Mr Hyde...

Ibland känner jag mig pillemarisk. Lite ondsint. Jag gillar inte alltid den sidan hos mig själv, men på något sätt lever jag ut den hur som.

Ofta gör jag det genom att stalka folk. Jag vet egentligen inte om det har någon effekt, men jag har fått för mig det.

När jag själv ibland går ensam hemåt i stockholmsnatten händer det att jag hamnar framför någon person. Kanske är det ett fellow-fyllo på väg hem, kanske är det en tant på nattpromenad eller kanske är det en farlig och våldsam rånare.
Det sista alternativet är oftast det jag utgår ifrån. Jag är ofta helt övertygad om att personen bakom bara går och väntar på rätt ögonblick att kasta sig över mig och, troligtvis med en kniv, ta alla mina små pinaler för att sen pila iväg till nån mörk gränd.
Jag knyter nävarna i jackfickorna och tänker i mitt halvlulliga sinne ”Ska han ge sig på mig ska han få se på fan!”. Sen går jag med taktfasta steg och försöker se så nykter och farlig ut som möjligt, så att potentiella våldsverkare verkligen ska tänka sig för innan de försöker sno min plånbok.

Jag har aldrig blivit rånad på detta sätt. Jag har aldrig hamnat i bråk på väg hem från krogen. På Östermalm finns väldigt få farliga ungdomsgäng som lurpassar på fyllon på hemgång.

Ändå finns denna känsla. Denna totalt ogrundade rädsla.

Det är denna känsla jag försöker framkalla i mina små offer ibland. Det är inte så att jag LETAR efter dessa offer eller situationer, de uppkommer mest som av en slump. Jag svänger runt ett hörn och där 5m framför mig går en stackars östermalmsdam med handväska.

Det är då jag skrider till verket.

Jag anstränger mig för att se lite extra farlig ut. Kanske drar ned luggen lite extra framför ögonen och går med tunga steg. Kanske släpper jag ut en lite tyngre suck, för att påkalla uppmärksamhet.

Ibland får jag en reaktion. Offret tittar sig lite nervöst över axeln och börjar gå lite snabbare, eller lite närmare husväggen.

Då tar jag upp nyckelknippan och slänger lite med den. Ljudet av metall mot metall kanske skrämmer någon. Kanske får nackhåren att resa på sig och kanske snabbar på stegen lite mer.

Jag fylls av en märklig känsla av skadeglädje blandat med skuldkänslor.

Jag skulle aldrig råna någon på detta sätt. Jag skulle aldrig bråka med någon på vägen hem från krogen. Dessutom är jag absolut inte med i något farligt ungdomsgäng som överfaller fyllon.

Ändå gör jag det.

Lever ut min tvångstanke.

Ger igen lite på omvärlden för de gånger jag själv går där och undrar vad i helvete personen bakom sysslar med.

Kanske är det ett tecken på att något är fel. Kanske är jag helt skadad.

Men ändå…

Jag går ju bara där.

/P

Runt, runt...

Tillbaka på jobbet igen efter den fantastiska julhelgen.

Vill helst ligga hemma och vänta på nyår som har alla möjligheter att bli årets fest. Som vanligt hypas väl dagen upp för mycket, men det är svårt att hejda sig när allt drar igång.

Även tillbaka till kvinnokarusellen som man sluppit några dagar. En resumé hur det känns just nu:

Tror jag skriver av E helt för att vara ärlig. Lite för ung, även om modellandet är ett klart plus.
Y vill träffas igen, jag orkar då rakt inte med henne.
AM fortsätter vara lite svår men söt, något att jobba på.
Kanske kan JE vara ett nytt intresse?
S kommer aldrig hålla i längden, måste väl prata med henne om det dock. Några kvällars mys till är väl inte fel dock. Får se.
L? Nja. Skulle kanske vara mysigt ett tag igen, men inte nog tror jag.

Så det är precis som vanligt, alldeles förvirrat och härligt. Kanske kan sikta på att fixa någon ny nyårsbekantskap?

Nämnde jag sex med EV inne på Solidaritet? Klart spännande upplevelse. Ett litet paket ;)

Just nu är jag ändå rätt nöjd, eller snarare utbränd. Ska kanske sikta på celibat ett tag?

I wish.

/P

Jul trots allt...

Nyligen hemkommen från en helt sagolik jul. Vet inte hur det gick till. Katastrofalt år, fenomenalt avslut. Hoppas bara den goda trenden håller i sig till nyår.

Julen har (bland mycket) bestått av: Lerduveskytte, anklever, congac, brasmys, julklappar, ljuvliga middagar, gemenskap, värme, stjärnklara himlar, tystnad, promenader, sömn, samtal sent in på morgonkvisten och helt fantastiska människor.

Ett ofattbart stort tack till familjen F. Shit.

Imorn är det tillbaka till verkligheten. Tre dagars jobb innan nyår. Orkar knappt, men tror iaf att det kommer bli lugna dagar.

Nu ska jag sova.

Drömma om anklever och lerduvor.

Så fint.

/P

Årets anda

Innan detta fenomenalt jävla kassa år är slut hade iaf familjen ytterligare en överraskning att bjuda på. En annan familjemedlem försökte avsluta livet i förtid. Två inom fem månader. Undra om psyket erbjuder familjerabatt på nått sätt.

Nu känner man att det är jul.

Imorn bär det hursom av upp till Hudiksvall. Skönt att komma ifrån stan känns det som. Skulle helst stanna borta till 2007.

Nu tänkte jag försöka få i mig lite sprit.

Tur att jag klarar det bättre än resten av familjen.

;)

/P

Vinter06

Och du känner att staden är precis som staden alltid varit
I väntan på en lång kall vinter
Och du säger att saknad kan man lära sig att leva med ibland
Genom en iskall vinter

Igår spenderade jag tre timmar på stan och handlade julklappar. Jag hatar att handla julklappar. Varenda gång jag tvingas göra det önskar jag innerligt att jag var knarkare så jag kunde gå runt hög som hötorgsskrapan och skratta åt alla jävla idioter som trängs överallt. Istället är jag bara en av dem.

Det började iaf snöa. Idag är det bara is kvar. Is som pensionärer halkar på. Is som jag halkar på.

Man kan bli glad för mindre.

Sover dåligt för tillfället. Vet inte om det är allt som händer som är svårt att släppa eller något annat. Går runt lite disträ halva dagarna och skyller på sömnbrist. Borde kanske kollas upp, men vem fan vågar.

Var hos min bedårande mormor och fick lunch. Köttfärslimpa. Inte igår kan jag säga.

Det är roligt med gamla människor.

När sinnena trubbas av måste det vägas upp. Köttfärslimpan innehöll troligen 50% salt. Eftersom jag råkar gilla salt mat var det visserligen inget problem.
Mormor hade även fått en bukett med vita och klarröda blommor. Mormor tyckte det liknade en begravning med de "blek-rosa" blandat med de vita.
Att föra ett samtal blir klart mer intressant när man måste halvskrika och ändå går bara max hälften av det man säger fram.

Jag gillar mormor. Trots avtrubbningen.

Dagens drog: mormor

Ska tvätta ikväll. Har inte börjat än. Försöker glömma, men kommer få ångest om jag inte gör det.

Ska väl vara duktig och ta tag i saker.

Bara en låt till...

Snälla.

/P

Prästens lilla kråka...

Somnade ovanpå sängen med tv:n på vid halv nio efter att ha jobbat på stan. Fick iaf hem ett jobb, så det får sägas vara värt det. På en höft…
Vaknade vid 11-tiden och kunde inte somna om. Hatar att vrida mig i sängen… Av…An… Tog lite sovmorgon vilket knappt hjälpte. Är fortfarande död.

Inte så mycket på jobbet iaf veckan före jul. Skönt. Vill ha jullov. NU.

Fick ett smaskigt nu-ska-du-få-skuldkänslor-för-att-du-skippar-julen-mail av min mor. Tack för det. Orkar inte ens svara. Hon har satt sig i situationen helt själv och jag känner bara en oerhörd lättnad över att slippa julångest med familjen.

På hjärtefronten inget nytt. Inte sen igår. Skulle vilja träffa AM, men vet inte om hon vill. Tar det lite lugnt. Kanske ska föreslå en videokväll med S i veckan. Iofs har jag inte tid till det. Julhets och shit. Önskar allt kunde lösa sig utan en massa fungeringar och ångest.

No such luck.

Dagens drog: Das Arbeit

Kul jul.

/P

En vit jul?

Dagens drog: Soffmys

En helg senare…

S kom över på lördagsnatten. Låg och mös i soffan och kollade på briljanta ”24 hour party people”. Fint. En mysig natt följde, i like.

Får se hur det kommer arta sig. Hon ska iväg på resor, kanske jobba utomlands. Ska försöka hålla mig borta från pirr, men några mysiga nätter tackar man inte nej till. Sucker? Absolut.

Det går som vanligt som en berg och dalbana. Ena dagen är jag nöjd med att vakna upp med folk utan större ambitioner, nästa dag längtar jag efter nått nytt beständigt. Som vanligt lär det komma när man minst anar det. Just denna minut är jag iaf nöjd tro det eller ej.

Julen blir märklig i år. Firar utan familjen, nog första gången någonsin. Orkar bara inte med dramatik. Åker i väg norrut till Hudiksvall. Öl vid en brasa, 4-hjulingar i snön och lite familjärt, även om det inte är min egen familj. Ska bli spännande att se hur det känns.

En väninna har fått i uppdrag av sin tidning att inte tvätta håret på 2 veckor. Jag ser lätt fram emot dreads och ångestattacker så man kan tracka henne. Själv tvättade jag håret senast i morse. Tihi.

Tröttheten gör sig som vanligt påmind. Ännu en måndag…

Ska försöka råda bot med mer kaffe och nikotin.

Same procedure as last week.

I don’t like.

/P

Sicken skröna

Två märkliga saker.

Först svarade S på sms:et. Lite överraskande för en pessimist, men väldigt trevligt. Svarade och skrev att hon gärna fick komma över, fick ett "Kanske det..." tillbaka. Gulligt? Ja. Pirr? You bet.

Det andra är mer stört... C sms:ade för en vecka sen ungefär och sa att hennes väninna A var allvarligt sjuk. Hon ville att jag skulle hålla det för mig själv. Jag sket i det och frågade A hur det stod till, varvid det visar sig att hon inte alls är sjuk...
Ingenting skulle fan förvåna mig längre gällande C. Känner mig väldigt glad att det tog slut när det gjorde, såhär i efterhand inser jag att det inte var så bra som jag då trodde. Suck.

Får hoppas på nått nytt... Kanske S? Kanske inte?

Känner mig i kväll rätt glad och tillfreds iaf.

Det kan jag vara värd.

Ett tag.

/P

Sagostund

Dagens drog: Kvinnfolk.

Hur man kommer från Ankaret till Loranga, Masarin och Dartanjang kan tyckas vara en gåta, men det är inte alls så svårt som det kan verka.

Förfest...Ankaret...Medusa...Efterfest. Sen var klockan plötsligt halv sex och vi låg och lyssnade på när tigrar åt varmkorv och slagsmål med krigkniven samtidigt som vi drack rödvin. Helt fenomenalt.

S var med... En gammal bekant jag tyvärr inte träffat så mycket. Har varit lite tagen av henne länge, förra helgen träffades vi och det kändes som det fanns vissa vibbar. Igår visade det sig stämma. Väldig mysigt. Känner lite pirr, vilket inte var igår. Shit. Har smsat... Vill ha svar... Helst NU.

Kanske inte kommer alls... Skulle knappast förvåna mig.

Shit.

Pirr.

Suck.

/P

Ett fan!

Jag har fått ett fan till min blogg. Kanske kan det tyckas vara fusk då jag redan känner den lilla människan (som hädanefter kommer kallas Lillan), men det är ack så skoj.

Dessutom har jag ett uppdrag till Lillan som jag inte avslöjat än. Hon kommer bli hemskt nyfiken nu och vilja veta, men det är än bara i planeringsstadiet. Jag håller det för mig själv.

Jag har i 2 timmar nu försökt hitta "I hope i don't fall in love with you". På Youtube fanns bara dåliga covers (helst inspelade av retarderade emo-freaks. Kan dom SLUTA förstöra fina låtar? Serro (hahaha, jag var tvungen), ingen bryr sig om era försök att vara svåra. Ingen kommer ge er skivkontrakt och ni kommer aldrig få ligga på det.), på google video fanns den inte alls och att googla generellt var ju helt poänglöst.
Suck. Jag ger upp. Får vänta tills jag kommer hem. Då ska den på repeat. Sanna mina ord.

Snart dags för en rökpaus.

Då mår jag som bäst.

Yeah right.

/P

Drug of choise

Now it's closing time, the music's fading out
Last call for drinks, I'll have another stout.
Turn around to look at you,
you're nowhere to be found,
I search the place for your lost face,
guess I'll have another round.

Dagens drog: Tom Waits – I hope i don’t fall in love with you.

Allt sedan en väninna skickad mig låten har den inte lämnat min playlist. Låten funkar i alla möjliga sammanhang, hittills har jag använt den som morgonlåt, depplåt, glad flörtlåt och förfestlåt. Egentligen är den ju tragisk, ett misslyckat ragg som killen aldrig tog tag i. Men den är fin. Så fin.

Språkröret har lämnat stan för att åka ner till sin Skånska. Således blir det en helg utan min vapendragare. Har istället styrt upp en utgång med andra vänner i kväll, brukar kunna spåra duktigt det också. Ankaret (The anchor) är målet för kvällen. Öl, hårdrock och farliga människor i en rustik miljö…

Rustik?

Hihihi

I dag ska jag även till tingsrätten. Som tur var (eller, kanske tyvärr) är det inte jag som ska stå till svars utan min lillebror. Hade faktiskt hellre tagit smällen än att låta honom göra det… Får väl försöka vara där och stötta.

Det är märkligt att ens småsyskon betyder så mycket och att det sitter så oerhört djupt rotat att försvara dem. Jag vet inte om det finns något som skulle kunna få mig att svika, att inte vara där, att inte backa upp dem till 100% vad fan det än gäller. Läskigt på ett sätt.

Sen ska jag bli full, hur det än går i tingsrätten. Full och snygg.

Sweet.

/P

One...

Är helt slut idag. Sov nästan 8 timmar men har trots det gått runt och kvävt gäspningar till höger och vänster. Tur att jag inte har det så stressigt iaf, då skulle jag få ett anfall.

Did I disappoint you?
Or leave a bad taste in your mouth?
You act like you never had love
And you want me to go without

Johnny Cash versionen av ”One” är hiskeligt vacker. Lyssnat på den ett par mornar i rad för att vakna till liv med stil. Oslagbart.

Försöker sakta ner karusellen som är mitt kärleksliv. Orkar inte. Dras dock ständigt tillbaka. Måste ha lite tid, men ger mig sällan det.

Med förhoppning om en lugn kväll

/P

Lucia... Woho?

Min mage var nog den som tog mest illa upp efter gårdagens utgång. Den har bestämt sig för att göra min dag till ett helvete, vilket jag iofs förtjänar.

Först jobb, sen bokrelease, sen efterfest, sen O-Baren, Riche och tillbaka till O-Baren för att avrunda.

Blev tagen för homosexuell 2 ggr.
Blev erbjuden en filmroll (I Marocko)
Blev frågad om jag var rockstjärna
Blev informerad om mitt stjärntecken
Blev sur på Språkröret som var oresonlig gällande ljusarrangemang.
Blev rätt packad
Blev väckt för tidigt

Så kan vi väl sammanfatta gårdagen iaf. Shit…

Har inget att göra i dag heller faktiskt, vilket känns väldigt märkligt i jämförelse med förra veckans totala ursinnesjobbande. Men en bakisdag som denna kan jag bara tacka och ta emot och hoppas jag får gå hem tidigt.

M har seglat upp som en ny potentiell, lite skoj iaf.

I kväll är det luciafester på stan. Måste...Motstå...Frestelsen...

Nu ska jag sätta mig och ojja ett tag till. Kanske röka.

Ja, definitivt röka.

Nu.

/P

När jag blir grå...

Jag har fått lite ångest. Som tur var är det av den väldigt milda sorten… Det slog mig just att mitt uppehåll i bloggen kanske kommer att göra den framtida plastpappa arg och besviken.
Jag skriver mest bloggen för mig själv och gör mig inga illusioner om att speciellt många egentligen läser. Det gör mig inget. Verkligen inte. Den är MIN ventil att skriva av mig tankar och funderingar och så kommer det förbli. Men den fungerar även som en dagbok. Jag kan gå tillbaka (inte speciellt långt än) och kolla vad jag gjorde och vad jag tänkte under perioder i mitt liv. Nu kommer det uppstå en glipa mellan sisådär juli och december 2006. Vad gjorde jag då? Vad tänkte jag? Vem tänkte jag på? Alla frågor som inte kommer få nått svar när jag väl glömt det.

Det känns lite tragiskt. Som att jag har förrått mig själv, eller i alla fall då en framtida version av mig själv.

Nu över till något helt annat.

Vi har en hund på redaktionen, eller rättare sagt så har vi två. Den minsta av dem springer omkring som en vettvilling, hoppar upp och ner och är ofta rätt mycke i vägen. Dock kan jag inte riktigt låta bli att tycka om henne. Sådär så jag själv skulle vilja ha en hund.

Jag dejtade L med hund för ett tag sedan. Det sög. Låter kanske krasst, men det var precis så det var. Allting var tvunget att planeras efter de jävla hundarna, hur gulliga de än var. Aldrig sova borta, inte vara ute sent, inga spontana resor. Helt enkelt sög det.

Jag är rädd för att bli fast. Att ha tvång. Att någon ska vara beroende av mig på det totala och utlämnande sätt som både en hund eller ett barn är. Att jag ska bli tvungen att anpassa mitt liv efter någon. Jag inser att det finns en liknelse med att ha flickvän, men beroendesituationen är väldigt annorlunda och en flickvän kan man resonera med om man ska åka bort, vara ute eller inte sova hemma.

Tror jag skiter i att skaffa hund, även om de är söta.

I kväll ska vi jobba och dricka en skvätt. Kul hoppas jag, men man vet aldrig. Får se vad språkröret kan styra upp.

Först nån timme till på jobbet.

Achtung!

/P

Soul meets body

Allt du får är det du drömmer om


Lyckades sova nästan 8 timmar i natt. Alltid något.

Kommer till jobbet och inser att internet ligger nere och att det inte går att jobba. Tröttsamt. Nästan lika tröttsamt som att stiga upp.

Singellivet har börjat tappa nyhetens behag. Börjar känna samma apatiska avsky för att vakna upp bredvid människor jag inte vill vakna bredvid. Finns tyvärr ingen lätt lösning, bara att fortsätta vakna bredvid folk vars kroppar man känner bättre än de själva.

Ska jag träffa Y eller E? Försöka fixa dejt med K eller O? Gå tillbaka till L? Trött i själen.

Dagens bästa: Julbonus! December räddad.
Dagens sämsta: Inget att göra på jobbet.

Nu ska jag sitta och vara lite äckligt glad över att jag fått massa pengar av mitt företag.

/P

Oskuld någon?

Att gå upp måndagmornar är lite som att ha sex första gången.

Man är rätt förvirrad.
Man önskar man kunde ligga längre.
Man ser inte fram emot det men det är nått som måste göras.
Man känner sig lite bättre när man fått distans till det.
Man frågar folk och det finns ingen egentligen som tyckt/tycker om det.

Den stora skillnaden är att det alltid kommer en ny måndagmorgon. Var sjunde dag är man där igen, lika förvirrat och jobbigt men ändå måste det gås igenom.

Jag hatar måndagmornar.

I torsdags hade vi firmafest. Det spårade inte helt oväntat ur. Ifrågasatta uppehållstillstånd, lite för många järn, nattliga språngmarcher, minnesluckor och komma packad till jobbet dagen efter.

Med tanke på nykterheten ska vi alltså inte ens prata om fredagen, men jag kan säga att få dagar har varit så ångestladdade.

Helgen var lugn. Lugn som en filbunke. Alla var hemma och softade, så även jag. Rätt skönt ändå att bara slappa och äta snabbmat. I like.

Den kommande veckan får vi väl se vad den bjuder på. E vill träffas, Y vill träffas. Vill jag träffa nån av dem? Vi får väl se. E är iofs söt och snäll, så kanske en andra chans är på sin plats. Vem vet.

Måndagen ska sys ihop med jobb. Sweet.

Inte.

Skulle hellre stannat i sängen…

Skulle hellre varit oskuld (yeah right).

/P

Das Arbeit

Gårdagen var tröttsam, i brist på bättre ord. När jag kom hem vid 17-tiden hade jag de 33 timmarna före jobbat cirka 28 av dem och sovit 5 (och dessutom hunnit vara full under den tiden). Kul när det händer saker, men ibland på gränsen.

Mycket lämningar nu. Tjat om texter. Stress. I dag är dock en smula lugnare, oerhört behövligt.

Årets 3:e julbord i dag. Ser mest fram emot snapsen. Skräll.

Funderar på vem jag vill träffa härnäst… Y har seglat upp som ett litet wildcard. K borde jag försöka fixa en dejt med.
Tjenare.

Får lämna sådana beslut tills jag ens har tid att reflektera, inte i dag dvs.

Nu: Kaffe och jobb!

/P

Somnar om

Vaknade vid halv åtta förvånansvärt pigg. Verkade ju dumt att gå upp, så somnade om.

Vaknade halv nio, förvånansvärt skittrött.

Märkligt.

And you said, "This is the first day of my life.
I'm glad I didn't die before I met you.
But, now I don't care, I could go anywhere with you
And I'd probably be happy."

Conor Oberst får långsamt, tillsammans med en svart kaffe + dubbel espresso, väcka mig.

C ringde igår och ville prata. Orkar inte. Trött på lögner, trött på henne. Märkligt hur uppfattningen om en person kan ändras så radikalt på 1 1/2 månad.

E (som jag var ute med i lördags) hörde knappt av sig. Känns rätt skönt. Hon var väl trevlig, men som en av mina väninnor fick slängt i ansiktet en gång ”hon var väl inte direkt flickvänsmaterial”. Corny, oh yes.

Vill fortfarande hitta nån att vakna upp med. Vem jag somnar med har jag för länge sedan slutat bry mig om.

Slut?

/P

En liten recap

This is the first day of my life
Swear I was born right in the doorway

Kanske skulle bloggen själv vilja uttrycka det så om den kunde. Vad vet jag. Återigen (för tredje? gången i denna bloggs existens) så har den fått ett nytt liv. Kanske kan jag den här gången hitta ett mer neutralt sätt att skriva utan att brinna ut igen.

Så, vad har hänt sedan den 3:e juli? Vi tar det i punktform.

* Blev tillsammans med C under kaotiska former.
* Har spenderat hösten med att ta hand om en sjuk bror.
* Gjorde slut med C (cirka 1 1/2 månad sen. Ganska exakt 4 månader efter vi först träffades)
* Fått nytt på jobbet (Nu är det faktiskt en del att göra. Chockerande, jag vet!)
* Sedan jag gjort slut har jag dejtat/"träffat" lite för många. Men ack så roligt.
* Mer eller mindre brutit kontakten med min mor av massa olika anledningar.
* Är singel fortfarande (haha, nu ska detta inte spåra ut, iaf inte direkt. Promise.)

Så, det var väl en fruktansvärt kort genomgång av mitt liv. Det viktiga iaf. Det som kommer ha nån relevans här i bloggen. Glömde jag nått får jag uppdatera senare.

Börjar nog på riktigt imorn. Trött nu.

/P

Back to basics

Tröttnade...

Hade inget mer att ge för tillfället...

Nu saknar jag det.

Därför återskapar jag nu bloggen och ska kanske se till att det händer lite mer här. Iaf är det en tanke. Så god som någon.

/P

En vecka...

Oj… En vecka gick utan bloggande. Why bother?

Bloggen har, och kommer alltid, vara en ventil. Ett sätt att skriva av sig massa tankar och funderingar och kanske lyckas få nån rätsida på dem. Det är inte menat som rolig läsning eller underhållning, bara samlade tankar, oftast om kärlek, oftast när jag mår sämre…

Hem till C i tisdags. Andra mötet är sällan speciellt nervöst, inte heller den här gången. Hyrde film, handlade, lagade mat tillsammans och kollade på film. Halvvägs igenom filmen slutar vi titta och ägnar oss åt annat… Så mysigt. Sover kvar. På morgonen kokar hon kaffe medan jag står i duschen. Shit…

Picknick på lördagen (efter att vi både setts i veckan och fredag natt), myser i en skuggad sol. Pratar öppet om det mesta, roligt som jobbigt. Trivs i hennes sällskap…

Kollar film tillsammans på söndag. Myser. Hånglar. Njuter av varandras sällskap.

Nu kan vi inte ses förän nästa onsdag. Ska bli spännande. Kommer saknaden? Hoppas det. Hoppas den kommer för henne också.

Pirr.

Shit…

/p

Ingenting

Gråt inte älskling
Det gör så ont att se dig såhär
Det jag sa betyder ingenting
Jag ska alltid stanna kvar här

Ingenting snurrar rätt många gånger just nu… Som ganska ofta med pop som lyckas fascinera mig är det inte så komplicerat. Bara rätt fint. Plockade fram denna skiva förra sommaren också. Gillar sommarmusik.

Undrar hela dagen varför C inte kan höra av sig. Märkligt. Inga sms, bara tystnad… Blir trött och lite uppgiven.

Hon ringer kort innan födelsedagsmiddag med mina bröder. Hon låter glad och vill höras senare. Hon hade fått jobba över och stressa, hon ringer direkt från jobbet. Blir lite varm.

Sen blir det tyst igen. Skickar sms på vägen hem, inget svar. Ringer, hon tackar nej… 1 timme senare svarar hon att hon tröstar en kompis, men att hon ringer sen. Hon kallar mig ”Babe”. Hon får trösta hur många hon vill så länge hon fortsätter med det.

Hon ringer och bjuder in mig till filmkväll nu i kväll (tisdag). Shit. När man minst anar det. Kommer ALDRIG förstå mig på kvinnor och hur dom funkar, men ibland blir jag lite glad över det. Att dom funkar alltså, inte att jag inte kan förstå.

Får sen lite gulliga sms när hon lagt sig. Försöker hejda entusiasmen. Funkar inte alls. Skräll.

Nu får jag gå med lite bra fjärilar i magen tills i kväll hursom. Skön omväxling.

Kanske ska skicka ett gulligt morgon-sms.

Kanske kalla henne Babe…

/P

Vrak, hallå!

”The art of cooking for two, is lost on me and you”

Lucksmiths försöker. Verkligen försöker. Humöret är dock fast i botten. Mer om det mot slutet.

Torsdagen firades med en hel del dricka. Skräll. Ute-Sture, Debaser, Solidaritet. Hem vid 4… Vaknade inte när vännerna ringde. Missade bilen till midsommarfirandet. Firade istället i stan. Hörde av C en massa under dan. Ville bara träffa henne och hon ville träffa mig. Då visste jag inte riktigt vad jag önskade.

Okej, jag lyckades hålla mig vad, 6 meningar? Nu står jag inte ut längre.

Hon skulle på födelsedagsfest igår och föreslog att vi skulle ses 23 utanför dramaten, jag tackade ja. Dumt kanske att ses så sent då jag skulle upp tidigt, visste att det max kunde bli runt en timme. Men ville ju ses, så sa som sagt ja.

Tog en promenad på Djurgården. Kände mig tråkig, ful och alldaglig. C var söt som väntat. Vi promenerade en timme och pratade om allt möjligt, men kändes ändå inte som allt var så naturligt. Kände mig rätt kass…

Skickade mess när jag kom hem och skrev att det varit kul att träffas men att jag kanske inte varit på mitt bästa humör. Skrev att jag hoppades få nån chans till…

”Det är klart vi ska ses igen. Jag hör av mig i veckan”…

För rationella människor som har ett bättre grepp om sina känslor, som inte låter hjärtat springa i förväg och som har en förmåga att ta det lite lugnt framstår det helt uppenbart som att det inte är några problem. Inte riktigt samma situation för mig.

Vi har hörts av varenda dag nu i 1 ½ vecka. Nu ska hon ”höra av sig i veckan”… Jag vill inte att hon ska höra av sig i mitten av veckan och kanske boka någonting. Jag vill att hon ska höra av sig IDAG och vilja ses. Jag vill åka dit i kväll med bultande hjärta och få träffa henne mer… NU…

Så verkar det nu inte bli. Tror jag skrämde bort henne. Bra jobbat. Grymt. Rätt åt mig. Igen.

Återigen träffar jag någon bra och gör bort mig i samma sekund. Lysande.

Återigen sitter jag nu med en klump av ångest i magen och vet inte riktigt vart jag ska vända mig eller vad jag ska göra.

Om hon inte hört av sig i dag, ska jag skriva något? Är det för på? Ska jag låta henne höra av sig när hon vill eller visa att jag verkligen är intresserad genom att höra av mig?

Känner för att kräkas.

Jag har tidigare proklamerat att jag är en känslo-junkie. Det stämmer. Jag känner hellre såhär än ingenting alls. Eller? Vet fanimej inte. Just såhär kan jag klara mig utan…

Jag är bara så kass på det här. Jag kastar mig som vanligt i och skiter i om nån följer efter… Jag får skylla mig själv.

Återigen känner jag för att kräkas. Eller sova… Sova tills hon hör av sig.

Vill nu bara att den här dagen går fort så jag iaf kan vara hemma och ha ångest… Vet inte om det är bättre egentligen, men allt måste vara bättre än att sitta här och ha det.

God natt.

/P

Another girl, another...

”The only thing still singing was the dialtone”

Somnade lite före tolv och är fortfarande ett vrak. Behöver sova ut lite. Med en midsommarhelg i antågande kan man ju gissa hur bra det kommer gå.

Skickade mess till C igår morse. Inget svar på hela dan. Skicka ett vid 18-tiden. Inget svar… Skickade ett sista vid 23 innan jag skulle sova, då ringde hon. Skyllde på att hon hade haft det stressigt och just fick tag i mobilen. Troligt? Nojja?

Haha, det är lite kul egentligen. Jag kan nu (med hjälp av denna blogg) se tillbaka på tiden före jag visste var L stod. Hon hörde ibland inte av sig, var kryptisk och svår och jag nojjade som fan. Och hur slutade det? Hon kärade ner sig i mig och jag gick vidare. Hade kunnat spara mycket energi på att bara skita i att nojja och köra på.

Med denna läxa färsk i minnet, tror ni jag undrar vad C håller på med? Analyserar vad hon gör? Försöker förstå hur hon tänker? Undrar vad hon vill?
Svarade ni Ja på alla ovanstående frågor hamnar ni sorgligt nära sanningen.
Jag har ingen aning… Hon hör ju av sig, men varför svarar man inte på sms från någon man är intresserad av på 14 timmar, en hel dag? Jag vet inte. Vet bara att det är jobbigt.

Första gången vi ska ses ”glömmer hon mobilen”, andra gången chansen fanns åkte hon inte in till stan, tredje gången hävdade hon att hon skrev ett sms (som aldrig skickades) och sen var tvungen att ta hand om en vän. Sen nu svarar hon inte ens på sms. Mmm… Bra? Ingenting att oroa sig för? Ett tecken på att man borde skita i det? Kan inte nån bara berätta vad jag ska göra.

C ska ut till sitt land i dag. Antar att hon drar ut till midsommarfirandet sen. Hon skulle dit om det var bra väder, om det regnade i dag skulle hon stanna i stan och då fanns det chans att ses. Nu lär det vara kört. Inget möte förrän nästa vecka således. Klump i magen. Fan.

Kortare dag på jobbet i dag. Skönt. Måste på systemet inför midsommar. Kanske även ska fira födelsedagen som råkar infalla i dag. Woho. Eller nått.

Mest trött.

Och nojjig.

Suck.

/P

Fuck you svennis

Det verkar dumt att tjata. Alla vet vad som händer igår. 2-2 och en plats i slutspelet. England kan fortfarande inte slå Sverige. Så fint. Fuck you Svennis.

Hade kontakt med C via sms hela dagen. Efter matchen skulle hon in till Stureplan. Vi var redan där. Fick sms 00:24

”Var är du och vad gör du?”

Svarade. Väntade. Skickade ett till. Väntade.

Ingenting.

Ringde. Väntade. Ringde igen. Väntade.

Ingenting.

Klockan blev halv två och jag gick hem. Ledsen, dissad och sur. Det som kunde blivit fint. Ville verkligen träffa henne. Förstod inte.

Vaknar kvart i tre av att någon ringer. C i luren. Hon är på väg hem med en väninna som hela tiden måste stanna taxin för att spy.
Jag är mindre glad och frågar varför hon inte kunde hört av sig en SMULA tidigare, när vi båda var ute. Hon hävdar att hon skickat sms som svar och sen inte hört telefonen när jag ringde.
Vet inte hur det står till med den saken, men vet å andra sidan hur jag själv kan bli när jag är full. Shit happens. Eller?

Pratar om allt möjligt till 04:30. Hon är rolig och trivsam. Inser att jag gillar henne mer och mer, trots att vi inte träffats (känns det igen?!). Hon hävdar att hon gillar mig också av någon anledning. Tror faktiskt på henne. I den stunden vill jag träffa henne mer än nått annat i världen. Måste se till att träffas innan midsommar. Orka vänta till efter. För långt.

Ögonen är trötta i dag. Blinkar framför skärmen konstant. Tror jag fått kli i dom.

Kaffe is my drug of choise.

Och att tänka på C.

/P

Hillary får sära

”Det är verkligen dags för en kvinnlig president”… Radiopratarna leker experter och tar sig an amerikansk inrikespolitik när mina morgontrötta fötter styr mot jobbet.
Lyssnar rätt sällan på radio, men då jag konstant glömmer ladda ipoden får det bli mitt sällskap under den dagliga promenaden.
Jag hoppas förvisso också Hillary kan banka skiten ur republikanerna. Tror hon kommer att lyckas med bravur. Allt för mycket handlar bara om image. Tror någon att Bush hade lyckats bli omvald om inte Carrey var rätt blek? Bush vann inte på politik utan att han var känd. Hillary lär rappa upp vilken motståndare som helst som en liten ponny. Sen är Clintons tillbaka i Vita Huset. Hoppas Hillary knullar lite praktikanter, det skulle göra både USA och henne gott.

Låg och pratade med C i telefon innan jag somnade… Mysigt. Hon är rolig och lättsam, men visar rätt klart att det finns lite eftertanke. Me like. Verkar inte som vi hinner ses innan midsommar dock. Trist. Ska göra mitt bästa för att smyga in nått möte i dagarna, men det ser lite mörkt ut.
Får stå kvar på mållinjen lite till och vänta. Och hoppas.
Har pirr i magen. Vill ses nu. Vill se vad som kan hända. Vill verkligen.

L hör av sig lite blasé-artat. Vet inte om jag ska neka all kontakt för hennes eget bästa eller om jag ska vara snäll. Jag svarar iaf men väger varje ord. Vill definitivt inte uppmuntra till nått, vet hur jobbigt det är att få hopp om nått som aldrig kommer inträffa. Jag hoppas bara verkligen att jag kan säga nej om hon skulle få för sig att bjuda ut mig. Måste bryta helt…

Skulle därför vara skönt att träffa C.

Få nått nytt.

Nått nytt som pirrar.

Kan ju alltid hoppas.

/P

En sorts nystart

Det krävs ändå så lite. Faktiskt nästan ingenting. Jag undrar om det verkligen finns några kriterier alls för folk som kan få mig att tappa fattningen.
C är den senaste.

L-historien avslutades i helgen. Vi hade inte setts på två veckor och det enda jag egentligen funderat över i förhållandet var hur jag skulle göra slut och när. Senast vi sågs åkte jag dit tjugo i sex en söndagsmorgon. Sprit och droger rusade fram i blodet. Dumt. Så oerhört dumt. Eller mer taskigt tror jag. Ville egentligen ingenting speciellt. Brydde mig inte om sex. Ville bara somna bredvid någon och vakna av att få håret bortsmekt från pannan. Somnade nästan så fort jag kom dit och gick därifrån 20 minuter efter jag vaknat. L tolkade det väl som ett tecken på tillgivenhet. Tror det var precis motsatsen.

I helgen förklarade jag iaf till slut att det inte fungerade. Att vi måste bryta. Skyllde på annat, men sanningen är att det inte finns några känslor där. Sen finns det saker som komplicerar. Kanske kunde det ha varit annorlunda, men det är knappast min plats att fundera i de banorna. Känns befriande att det är över.

Kommer sakna att hon smeker håret från pannan.

C är inte alls som L. Lite mer framåt, snyggare, längre och med lite mer bett i orden.
Som vanligt står jag redan på mållinjen och väntar innan vi ens träffats. Står där och tittar lite över axeln. Hoppas att hon ska jogga ifatt. Smart. Verkligen. Eller inte. Ska försöka ses i veckan innan midsommar, för helgen lär mest bli kaotisk. Hon är rätt märklig, men det brukar ju funka på mig.

Kanske blir det fart i bloggandet igen när något nytt är på g. Känns lite så. Behovet av att ventilera allt kommer tillbaka. Har saknat det.

Mer än en månad sen jag senast skrev. ”Fika med L”. Tjenare.

Tänker inte göra någon återblick över månaden som gått. Inget jag vill reflektera över. Rätt blasé.

Lyssnar på "Good morning Joan". Dagens låt.

Sitter och väntar på att C ska vakna och kanske höra av sig.

Just som jag sitter och skriver upptäcker jag ett pirr.

Fan.

Eller?

/P

Woho

Det har varit lite hektiskt. Och lite sjukt. Och lite förvirrat.

Helt enkelt inte blivit av att jag skrivit. Märkligt egentligen. Tror det här med att skriva av sig går i perioder. Eller behovet av att skriva av sig snarare. Det är ju inte så att jag plötsligt går runt och allt är toppen, eller att jag slutat ha en massa funderingar. Bara inte känt ett behov av att pränta ner allt.

Fester, jobb, förkylningar, sena nätter och långa dagar i sängen har blivit en enda röra. Undrar vart all tid tog vägen.

L-historien fortsätter. Träffas sporadiskt. Mysigt. Dock vet jag fortfarande inte vad jag känner eller hur jag vill ha det. En vän frågade vad jag gillade hos henne och sa sen själv ”du kanske gillar att du inte behöver vara ensam”. Tyvärr känns det som det ligger något i det. Vill ju inte ha det så, eller, vill inte ha det så av den anledningen.
Går och väntar på att det ska komma massa känslor flygandes. Vet inte om jag lurar mig själv eller om det kan fungera så. Får väl se. Ska fika med henne i dag. Förväntar mig inte att allt klarnar, men ska bli kul att ses. Hon är trots allt både snäll och söt. Förrädiskt.

Sommaren är iaf här. Äntligen. Sova med öppet fönster, varma promenader genom Stockolm, dagar på filt i gallär, öl på uteserveringar, hemgång i morgonljus, svettiga bakfyllor, sommarkylda vindar. Äntligen.

Lyssnar på Levan Polkaa – Loituma. Kan vara världens mest beroendeframkallande låt. Finsk vokalistisk musik. Låter otroligt pretto när man förklarar, men tillsammans med en mangafigur och en purjolök är det ett av världens okända underverk. Ni förstår om ni följer länken!

http://dojo.fi/~rancid/loituma__.swf

Första gången jag satte på den kunde jag inte stänga av på 2 timmar. Helt otroligt. Förändra ert liv i dag.

Nu ska jag titta på en snurrande purjo ett tag. Sen jobba.

Blir nog mest purjo.

Gud.

/P

Nja

Blir lite besviken. Förväntade mig nog mer av Vapnet. Vart är den snabba gitarrpoppen från ”Kalla mig cp”? Skivan ”Jag vet hur man väntar” låter allt för mycket som Siberia (inte helt oväntat, men fortfarande en besvikelse). Inte dåligt alls, men inte vad jag hade sett fram emot.

Lyssnar hurusom på Thormégränd på väg till jobbet. Sött så det förslår.

Allt är lite kalabalik just nu i mitt liv. Vet inte när jag kommer landa på något plan. Tröttsamt.

Önskar saker kunde vara bra och jag kunde njuta av våren. Så är inte fallet.

Kanske begär jag för mycket?

Tycker inte det.

/P

Mår rätt "trist"

Stod och funderade medan jag rökte på hur jag mår just nu… Det var inte speciellt roligt. Tyvärr. Kom fram till den pressade tesen ”Säg vilket tråkigt/negativt attribut du vill och jag kan förklara varför det passar på mig”. Just nu känner jag mig trött, stressad (över skitsaker), oambitiös, oengagerad, uppgiven och dum. (Och då är det ändå bara JUST nu. Lägg ut det över en 24-timmars period och jag kan rabbla halva dagen) Det mesta beror på jobbet. Trivs väldigt dåligt just nu. Ett fåtal arbetskamrater gör att man orkar. Längtar bort härifrån. Från den här stan, från jobb, från all neggo-stämning, från oengagemang, från tristess.

Vill fly. Varsomhelst.

Happy people never fantasize.

Det är fan vår. Vädret är så glatt att jag ändå inte kan hjälpa att le när jag ser ut genom fönstret.

Var på fest med L i fredags. Som vanligt med helt nytt folk var det lite stelt till en början, men blev trevligare allt eftersom natten vaggade in mig i alkoholdimmor. Diskuterade kändisar, musik och livsmål med en hårdrockare.
Hånglade med L. Sov hos L. Mysigt. Väldigt mysigt. Fastnade i sängen till fem på lördagkvällen. Jag vet inte vad som händer härnäst. Hon vill, vill jag? Kommit på mig själv med att tänka på andra, ska det vara så? Nej, så kan det fan inte vara meningen att det ska vara.
Försöker resonera. Kanske hjälper det att träffas lite till? Känner ju någonting för henne, men räcker det? Kan det funka? Vore det bra?

Jag söker nog efter den kärleken. Så där så man bara faller. Kändes så med F för någon månad sen. Kändes så med L för två veckor sen. Nu vet jag inte. Jag vill bli bortblåst, tappad, frånsprungen och helt utom mig. Vill inte småjogga igång. Vet inte om jag tror på det. Men kanske just så det är. I så fall lever jag i jakt på något som inte finns. Vet inte hur annars jag ska leva. (Nej nej, det där var absolut inte goth-deppigt menat, menade mer dumpositivt/naivt. Eller, deppigt på ett sätt, men känslan var mer naivt uppgiven än något annat.)

Nu ska jag fly hem på lunch. En timme för mig själv.

Skönt att fly.

Önskar man slapp.

/P

Helgen i antågande

En lugn kväll hemma senare…

Hemma framför tv’n. En välbehövlig paus från allt kändes det som. Lillebror ringde från en kryssning. Han satt i en rosa kaninkostym och hade just köpt på sig en platta Lapin. Den ungdomen den ungdomen.

L bjöd med mig på fest hos några av hennes vänner i kväll. Tackade ja. Måste få träffas lite och se om det kan leda nånstans och i så fall vart. Diskuterade igenom det hela med en väninna. Allting är lite märkligt, men det löser sig väl på något sätt.

Helgen stundar iaf. Skönt att få vila lite. Behövligt trots den väldigt korta veckan. Ska försöka vila lördag, söndag minst. Lär inte bli mer.

Jaja, tillbaka till arbetet. Piskan viner.

Det bidde vist en paus

Men gud…

Förra tisdagen var mitt senaste inlägg. Kan inte förklara. Finns inte ord.

Eller, jag tänker fan visst förklara. Det är ju inte så att jag inte älskar er alla, men det kommer saker emellan.

Onsdag/torsdag: Hejdlös massa jobb som gjorde att jag inte kunde blogga ifred från jobbet. Roligt iofs, men bloggandet blev lidande.

fredag, lördag, söndag, måndag: Påsk. Ledigt. När jag är ledig blir det sällan att jag skriver av någon anledning. Får aldrig riktigt ro och fokus på samma gång. Ro får jag inte på jobbet heller, men fokus kan jag iaf hålla.

tisdag: hemma sjuk…

onsdag: kort kort vecka och massa jobb. Inte heller här blev det alltså av.

Så nu är vi alltså framme vid torsdag. Så snabbt…

En liten uppdatering på allt då:

Jobbet rullar på i sedvanlig ordning. Inga förändringar åt något håll.

L rullar på i sedvanlig ordning… Nä, det där var möjligtvis en smula ljug. Jag vet inte helt vad som hänt, men jag har lite tappat intresset. Känns som att det finns mycket problem ivägen. För mycket för att det ska kunna funka? Jag vet fan inte. Känns så.
Hennes brist på jobb gör ju att vi kommer kunna ses sporadiskt (då jag fanimej inte orkar sova med/hos någon som inte går och lägger sig förän 6 om jag ska upp 07:20), dessutom kommer vi alltid behöva ses hos henne tack vare att hon har hundar.
Det betyder att vi kommer kunna ses 4-5 timmar när jag slutat jobbet och tagit mig hem till henne. Sen måste jag hem runt 22-23 för att sova…

Nu låter detta kanske inte som ett problem, men det är det faktiskt.

Ska jag starta upp en relation med nån vill jag inte vara tvungen att ”kompromissa” ihop någonting från början.
Är man redan i en relation och nån t.ex. blir arbetslös och får andra tider så kan man alltid ”lösa” det eller jobba med det. Men att behöva göra detta från början i en relation känns väldigt jobbigt.

Nu ska jag dock inte ge sken av att jag logiskt resonerat mig fram till hur jag känner. Som vanligt bestämmer mitt hjärta en sak och jag får snällt följa.

Jag tänker nog försöka… Ses ett par gånger till och se vart det landar, men jag har mina onda aningar tyvärr.

Dock är hon ju så söt…

En väninna har slagit vad med mig att hon ska hitta en flickvän till mig. Jag är skeptiskt. Som vanligt.

Men det skulle vara roligt om hon lyckades.

Oerhört roligt.

/P

0-0

Love is that mountain we must climb
Let's climb it together your hand in mine
We haven't known each other too long
But the feeling I have is oh so strong
I know we can make it there's no doubt
We owe it to ourselves to find it out

Northern soul-medley på väg till jobbet. Chairman of the board, Jackie Wilson och Major Lance sjunger så det skär och våren ligger och darrar i luften.

Hade en lugn hemmakväll framför dator och tv igår.

Eller.

Det där var lite av en lögn. Mellan åtta och tio var det inte alls lugnt. Blåränderna hade säsongspremiär mot söderpacket. Satt framför radiosporten och svettades. Djurgården spelade en man kort sista 40. Höll tätt ändå. 0-0 Stort. Men trist att inte få trycka till pundarbajen.

Ska fika med L på onsdag. Får se om det nu äntligen blir av. Vem fan vet. Inte jag iaf. Gillar henne hurusom, får se hur långt det räcker. Hon är märklig men söt. Så söt.

Nu ska det jobbas. Woho.

Eller hur.

/P

Förvirrad delux

Vi har fått en respit. Lite andrum. I dag spelas inte Lugna favoriter… Min klubbkamrat rattade in rockklassiker i fredags när chefredaktören gått hem. Fortfarande ljuder rockmusiken på redaktionen. Frågan är när det tar slut. När upptäcker hon att det inte är den vanliga musiken? När märker hon en förändring? Ingen vet. Men till dess njuter vi av riff istället för Blunt. Detta är livet.

Helgen var ett stort töcken av förvirring. Förstod ingenting och gör det nog inte fortfarande. L skulle ut i fredags, hörde inte av sig alls. Sen läste jag att en av hennes vänner insinuerade att hon gått hem med nån.
Blev förbannad och ledsen. Bestämde mig för att skita i allt. Ett antal sms senare skrev hon att vi skulle skita i allt. Ok. Jag köper det. Tvingas köpa det… Jag vande mig vid tanken och gick ut på krogen istället. Mötte min kloka vän K ute på krogen. Hon visade sig vara söt och full. Hånglade lite i all vänskaplighet trots att vi nog båda visste att det inte var det klokaste. Men va e grejjen? Lite hångel har ingen dött av hit eller dit. Det var roligt och lite galet. Precis vad jag behövde.
Sen hörde L av sig. Då var jag lite närmare att dö… Blev återigen arg. Okej att göra slut på allt, men att vela tillbaka?
Pratade med L under söndagen sen. Vi tyckte väl lika. Allt har blivit märkligt. Dåliga omständigheter osv. Hon gillar mig och jag gillar henne och det är dumt att kasta bort. Nu ska vi ses i veckan. Får se vart allt landar. Vettefan vad jag ska tro. Tar det som det kommer helt enkelt. Fan, jag gillar henne ju. Där har vi problemet.
Språkröret skrattar åt mig och skakar på huvudet. Hade jag varit i hans sits hade jag nog gjort detsamma. Men jag känner på nått sätt att hon är värd en chans. Jag har varit dum i huvudet nog för oss båda egentligen, så om hon gjorde nått drastiskt ska jag väl inte vara den som är den. Jag är det så ofta annars.

Snart påskledigt. Fan i helvete va skönt. Längtar.

Fortfarande rock i öronen. Me like.

Nu ska det jobbas lite.


Pass.

/P

En promenad, en låt

Gillar skarpt låtar som räcker hela vägen till jobbet. Slippa fundera. Jacques Lu Cont's remix av Mr Brightside är precis en sådan låt. 8:45. Sätter på den lite ner i backen, den slutar inte förrän jag står på redaktionen.
Electro-remixar av bra poplåtar är inte att förakta generellt. Det blir alltid väldigt fint med rösterna över de elektroniska mattorna. Robyn – Be Mine av Verschwende deine jugend, Bloc Party – Banquet av Silent Alarm likaså.

Tröttheten är i dag påtaglig om något. Inte hemma allt för sent i går, men 5 timmars sömn.

Det är dock roligt att jag faktiskt fortfarande klarar mig på i snitt 5-6 timmar per natt i veckorna. Trodde jag ju aldrig när jag sov 10-12 timmar per natt när jag inte jobbade. Märkligt hur man fungerar.

Blablabla, ni vet nog vad som hände. Inget direkt tjafs över sms iofs, mest lite diffusa tankar. L kanske förstod, vad vet jag. Får se. Är inte så orolig över det längre, tror hon gillar mig tillbaka. Skulle hellre varit hemma med henne än gått ut. Kanske blir det realitet någon dag… Vem vet.

Lugn hemmakväll väntar. Oerhört skönt. Behövligt om inte annnat.

Ska sova tidigt.

Yeah right.

/P

En lugn favorit

07:25. Borde ha vant mig men så är inte fallet. Alarmet kommer alltid som en total överraskning. Trots massa (nästan 7 timmars!) sömn är det fortfarande en pina att gå upp. Koffeintabletter lindrar. Lägenheten ser ut som en krigszon. Måste städa så fort som möjligt, men inte mycket tid till det i morgonförvirringen.

Lugna favoriter rullar på jobbet… Alltid… Man kan inte vara säker på mycket på min arbetsplats. Men att sätta en månadslön på att man, vilken dag i veckan som helst, får höra ”You’re beautiful”, ”You raise me up”, ”Faller du så faller jag”, ”Tycker om när du tar på mig” och ”Right here right now” kan man göra så riskfritt att det är smärtsamt.
Smärtsamt är förövrigt precis så jag vill beskriva den musikaliska atmosfären. Skulle jag aldrig mer behöva höra en ballad igen skulle jag ändå dö lycklig.
Jag och min redaktionschef har en liten klubb. Målen är att:

1. Döda James Blunt.
2. På något sätt smuggla in gift på Lugna favoriters nästa redaktionsfest.

Skulle vi nå de målen skulle vi troligtvis kunna undvika att bli totalt tokiga.

Snackade lite löst med L i går. Hon vill träffas och fika. Hon tog initiativet till det. Jag var ärligt förvånad. Väldigt roligt dock. Tyvärr har jag kvällen ganska full, men ska se om jag kan komma ifrån lite saker om hon vill ses. Annars kanske det blir JAG som tvingas ställa in en dejt. Hur fan skulle det se ut? Bra kanske. Vad vet jag.

För övrigt: lita aldrig på skåningar. Pinsamt att torska med 4-2 mot söderpacket. Nu får vi själva styra upp situationen på måndag. Ska bli kul att trycka till dom. Så hårt.

Just lämnat ifrån mig allt jobb. En tyngd föll från axlarna. SÅ SKÖNT!

Nu ska jag njuta lite av min slacker-dag.

Eller njuta av att L faktiskt vill ses.

Vilket som…

/P

Stress

Snabba steg till jobbet. Magic Numbers i lurarna.

Jobb i går. Filmpremiärer och efterfest. Hemma riktigt tidigt dock, skönt att få sova lite (läs: 5 ½ timme…). Känner mig pigg och alert i dag iaf. Jobben jag har liggandes börjar falla på plats. Får se om allt får godkänt.

Som vanligt lite fyllemess med L. Hon sa iaf rakt ut att hon gillar mig och att hon vill ses. Bra. Då kan jag vänta lite till. Undrar bara varför hon inte kunde ha kläckt ur sig det aningens fortare och sluppit massa bekymmer. Eller, jag hade iaf sluppit en massa ångest och nojjande. Hoppas nu bara hon blir frisk snart så vi faktiskt kan ses. Nu är jag mest spänd på hur det kommer kännas.

Nu måste det jobbas… Suck.

/P

Ännu en helg...

And we talk about friends
Ad we talk about records, talk about life
And we’ll talk about death, and we dance in the living room
Dance on the sidewalks, dance in the movies
Dance at the festivals, dance, dance
No men ever really dance like this

Annikas ord klingar eftertänksamt som så ofta förr. Visst skulle allt vara så mycket lättare om man kunde bli kär i sin bästa vän. Tänk vad mycket oklarheter, problem och ångest man skulle kunna undvika. Tyvärr väljer man inte sånt. Jag gör det inte iaf.

Pratade med en kollega förra veckan som analyserade sig fram till om hon skulle bli intresserad av någon. Hon jämför intressen, familjesituation, bakgrund, ålder, tycke och smak och fattar sedan ett logiskt och rationellt beslut om det är en person hon borde bli kär i. Önskar verkligen jag kunde göra så. Mitt hjärta springer alltid ifrån mig. Gör ont ibland. Oftast. Men kan inte göra mycket åt det, bara försöka springa efter och ordna upp i dess väg.

Inte mycket bloggande i helgen. Är dålig på att ta mig tid när jag sitter hemma och är bakis. Ges ingen tid till varken eftertanke eller det verkliga skrivandet. Sorgligt att man har tid till det på jobbet. Jaja, så är det iaf.

fredag: Jag och ett antal vänner attackerade Mango där Fanklubb körde. Dans, öl och eufori. Efter blev det en vända till köket… Lyckat. Kom hem tio över fem. På något sätt hade jag närvaro att gå och lägga mig I sängen denna gång. Fantastiskt.

Lördag: Bomben sen Indierave. Pianobar och dans. Lycklig.

L hörde inte av sig, blev ledsen. Fick tröst av nån annan. Inte värt det, men orkade inte motstå. Sucker…

söndag: L hörde av sig och hävdade att hon glömt mobilen hemma. Vet inte vad jag ska tro. Börjar distansera mig mer och mer. Trist. Är hon intresserad får hon nog göra något åt det snart. Kommer inte stå kvar mycket längre.

Måndagen har slagit med full kraft. Nya arbetsuppgifter som ger mig magont. Som vanligt lär jag väl klara det, men hurusom känns det jobbigt.

Är mest trött. Vill ta en sjukdag och sova (nyktert). Har för mycket moral för att göra det. Så sitter istället här med magont. Smart? Troligen ja.

Återkommer nog senare i dag.

/P

Kuppo

Jag måste vara en smula dum i huvudet.

Jag glömde det igen.

Ipoden har haft slut på batterier sen igår lunch. Laddade jag den? Nej. Varför? Bra fråga.

Det får bli dagens I-landsproblem. Tack.

Därav blev det ingen musik på väg till jobbet. Blir alltid på lite dåligt humör av det. Lyssnade på ”It’s easier to handle all your friends then to keep just one love alive” när jag stod och frös efter morgonduschen. Fint. Och sant.

Helg om några timmar. Äntligen. Som jag längtat. Får se vart det bär av. Bomben imorn fram till tolv sen Indierave är en bra chansning. Vart det bär av i kväll har jag inte en aning om. Ska konsultera J för att sätta alla planer. Skulle kanske vara skönt med en hemmakväll i kväll, men folk brukar sätta käppar i hjulet för dom planerna.

Igår gick jag hem med öppen jacka och njöt av en liten vårvind i håret. I dag vräker snön ner. Undrar om det är ett tidigt aprilskämt. Jag blev iaf inte road, och det brukar vara ett säkert tecken på att allt är ett skämt på min bekostnad. Som lök på laxen hade jag dessutom motvind HELA JÄVLA VÄGEN till jobbet. Måste hitta nya vindstilla vägar att vandra. (Gud vilken poetisk rad. Jag bjuder på den om Winnerbäck eller Lundell känner sig sugna på att stjäla.)

Dagens L uppdatering:
Smsat gulligt under morgonen. Ja, jag är lika förvånad som alla andra. Vafan pysslar människan med. Märkligt börjar inte ens beskriva det.

Märkligt men roligt.

Fan.

/P

Morgon...

Bomben lägger ner över vintern… På lördag är det sista chansen att uppleva euforin. Känns på något sätt rätt typiskt. De fina små sakerna försvinner oftast. Gelin & Co har gett oss galna lördagar som alltid inletts med en pianobar som nästan fått en att börja gråta. Känns tomt redan nu. Trodde jag hittat min lördagsoas för i vår. Man ska inte fästa sig. Gud vad det låter bittert, men det är på ett sätt fan så sant.

L… Ja. Hon får nog gå vidare, eller jag får det väl snarare. Har en känsla av att vi inte kommer träffas igen. Vi pratade lite i natt (när hon antingen vaknade eller kom hem, beroende på om man tror att hon ljög eller inte). Allting känns lite blasé. Jag orkar hurusom inte plöja ner mer energi utan att hon visar intresse. Då blir jag hellre bitter. Det ligger i hennes händer och jag tror hon kommer fumla bort det.
Det är trist, men jag vet inte riktigt vad jag kan göra. Spelet är inte riktigt gjort för mig. Jag orkar inte med ängslan.

Hör jag av mig för ofta? För sällan? Är jag för på? Är jag inte tillräckligt på? Hur snabbt ska allt gå? När ska man ses igen? Hur mycket är jag tillåten att känna efter en dejt? Hur mycket känner hon efter en dejt? Varför är hon kryptisk? Är hon alltid så eller är det jag? Ska jag backa av och låta henne ta initiativ? Spela svårfångad? Vara lite dissig? Vara känslosam? VAD?

Frågor som inte tenderar att få svar. Jag vill ha klara raka besked och kan man inte ge såna kan man iaf säga det uttryckligen istället för att vara svävande… Eller? Jag är rak, förtjänar jag inte det tillbaka?

Tydligen inte.

It’s out of my hands.

Jag tvår mina händer.

Gillar det inte.

/P

Nattuppdatering

Några minuter över tolv... Ska försöka få lite sömn snart.

För tillfället känns det som att allting är påväg utför med L. Jaja, shit happens.

Pratade med en klok väninna tidigare och skrev av mig lite. Hon höll med mig i mina bittra små inlägg om L. Tyvärr gör väl inte det att allting klarnar, eller att något blir bättre.

Hurusom är det nog bra att trappa ner. Känns som jag är påväg rakt in i en vägg. Tänkte försöka stanna innan jag kraschar rakt in i den. Får se om jag lyckas den här gången. Vet inte om jag litar på mig själv att jag ska klara det.

Lär nog krascha.

Är rätt bra på det.

Nu väntar lite sömn innan ännu en dag... Längtar till helgen... Fest... Få glömma...

Lovely.

/P

Ketchup. Mmm

Först händer ingenting…

Sen händer än lite mer ingenting…

Just när man tror att det äntligen ska hända nått så går man bet, det händer ingenting.

SEN händer allt jävla ting på en gång.

Så har iaf dagen känts. Fram till lunch hände absolut ingenting. Efter lunch har följande hänt.

L har avbokat dejten med motivationen att hon är sjuk.
Chefen har haft långa diskussioner om min framtid.
Jag fick en drös med jobb.
När jag nästan var klar fick jag i uppdrag att skriva en annons.
När det var gjort blev jag tvungen att bildsätta en massa grejs.

Nu är allt tillbaka till lugnt igen, 20 minuter innan man ska gå hem. Äntligen.

L avbokade alltså vår fika och sa att hon hade ont i halsen och var trött. Tror inte en sekund på det, men har nog inte ork att bry mig. Hon är jävligt märklig, vet inte om jag ids lägga ner mer energi. Vill hon inte träffas fine, jag tänker då inte föreslå det igen. Vill hon träffas får hon kläcka ur sig det helt själv nästa gång. Då hon tidigare sagt att hon har jobbigt med att bestämma NÄR man ska träffas osv så lär det bli aldrig. Kanske lika bra.

Tar sikte på lördagens Bomben där en annan intressant dam kommer befinna sig. Inte träffats förut, men skulle kunna bli hur kul som helst. Omväxling förnöjer…

Fast egentligen vill jag nog inte ha det.

Omväxling.

Tyvärr inte jag som bestämmer.

Fan.

/P

Missade en dag

Gårdagen var kaotisk. Då är jag rätt snäll…

Man ska inte skicka sms när man druckit. Så lätt är det. Jag inser detta klart som inget annat när jag är nykter. Tyvärr ej så när jag är full.

L skickade korthugget sms runt elva i måndags. Hon var ute. Jag var ute. Mindre nykter. Gillade då inte att få ett kort sms. Ringde, hennes vänner stod och skrattade i luren. Tolkade jag detta som att dom bara var fulla och glada? Nej. Självklart inte. Skärp er. Halvtjafsade sen via sms ett par timmar till. Helt värdelöst. Pratades vid runt 3. Somnade tio i fyra… Klockan ringde 07:25.
Åkte på jobbresa över dan. Bakfull och med runt 3 timmars sömn. Kul.

Gårdagskvällen blev med andra ord lugn. Somnade tidigt, fortfarande trött i dag. Måste varva ner nån dag.

I've found a reason for staying home tonight
just by myself tonight - all by myself
i'm gonna loop duplicate my heart into a million songs

Suburbian kids with biblical names får mig att studsa till jobbet. Skönt med lite pigg musik i öronen.

Träffade R i måndags innan vi gick ut. Kan nog beskrivas som ”trevligt”. Dock inget mer än just det. Nu är det iaf avklarat. Känns skönt. Inget som hänger över en.

Ska fika med L i kväll. Under måndagens sms-konversation frågade jag om jag hade anledning att nojja. ”Nej :), sluta nojja”. Får väl se om hon har rätt. Hon är märklig. Lite svår. Det gör mig tyvärr ingenting. Eller det gör det, men inte negativt. Sucker.
När jag är nykter är jag fortfarande rätt lugn. Ska hålla mig nykter ett tag. Det är svårt. Att hålla sig lugn, inte nykter.

Jaja, vi får se hur allt löser, eller inte löser, sig.

Lite för spännande…

/P

Fyllemess...

Blev ingen blogg i går. Förlåt. Var bakfull och stressad halva dagen. Resterande var jag lullig. Tragik.

Pianobaren i lördags var lika vacker som vanligt. Emma från Paris gjorde en underbar cover av Just like heaven. Stort. Hoppas pianobaren fortsätter lika fint som den börjat, då kan våren bli hur fin som helst.

Lördagsnatten fortsatte med vibrerande fönster och frenetiskt armviftande på dansgolvet. Bomben förtjänar mer besökare än vad dom får. Gelin raljerade om vart allt klubbfolk tagit vägen. Kan tyvärr inte ge några svar. Men när en suverän klubb som Bomben har ett halvtomt dansgolv är det något som är fel. Tror det är vintern. Den suger all energi ur folk.

Ge oss vår.

Ge oss pånyttvaknande.

Ge oss klubbstockholm tillbaka!

Mitt i Bombenkvällen ringde R. Hon ville mötas upp. Märkligt en lördagsnatt när vi aldrig träffats förut. Jag orkade inte och sa att vi skulle ses på måndag.
L smsade. Först lite märkligt och kort. Sen messade hon vid fyra när jag var på väg hem. Blev lite förvirrat och märkligt. Hon var kryptisk och lite svår, något jag inte hade närvaro att tolka halv fem på morgonen… Var nog lite kort… Fick ångest på söndag morgon, messade och bad om ursäkt. Hon sa att det var okej.

Pratade en hel del på kvällen. Hon sa att hon nojjade, jag bad henne att låta bli. Hon vill ses igen hurusom. Bokade dejt på onsdag. Sen sa hon att hon skulle till KGB i kväll och ville att jag skulle komma förbi. Ska ju ut med R i kväll, fast jag inte riktigt vill… Men skadar ju inte att ta ett glas vin så man får det överstökat. Vill träffa L. Vet inte om jag vågar klampa in på KGB när hon sitter där med alla sina vänner, känns upplagt för nån pinsamhet. Ska höras i kväll iaf. Hoppas det löser sig till det bästa.

Kommer på mig själv med att sakna henne.

Jobbigt.

Eller?

/P

Jaja

Grattis J. Grattis N. Eller snarare: Tack J. Tack N.

Kryptiskt? Jag vet...

Gårdagen blev inte alls som jag trott. Inte alls. Trots allt blev det en oerhört rolig kväll. Vänner droppade in under kvällen, med varierande grad av förståelse för att man var på dejt.

Slutade med hångel. Trodde inte det. Trodde verkligen inte det.

Nu ska jag börja nojja för om vi hörs i dag... Eller så fortsätter jag med lugnet som funnits sen i förrgår. Tror det är bättre. Tack N&J för det.

I kväll är det Bomben som det ser ut. Ska se om man kan lyckas vara lika dryg som förra veckan.

Äh, inte en sportslig.

Har fortfarande hennes parfym kvar på skjortan.

Den passar rätt bra där.

/P

Lugnet

I fall apart

Like a broken door

I’ll surely die

If you gone too long

Your absence cries

Like a silent song

Sneaker Pimps inleder av någon anledning dagen. Fick låten av L i förrgår, den har växt lite. Vet inte om det är låten eller kontexten.

Efter att ha pratat med min förståndiga vän igår ringde en annan mycket klok vän. Hans approach är lite mer direkt. Han skällde ut mig. Tack. Jag behöver örfilas upp lite ibland som sagt.

Hurusom har lugnet som infann sig efter samtalen bara fortsatt. Inget elakt pirr längre. Just nu känns allting ganska lugnt. Märkligt hur fort allt kan vända. Jag är väl inte förvirrad för inget.

I kväll ska vi ut, jag och L. Förväntningarna är blandade. Det går som det går och jag får tackla situationen därefter. Tror faktiskt att det blir bra, hur det än slutar.

Är ju så lugn. Hur kan något gå fel?

Eller hur.

/P

Klippor

Tur att man har förståndiga vänner som kan plocka ner en på jorden i bland. Jag flyger lätt iväg, eller faller. Behövs nån som rycker tag i en.

Har just pratat med en sån förståndig vän som lugnat mitt virriga sinne. För tillfället känns allting väldigt lugnt, vi får väl dock se hur länge det håller i sig.

Njuter av en stunds lugn och vila.

Kan jag vara värd.

/P

Bara en utgång

Okidoki. Lite hurtigt, käckt, kort och blasé.

Sms:ade och avbokade den möjliga middagen på fredag. Vi hade pratat om att äta först och sen gå ut. Kände att jag inte orkade pusha för det.

”Okidoki :)” fick jag till svar. Thats that. Tack för kaffet. Skulle aldrig pratat igår. Hepp.

Nu ska vi bara ut iaf. Känns rätt skönt. Kan dricka några öl och sen ursäkta mig. Huvudvärk, illamående kanske. Ska till ett rätt stökigt ställe (varför hon nu föreslog det på en dejt), så lär bli rätt tamt hurusom. Men kan inte avboka helt, känns lite fegt. Håller en flyktväg beredd istället.

Nya tag istället. Känns dock som luften gått lite ur mig.

Djupt andetag.

/P

Uteblivet

Hon skulle upp tidigt. Inte hört nått. Har jag lyckats igen? Möjligtvis. Bra. Inte oväntat.

Allting känns nu oerhört förvirrat. Skulle helst blåsa av fredagen och skita i allt. Sikta på nått tillfälligt på lördagens Bomben. Jag mår inte bra av sånt här.

Kan man stänga av?

Borde man stänga av?

Ska se om jag kan komma på en hållbar bortförklaring till fredag. Känns lika bra.

Självömkan känns bättre än att bli ratad. Lätt. Skulle vilja slippa känna lite.

Får jobba på det där.

Snart lunch i min bitterhet. Tur att jag är bra på att vara bitter.

Bäst.

/P

Spelar med...

Today must have been one of the strangest days
Some would say that you won’t find love that way
The best days are not planned by common sense
By lack of time
You just happen to be where everything feels fine

Anna Ternheim vaggar in mig i nån form av falsk trygghet. Somnar med stereon på. Vaknar mitt i natten och stänger av. Har inte somnat med musik på ett tag. Saknat det.

Som vanligt kastades jag av och an igår. Pratade med L från det att jag kom hem till sent. Började nojja runt 12. Hon kändes avvisande. Så jag skrev nått småmärkligt och ursäktade mig. Började SMSa. Hon undrade vad jag nojjade över. Jag kunde inte svara. Sen pratade vi i telefon två timmar. Märkligt. Hon lät inte som jag tänkt mig. Vet inte om det var helt positivt. Vi pratade om nojjor och svagheter. Fan, tror inte jag borde gjort det. Man ska inte outa att man är galen, trots att alla är det.
Hon sa att hon också nojjar, men inte förrän hon träffat någon och blivit intresserad. Jag nojjar tidigare än så. Eller, jag blir intresserad tidigare än så. Långt tidigare.
Från att ha skitit i känslor i åratal har jag plötsligt börjat gå med hjärta på utsidan. Förstår inte varför. Varför börjar jag känna massa saker för dom nu? Jag har inte ens träffat människan och redan ser jag ”oss” i ögonvrån.
Som vanligt drar jag på för stora växlar på saker även om jag inte borde. Tror det alltid blir mitt fall.

Bladet har i dag två artiklar som träffar rätt på. Först Ronnies krönika. Killen har en bra penna, det visste jag redan när jag var där.

Mitt starkaste minne är en kväll när jag av nervositet kräktes rakt ut över parkettgolvet i väntan på att hon skulle ringa.
Det var inte heller så jävla trevligt.
Men det kändes.

Ronnie är också känslojunkie. Jag är inte ensam. Vi är inte ensamma.

Den andra är singel-dagboken. Anna slår nog huvudet på spiken.

Jag blir galen av att inte veta vad han vill, känner och menar. Men som vanligt låter jag bli att fråga och fortsätter kastas mellan hopp och förtvivlan.
Ville skrika åt honom. Att det här är bra, att vi är bra. Att han inte får kasta bort det.
Jag känner nästan aldrig så.

Så känner jag rätt ofta.

Kom på det när jag pratade med en väninna igår. Det stora problemet är att jag slår ur underläge. Jag går in med ett intresse från början istället för att vara kall och se vad som händer. Jag har inget att ”vinna” på att träffas. Jag är redan fast. Jag kan bli förkrossad eller glad, men inte intresserad. Den striden är redan förlorad. Hon har redan vunnit. Avgörandet ligger helt i hennes händer. Jag tvingas bara spela med.

Får se hur bra jag spelar.

/P

Snö. Bra. Tack!

Gick till jobbet hoppfull. Hoppfull om att det verkligen skulle kunna börja bli vår. Snön var nästan borta, trots kylan.

Sen kom det.

Slaget.

Rakt i ansiktet.

Snöat nu halva dagen. Så totalt värdelöst. Blir bara så trött.

Josh Rouses nya skiva får mig att längta till sommaren än mer. Förkastligt.

Tror jag ska gå i ide. Verkar snart vara enda hållbara.

Snö? Vafan ska det vara bra för.

/P

Ett "kram" hit eller dit

Hon (L) har börjat avsluta majoriteten av SMSen med ”kram”. Så var pirret uppskruvat än lite mer. Kul. Tack för den. Precis vad jag behövde. Mer pirr.

Jag gillar kram. Jag gillar insinuationen. Jag gillar tanken på att hon också vill att jag ska skriva kram. Det gör jag alltid. Nästan alltid. Den enda gången jag inte skriver det är när jag inte fått ett tillbaka, då blir det lite som ett straff. Ett straff som kanske bara jag tänker på. Hoppas hon också märker det. Får iaf kram nästan alltid nu. Slipper straffa… Både mig själv och henne.

Blir så glad att jag avbokar träffen i kväll. Skyller på jobb. Vill inte att något ska stå mellan inför fredag. Inga chansningar. Eller, allt är väl en stor chansning, men ska undvika sidospår. Hålla fokus.

Måste förtjäna kramarna.

Vill inte att dom ska försvinna.

/P

0 till 2... Va i?!

Vet inte riktigt vad som hände. När jag kom hem i går kväll var allting nojj. L hade inte hört av sig. Jag hade pirr. Överanalyserade allting som vanligt.

Klockan halv två i morse hade jag två dejter bokade de kommande tre dagarna.

Figure that.

Hade en del att göra hemma under kvällen. Hann inte prata med L när hon hörde av sig först. Började prata runt halv tio och pratade till kvart över tolv. Vet ju fortfarande inte alls vad hon siktar på. Vet inte om jag vill veta. Vet att vi ska träffas på fredag. Vet att jag fortfarande har pirr i magen. Hoppas jag inte är ensam om det. Nu återstår bara väntan till fredag. Kan inte komma snart nog.

Hurusom hade jag lovat ringa R för en liten pratstund. Gick ju inte alls som jag tänkt. Hon var glad, lät söt och rätt kaxig. Sa att hon tyckt att JAG låtit ointresserad. Lögner. Jag verkar aldrig ointresserad.
Nu ska vi på dejt. Hipp som happ. Vet egentligen inte om jag är så på, men jag kunde inte riktigt säga nej. Fan. Borde bli bättre på att säga nej. Vi ska och dricka vin i kväll. Rätt sent, så kommer inte bli nån lång historia. Rätt skönt om det visar sig bli jobbigt.

Min oro i det hela är att R skulle visa sig vara oerhört trevlig. Hur kommer det påverka fredagen? Det är L jag vill ha iofs, så det lär väl inte ändra något.
Kanske har jag bara lite skuldkänslor. Men allvarligt, det är första-dejter. Ingen exklusivitet utlovad på något sätt. Men på mitt sedvanliga sätt spelar logik sällan en stor roll i mina nojjor. Fan.

If I could laugh I'd love you
If I could smile at anything you said
We could be laughing lovers
I think you'd prefer to be miserable instead
If I could love I'd love you
If I could love like anybody else

Franz Ferdinand på väg till jobbet. Behövde komma igång lite. Mys.

Nu ska jag snart börja oroa mig för kvällens dejt. Sweet. Nått nytt att nojja över!

Sucker man är.

/P

Ett p.s.

Jag inser självklart att jag inte är galen egentligen. Att alla funderar. Att alla är lite galna. Men det kvittar mig lite om alla andra är likadana, för det enda psyke jag tvingas brottas med är mitt eget.

Har hurusom bestämt att vänta på att L hör av sig. Tänker inte sabba det här genom att vara för på. Det får ske på hennes villkor. Vill hon inte så är det väl så och inget jag kan förändra genom att vara påträngande.

Även om det är jobbigt.

Så jobbigt.

/P

Over the rainbow

Israel Kamakawiwo´oles version av ”Over the rainbow” är sagolik. Gör jag någonsin en film (vilket det ju inte finns stor chans till) ska den vara med. Antingen i en kärleks- eller dödsscen.
Försöker tänka mig den låten över säsongsavslutningen av Vita huset säsong 3 (När CJ’s kärlek blir skjuten och hon sitter och gråter…). Får rysningar och börjar nästan grina av bara tanken. Så fint. Halelujah är inte dålig, inte alls. Men jag tror på något sätt att Israel hade gjort det väldigt väldigt bra.

Some day I'll wish upon a star

And wake up where the clouds are far behind me

Where troubles melt like lemondrops
Away above the chimney tops

That's where you'll find me

Inte hört nått från L sen igår vid 9… Vafan. Klart det inte är nått att nojja över.

Tror ni jag nojjar?

Gissade ni ”Ja”? Grattis. Och grattis till mig själv.

Hörde av R igår, efter att ha fått kalla handen för typ 3 veckor sen. Vi hade ju inte setts, men hon visade att hon inte var speciellt intresserad. Nu vill hon ha en date. Hur fan tänker tjejer?

Ärligt talat är det nog bara en desperations-grej. Var hon inte så intresserad för 3 veckor sedan och inte har hört av sig sen dess mer eller mindre så är hon det inte nu. Antar att hon bara är ensam och försöker träffa nån i nått desperat försök.
Ska ringa henne i kväll iaf och diskutera saken. Tror dock inte jag kommer gå med på nån date. ”Noone puts Baby in a corner!”. Så det så! Men ska bli lite intressant att höra hennes förklaring.

Jaja, nu återgår jag till att ha ont i magen över att L inte hört av sig, vilket känns som ett mer substantiellt problem.

Fan. Man ska inte få pirr. Leder bara till ångest.

Fan.

/P

Jag är galen

Don't let the sun be the one to change you baby

I wanna learn how to love, if I'm to know

Cause I wanna go where the people go

Cause I'm forever lost

Magic Numbers i öronen hjälper inte alls. Min plan att tvinga våren att komma har, trots alla ansträngningar, misslyckats. Det är dags att inse det nu. Jag har på mig vinterjackan. Nederlag. Fan.

Jag fortsätter att kastas fram och tillbaka i mitt känsloliv. Jag tar åt mig för mycket av småsaker. Troligtvis helt oviktigt, men i mitt huvud tornar de upp sig. Nojjar. Hela tiden.

Eliot i Scrubs har en gång en utläggning. Hon vet att hon själv tänker konstigt, har märkliga tvångstankar, galna tankebanor och fantasier. Hennes stora problem är hur hon ska dölja detta för sin pojkvän. Han frågar vad som tynger henne och hon vill så gärna svara. Till slut brister allting och hon häver ur sig:

Of course I'm holding back! I'm insane, you idiot! Remember the other day, when you told me that I had pit stains? Well, I have cried every fifteen minutes on the half-hour since you told me that. I am wracked with self-doubt. I have panic attacks. I'm claustrophobic, germaphobic, phobiaphobic. I talk to myself. I talk to my cat. I talk to three separate shrinks about the fact that often my cats respond to me in my mother's voice. And yesterday, when that stupid pretty surgical nurse handed you a pair of latex gloves, I almost killed the guy whose leg I was stitching up because I couldn't stop thinking about the two of you having sex on a box of steaks! Why a box of steaks? 'Cause my dad had an affair with a female butcher! And, as I mentioned before, I am insane. There! I opened up! Are you happy?

Så känner jag mig ibland. Nu pratar jag inte överdrivet ofta med min katt, men ni förstår kanske poängen. Jag har massa tvivel, tankar, ångest, nojjor och skit som sätter sig i huvudet. Sen blir allt en kamp för att inte låta personen jag är intresserad av förstå hur jävla dum i huvudet jag egentligen är.

Det är ett problem… Jag hoppas jag kan dölja det ett tag till. Undrar bara hur.

Jobbigt att vara galen.

Hoppas jag hittar nån att vara galen med.

/P

Stortipparen

So she took her love for to gaze awhile
Among the fields of barley
In his arms she fell as her hair came down
Among the fields of gold

Skönt med lite avslappnande finmusik. Eva Cassidy - Fields of Gold. Suckermusik, men så fint.

Med rätt tippning på de 4 första bidragen erövdrade jag redaktionens schlagertävling. Hur det gick till vet jag inte. Vet heller inte om jag ska glädjas eller skämmas. Kanske lite båda. 460:- iaf. Det är inget att skämmas för.

Pratade med L ett par timmar från jobbet. Sen via SMS på kvällen. Det finns pirr. Fan i helvete. Det finns pirr. Vet inte om jag orkar. Orkar inte bli besviken igen. Börjar nästan förbereda mig nu på att det kommer göra ont.

Är väl rädd för att återigen lägga min lycka i någon annans händer. Någon jag inte känner men som jag känner för. Fan. Hur gör man för att inte känna såhär? Vill inte. Är inte säker på att det kommer sluta bra. Men det är svårt att inte hoppas.

Så svårt att inte hoppas.

/P

Måndagsångest

Måndagsmorgonen kommer alltid lika spontant. Man är aldrig riktigt beredd. Plötsligt måste man sova vid midnatt, trots att kroppen vill annat.

Tippade rätt bra på Schlagern. (Ja, jobbar man som jag så är man faktiskt tvungen att tippa. Sorry.) Kan dock inte komma ihåg om jag satte Poodles som 4:a eller 5:a. Satte jag dom som 4:a kan jag ligga bra till för att kamma hem redaktionspriset. Stort. Mycket stort. 7 röster på Rednex ifrån att jag iaf skulle tippat topp 5 rätt. 7 röster… Vafan?!

Den som satte Jihde och Wikegård som kommentatorer för Melodifestivalen borde få Nobelpris. Det och Lindström var årets genidrag. Funderar nästan på att börja betala tv-licens bara för det. Men bara nästan.

Söndagen blev lugn efter Bomben. Pratade halva dagen med L. Mysigt. Eller, jag vet inte. Börjar få lite pirr i magen. Idiotiskt. Kommer säkert bli besviken. Brukar vara så. Som vanligt hittar jag detaljer att nojja över. Fick t.ex. inget ”kram” i god natt sms:et trots att jag skrev det till henne. Varför? Hatar det där. Nojjandet dvs, inte L. Får se vad som händer i dag. Lär väl kasta mig ut och slå mig som vanligt.

Puckat. Men kanske värt.

Hoppas.

/P

Bomben i mitt hjärta

Kommer på mig själv med att knappt våga ställa ner glaset. Inte för hårt. Inget ljud.

Marit Bergman står bredvid ett piano och sjunger. I en halvcirkel runt står klubbdeltagarna och hänförs. Så fint. Ett ömtåligt ögonblick.

Sen är det slut. Häng övergår till klubb. Bomben är lika fantastiskt som vanligt. Och som vanligt blir klockan tre alldeles för fort. Helvete.

Skäller ut en stackars tjej på vägen hem för att hon inte vet vart Vasastan ligger. Lillebror tycker jag är dum i huvudet, jag att hon var det. Vet inte vem som har rätt. Bryr mig inte.

Kommer hem och pratar med en åldring några timmar. Roligt. Hon är fin. Får se vad som händer. Får se om hon klarar det.

Sista bakfyllan på en vecka. Känns väldigt skönt. Vitt i horisonten. Me like.

/P

Rundan

Gårdagen bjöd på en Schlagerfest på redaktionen. Bra. Nån som vågar sig på en gissning hur det slutade? Nej, tänkte väl inte det.

04:nånting stapplar vi ut från Köket. Bra.

I kväll: Bomben. Allting bara fortsätter.

Roligt.

Eller nått.

/P

Skräll

Storskrällen är ett faktum.

Gårdagens utgång slutade INTE klockan 12.

Inte heller 1 eller 2.

Hemma 03:20. Klockan ringde som en kär gammal vän 07:20.

Anslöt till den samlade presskåren 22.00. ”Nu ska du komma ikapp”.

Jaha? ”Är det så jävla smart” hann jag tänka innan jag hade den alkoholstinna handen full av drinkbiljetter. Vafan ska man göra då? Jag gjorde självklart vad varenda fattig journalist utan självaktning skulle gjort i mitt ställe. Jag kom ikapp.

Nu sitter man med alvedon och koffein i ådrorna, clear eyes i ögonen och vatten i magen.

Men jag kom ju ikapp.

Före...

It's a good thing tears never show in the pouring rain
As if a good thing ever could make up for all the pain

¨

Robyns röst över Verschwende Deine Jugend-remixen är bara fin. Låten får signalera den lilla förfesten jag har. Ut i kväll... Jobb/Fest. (Jojo). Får se om jag överlever. Högst tveksamt.

Syns på ett dansgolv nånstans.

Kärlek.

/P

Vår!

På vägen tillbaka från lunchen stannade jag i solen. Vred upp I-poden. Satte på Håkan Hellström.

Plötsligt var det vår.

Så lätt var det alltså. Undrar varför jag inte gjort detta tidigare. Nu ska jag börja bära min vår-/sommarjacka i ren protest. Nu får det fanimej vara slut. Det är vår nu och jag lyckades just bevisa det.

/P

Ett anslag

Redan vid de första anslagen sträcker fransmännen upp händerna i den svettfuktiga luften. Den röda heltäckningsmattan får en chock när dansgolvet lyfter för att snabbt dunsa tillbaka ner i verkligheten igen.

Just look to the rainbow you will see,
The sun will shine till eternity
I've got so much love in my heart
No one can tear it apart

Jag står vid ett panoramafönster på 36:e våningen i Shanghai. Stadsdelen Pudong breder ut sig nedanför och över floden stoltserar bar-gatan The Bund i den andra halvan av staden. Housebasen slår nästan hål i ryggraden och jag blir kär. Kär i en låt, kär i ett ögonblick eller kär i en stad. Vet inte vilket och bryr mig inte. Kanske är det bara dom inhumant starka Gin&Tonicsen, kanske är det det trånga dansgolvet med en syrebrist som rivaliserar vakum, kanske är det bara en ny kärlek. Vet inte och bryr mig inte.

Lyssnade på Bob Sinclair – Love Generation på väg till jobbet. När jag kom hem från Shanghai visste inte en jävla människa om låten. Nu spelas den sönder på Berzeli bar och mitt hjärta går sönder varenda gång. Trots det tvekar jag inte en sekund på att varenda gång flyga upp och kasta mig in i frenesin. Kanske i jakt på ett svunnet ögonblick eller i jakt på en kärlek som fortfarande bränner hål i hjärtat.

Vissa låtar kommer alltid förknippas med vissa tillfällen. Love Generation kommer i min värld för alltid betyda Shanghai. Jag kommer alltid bli lite kär när jag hör den.

Annars är det en rätt lugn dag. Sov ganska dåligt, trött på jobbet. Fest i kväll verkar det som. Shit. Vad har jag dragit igång?

Blundar kort och står på 36:e våningen.

Kan fortfarande känna basen.

Kan fortfarande bli kär.

/P

Ett soundtrack till mitt liv

Mitt liv har förändrats drastiskt. Jag har numer inte ett soundtrack till mitt liv. Musiken har tystnat.
Min I-pod har alltså slut på batterier. Självklart är jag inte så förståndig att jag laddade den över natten (var inte heller så förståndig att jag började tvätta igår, så i dag får jag tvätta allt. Suck) och nu var det alldeles tyst på väg till jobbet.

Jag omger mig nästan konstant med musik annars. Jag gillar förändringen man känner så fort man lyssnar. En promenad kan bli precis vad som helst med rätt musik i öronen. Är jag påväg till fester ackompanjeras jag skrämmande ofta av Broder Daniel – I’ll be gone. På väg till jobbet blir det ofta något lugnare, Death cab for cutie, Saturday looks good to me eller kanske (eller, på sistone) Andreas Mattsson.
Jag gillar känslan av att vara i min egen värld. Med min egen musik i öronen kan jag stänga ute allt. Ignorera. Inte vara med.
Jag önskar alla människor kunde ha ett eget soundtrack till sitt liv. Pampiga, ledsamma, glada, poppiga, ösiga eller lugna låtar som alltid skulle gå på vid rätt tillfälle. Som alltid skulle förstärka rätt sinnesintryck, eller ta udden av andra. Tror folk skulle bli gladare av det.

Jag skulle iaf bli det.

Men just nu är det tyst.

Fan.

/P

Mystiken tätnar

På något mystiskt jävla sätt har klockan blivit tjugo över två och jag har ännu inte avlidit. Medicinsk expertis står mållös. I enlighet med all forskning borde jag varit död vid det här laget.

Klarade t.om. av ett större möte utan att kräkas. Cred till mig för det!

Mår som en gammal urvriden trasa iofs, men jag står iaf upp.

I kväll ska lillebror uppträda med egna låtar. Ska bli kul att se honom in action, även om det finns källor som hävdar att jag kommer somna innan dess. Ska försöka sova lite före showen. Måste. 3 1/2 timmes fyllesömn räcker fanimej inte.

Schlagerfinalisterna spelas nu på redaktionen. Inget som hjälper nånstans. Helvete.

Återvänder nu till att bekämpa min kräkreflex. Det är också ett måste kan jag säga.


/P

Dagens citat

Från Stureplan.se, en intervju med Sebastian Karlsson.

När skrek du besinningslöst senast?
- När jag höll på att köra på en älg två gånger samma dag för en vecka sen. Jag fick tvärnita flera gånger.

Jag undrar varför han tvärnitade flera gånger om han bara höll på att köra på älgen två gånger. Flera indikerar väl att det var fler än iaf 2 gånger, eller? Kanske tvärnitade han för annat också, men vad? Eller så kanske han inte lyckades så bra med att tvärnita för älgen de två gångerna och fick göra flera försök. Men då outar han ju bara sig själv som taskig bilförare, är det så jävla klurigt? Jag är förvirrad, men lite road över att han är utvecklingsstörd.

J blir trött när jag drar denna utläggning för honom. Han blir trött på mig ibland. Jag bara ler.

/P

Livsbejakande vanföreställningar

”Senast ett går vi hem”

Tjenare.

När fan har den idiotiska föreställningen någonsin påverkat en? Hur många gånger har man verkligen gått hem klockan ett (eller när man nu borde gått hem)? Fucking aldrig. Det är som att ta ”en öl”. Ett stort skämt, men man drar det ändå. Som ett försök. Ett försök att lura sig själv. Bättre att leva i en vanföreställning än inse att man är en jävla sucker.

Går på en diet av alvedon, clear eyes, kaffe och tillräckligt med vatten för att dränka en bläckfisk. Rökrummet är också frekvent besökt. Rökt 5 gånger på 2 ½ timme. Nån form av rekord.

I går var det hursom fest. Hummer, champagne, drinkbiljetter och schlagerbögar. Överallt. Nåstan påfrestande, men roligt att vara tillbaka i pulsen. Där det händer. Även om det ter sig mindre lustigt i dagsljus.

En vän sa till mig innan jag gick ut att jag skulle hångla med en kändis för att sen kunna dissa personen. Hånglade mest med min älskade lille kollega (som för övrigt är totalt ansvarig till att jag mår som jag gör…). Pussades iofs lite med en mycket homosexuell sångare. Gick på en bluff. Men ingen av dom ska dissas, enbart hyllas.

Undrar om jag någonsin kommer bli nykter.

Tvekar.

/P

Doldisen

Det är farligt att ens skicka ett sms nu för tiden. Kan bero på att jag läser in för mycket i allt. Så fort jag skickat iväg ett så börjar ångesten. Kommer jag få svar? När? Varför har jag inte fått svar än? Var det dumt att skicka? Kan jag ta tillbaka det?! Nu har jag gjort bort mig! Fan.

Sen när svaret väl kommer, och det gör det oftast, börjar nästa fas. Vad fan menas med det där?

Det är oerhört roligt att knåpa ihop egna sms med lite dold information. Man hoppas att personen kan läsa mellan raderna, men är samtidigt lite rädd att det ska läsas fel. När man är på andra sidan, mottagarens sida, känns det klart överskattat med dolda meningar. Skriv vad du menar, jag förstår inte!

Den söta flickan har sms:at och därav mitt förvirrade utlägg. Ska analysera det noggrant på lunch med min hemkomne älskling.

Ekot efter Bomben studsar fortfarande runt innanför pannbenet. Briljant. Jag längtar till lördag. Äntligen något att längta efter… Men vad är väl en bal på Bomben…?

Kanske alldeles underbart.

/P

Bomben i mitt hjärta

Varför? Varför kan dom inte ha speglar på toaletterna? Speglar mig i kaklet istället. Sänder en tacksam tanke till städarna.

Bomben på Trädgården är fantastiskt. Lokalerna är numera snygga, folket är vänligt och stämningen jävligt mysig helt enkelt. Fram till 12 är det pianobar och 25:- bärsen. Sympatiskt. Jävligt sympatiskt.

Efter 12 dras volymen upp. Hiphop i ena rummet, dance i andra. Står man i mitten hamnar man i himlen. Mingel, återseende av gamla vänner, billig öl och ett rökrum inomhus.

Tjejen är söt. Så oerhört söt. Men allting är komplicerat. Kan inte, eller vill inte rättare sagt. Saker måste redas ut först. Men hon är söt, tveka inte på den saken. Hon drar i slipsen och jag skiter i att knuten blir sne.

Natten går oerhört fort. Dansgolv blandas med barhäng och plötsligt är allt slut. Vidare mot Stureplan. Spybar är trångt, skiter i det. Labbet är dyrt, men iaf trevligt. En vän går hem med en 20-årig tvåbarnsmorsa. Vet inte om jag skulle vågat gå hem med en så frigid kvinna.

Sömnen hägrar.

Somnar med kläderna på ovanpå täcket.

Vaknar med ett leende på läpparna.

Hon var ju iaf söt.

/P

Ett samtal... Bara ett samtal.

Förvirring börjar nog inte ens att beskriva det. Undrar om jag tappat fotfästet helt.

Det man inser när man är nere är att det faktiskt finns en himla massa bra människor. Ett samtal bort. Så lätt är det ibland. Man borde ringa dom samtalen oftare, trots att man inte är nere.

Haft terapisamtal med en av mina äldsta och klokaste vänner. Hade inte hörts på ett tag. Kändes inte så. Så vill jag nog definiera vänskap. Jag undrar hur många jag skulle kunna ringa spontant efter månader, eller år, av distans. Hur många som skulle svara. Som verkligen skulle svara. Inte bara blasé svara. Tror inte jag ska räkna, bara vara tacksam för dom som finns. Dom som alltid finns.

Har varit dålig på att blogga, ber om ursäkt för det kära läsare. Har bara vara väldigt mycket. Ska skärpa mig, även om allt är jobbigt.

I hope that i can fall asleep
hope i can meet you when i wake up.
I've been away so long,
atlast i'm going home to myself.

Tänker visst tjata. Fuck you. Summer of Speed gör allting lättare.

/P