Det verkar dumt att tjata. Alla vet vad som händer igår. 2-2 och en plats i slutspelet. England kan fortfarande inte slå Sverige. Så fint. Fuck you Svennis.
Hade kontakt med C via sms hela dagen. Efter matchen skulle hon in till Stureplan. Vi var redan där. Fick sms 00:24
”Var är du och vad gör du?”
Svarade. Väntade. Skickade ett till. Väntade.
Ingenting.
Ringde. Väntade. Ringde igen. Väntade.
Ingenting.
Klockan blev halv två och jag gick hem. Ledsen, dissad och sur. Det som kunde blivit fint. Ville verkligen träffa henne. Förstod inte.
Vaknar kvart i tre av att någon ringer. C i luren. Hon är på väg hem med en väninna som hela tiden måste stanna taxin för att spy.
Jag är mindre glad och frågar varför hon inte kunde hört av sig en SMULA tidigare, när vi båda var ute. Hon hävdar att hon skickat sms som svar och sen inte hört telefonen när jag ringde.
Vet inte hur det står till med den saken, men vet å andra sidan hur jag själv kan bli när jag är full. Shit happens. Eller?
Pratar om allt möjligt till 04:30. Hon är rolig och trivsam. Inser att jag gillar henne mer och mer, trots att vi inte träffats (känns det igen?!). Hon hävdar att hon gillar mig också av någon anledning. Tror faktiskt på henne. I den stunden vill jag träffa henne mer än nått annat i världen. Måste se till att träffas innan midsommar. Orka vänta till efter. För långt.
Ögonen är trötta i dag. Blinkar framför skärmen konstant. Tror jag fått kli i dom.
Kaffe is my drug of choise.
Och att tänka på C.
/P
No comments:
Post a Comment