. Och hur slutade det? Hon kärade ner sig i mig och jag gick vidare. Hade kunnat spara mycket energi på att bara skita i att nojja och köra på.

Med denna läxa färsk i minnet, tror ni jag undrar vad C håller på med? Analyserar vad hon gör? Försöker förstå hur hon tänker? Undrar vad hon vill?
Svarade ni Ja på alla ovanstående frågor hamnar ni sorgligt nära sanningen.
Jag har ingen aning… Hon hör ju av sig, men varför svarar man inte på sms från någon man är intresserad av på 14 timmar, en hel dag? Jag vet inte. Vet bara att det är jobbigt.

Första gången vi ska ses ”glömmer hon mobilen”, andra gången chansen fanns åkte hon inte in till stan, tredje gången hävdade hon att hon skrev ett sms (som aldrig skickades) och sen var tvungen att ta hand om en vän. Sen nu svarar hon inte ens på sms. Mmm… Bra? Ingenting att oroa sig för? Ett tecken på att man borde skita i det? Kan inte nån bara berätta vad jag ska göra.

C ska ut till sitt land i dag. Antar att hon drar ut till midsommarfirandet sen. Hon skulle dit om det var bra väder, om det regnade i dag skulle hon stanna i stan och då fanns det chans att ses. Nu lär det vara kört. Inget möte förrän nästa vecka således. Klump i magen. Fan.

Kortare dag på jobbet i dag. Skönt. Måste på systemet inför midsommar. Kanske även ska fira födelsedagen som råkar infalla i dag. Woho. Eller nått.

Mest trött.

Och nojjig.

Suck.

/P

Fuck you svennis

Det verkar dumt att tjata. Alla vet vad som händer igår. 2-2 och en plats i slutspelet. England kan fortfarande inte slå Sverige. Så fint. Fuck you Svennis.

Hade kontakt med C via sms hela dagen. Efter matchen skulle hon in till Stureplan. Vi var redan där. Fick sms 00:24

”Var är du och vad gör du?”

Svarade. Väntade. Skickade ett till. Väntade.

Ingenting.

Ringde. Väntade. Ringde igen. Väntade.

Ingenting.

Klockan blev halv två och jag gick hem. Ledsen, dissad och sur. Det som kunde blivit fint. Ville verkligen träffa henne. Förstod inte.

Vaknar kvart i tre av att någon ringer. C i luren. Hon är på väg hem med en väninna som hela tiden måste stanna taxin för att spy.
Jag är mindre glad och frågar varför hon inte kunde hört av sig en SMULA tidigare, när vi båda var ute. Hon hävdar att hon skickat sms som svar och sen inte hört telefonen när jag ringde.
Vet inte hur det står till med den saken, men vet å andra sidan hur jag själv kan bli när jag är full. Shit happens. Eller?

Pratar om allt möjligt till 04:30. Hon är rolig och trivsam. Inser att jag gillar henne mer och mer, trots att vi inte träffats (känns det igen?!). Hon hävdar att hon gillar mig också av någon anledning. Tror faktiskt på henne. I den stunden vill jag träffa henne mer än nått annat i världen. Måste se till att träffas innan midsommar. Orka vänta till efter. För långt.

Ögonen är trötta i dag. Blinkar framför skärmen konstant. Tror jag fått kli i dom.

Kaffe is my drug of choise.

Och att tänka på C.

/P

Hillary får sära

”Det är verkligen dags för en kvinnlig president”… Radiopratarna leker experter och tar sig an amerikansk inrikespolitik när mina morgontrötta fötter styr mot jobbet.
Lyssnar rätt sällan på radio, men då jag konstant glömmer ladda ipoden får det bli mitt sällskap under den dagliga promenaden.
Jag hoppas förvisso också Hillary kan banka skiten ur republikanerna. Tror hon kommer att lyckas med bravur. Allt för mycket handlar bara om image. Tror någon att Bush hade lyckats bli omvald om inte Carrey var rätt blek? Bush vann inte på politik utan att han var känd. Hillary lär rappa upp vilken motståndare som helst som en liten ponny. Sen är Clintons tillbaka i Vita Huset. Hoppas Hillary knullar lite praktikanter, det skulle göra både USA och henne gott.

Låg och pratade med C i telefon innan jag somnade… Mysigt. Hon är rolig och lättsam, men visar rätt klart att det finns lite eftertanke. Me like. Verkar inte som vi hinner ses innan midsommar dock. Trist. Ska göra mitt bästa för att smyga in nått möte i dagarna, men det ser lite mörkt ut.
Får stå kvar på mållinjen lite till och vänta. Och hoppas.
Har pirr i magen. Vill ses nu. Vill se vad som kan hända. Vill verkligen.

L hör av sig lite blasé-artat. Vet inte om jag ska neka all kontakt för hennes eget bästa eller om jag ska vara snäll. Jag svarar iaf men väger varje ord. Vill definitivt inte uppmuntra till nått, vet hur jobbigt det är att få hopp om nått som aldrig kommer inträffa. Jag hoppas bara verkligen att jag kan säga nej om hon skulle få för sig att bjuda ut mig. Måste bryta helt…

Skulle därför vara skönt att träffa C.

Få nått nytt.

Nått nytt som pirrar.

Kan ju alltid hoppas.

/P

En sorts nystart

Det krävs ändå så lite. Faktiskt nästan ingenting. Jag undrar om det verkligen finns några kriterier alls för folk som kan få mig att tappa fattningen.
C är den senaste.

L-historien avslutades i helgen. Vi hade inte setts på två veckor och det enda jag egentligen funderat över i förhållandet var hur jag skulle göra slut och när. Senast vi sågs åkte jag dit tjugo i sex en söndagsmorgon. Sprit och droger rusade fram i blodet. Dumt. Så oerhört dumt. Eller mer taskigt tror jag. Ville egentligen ingenting speciellt. Brydde mig inte om sex. Ville bara somna bredvid någon och vakna av att få håret bortsmekt från pannan. Somnade nästan så fort jag kom dit och gick därifrån 20 minuter efter jag vaknat. L tolkade det väl som ett tecken på tillgivenhet. Tror det var precis motsatsen.

I helgen förklarade jag iaf till slut att det inte fungerade. Att vi måste bryta. Skyllde på annat, men sanningen är att det inte finns några känslor där. Sen finns det saker som komplicerar. Kanske kunde det ha varit annorlunda, men det är knappast min plats att fundera i de banorna. Känns befriande att det är över.

Kommer sakna att hon smeker håret från pannan.

C är inte alls som L. Lite mer framåt, snyggare, längre och med lite mer bett i orden.
Som vanligt står jag redan på mållinjen och väntar innan vi ens träffats. Står där och tittar lite över axeln. Hoppas att hon ska jogga ifatt. Smart. Verkligen. Eller inte. Ska försöka ses i veckan innan midsommar, för helgen lär mest bli kaotisk. Hon är rätt märklig, men det brukar ju funka på mig.

Kanske blir det fart i bloggandet igen när något nytt är på g. Känns lite så. Behovet av att ventilera allt kommer tillbaka. Har saknat det.

Mer än en månad sen jag senast skrev. ”Fika med L”. Tjenare.

Tänker inte göra någon återblick över månaden som gått. Inget jag vill reflektera över. Rätt blasé.

Lyssnar på "Good morning Joan". Dagens låt.

Sitter och väntar på att C ska vakna och kanske höra av sig.

Just som jag sitter och skriver upptäcker jag ett pirr.

Fan.

Eller?

/P