Oskuld någon?

Att gå upp måndagmornar är lite som att ha sex första gången.

Man är rätt förvirrad.
Man önskar man kunde ligga längre.
Man ser inte fram emot det men det är nått som måste göras.
Man känner sig lite bättre när man fått distans till det.
Man frågar folk och det finns ingen egentligen som tyckt/tycker om det.

Den stora skillnaden är att det alltid kommer en ny måndagmorgon. Var sjunde dag är man där igen, lika förvirrat och jobbigt men ändå måste det gås igenom.

Jag hatar måndagmornar.

I torsdags hade vi firmafest. Det spårade inte helt oväntat ur. Ifrågasatta uppehållstillstånd, lite för många järn, nattliga språngmarcher, minnesluckor och komma packad till jobbet dagen efter.

Med tanke på nykterheten ska vi alltså inte ens prata om fredagen, men jag kan säga att få dagar har varit så ångestladdade.

Helgen var lugn. Lugn som en filbunke. Alla var hemma och softade, så även jag. Rätt skönt ändå att bara slappa och äta snabbmat. I like.

Den kommande veckan får vi väl se vad den bjuder på. E vill träffas, Y vill träffas. Vill jag träffa nån av dem? Vi får väl se. E är iofs söt och snäll, så kanske en andra chans är på sin plats. Vem vet.

Måndagen ska sys ihop med jobb. Sweet.

Inte.

Skulle hellre stannat i sängen…

Skulle hellre varit oskuld (yeah right).

/P