Mr Hyde...

Ibland känner jag mig pillemarisk. Lite ondsint. Jag gillar inte alltid den sidan hos mig själv, men på något sätt lever jag ut den hur som.

Ofta gör jag det genom att stalka folk. Jag vet egentligen inte om det har någon effekt, men jag har fått för mig det.

När jag själv ibland går ensam hemåt i stockholmsnatten händer det att jag hamnar framför någon person. Kanske är det ett fellow-fyllo på väg hem, kanske är det en tant på nattpromenad eller kanske är det en farlig och våldsam rånare.
Det sista alternativet är oftast det jag utgår ifrån. Jag är ofta helt övertygad om att personen bakom bara går och väntar på rätt ögonblick att kasta sig över mig och, troligtvis med en kniv, ta alla mina små pinaler för att sen pila iväg till nån mörk gränd.
Jag knyter nävarna i jackfickorna och tänker i mitt halvlulliga sinne ”Ska han ge sig på mig ska han få se på fan!”. Sen går jag med taktfasta steg och försöker se så nykter och farlig ut som möjligt, så att potentiella våldsverkare verkligen ska tänka sig för innan de försöker sno min plånbok.

Jag har aldrig blivit rånad på detta sätt. Jag har aldrig hamnat i bråk på väg hem från krogen. På Östermalm finns väldigt få farliga ungdomsgäng som lurpassar på fyllon på hemgång.

Ändå finns denna känsla. Denna totalt ogrundade rädsla.

Det är denna känsla jag försöker framkalla i mina små offer ibland. Det är inte så att jag LETAR efter dessa offer eller situationer, de uppkommer mest som av en slump. Jag svänger runt ett hörn och där 5m framför mig går en stackars östermalmsdam med handväska.

Det är då jag skrider till verket.

Jag anstränger mig för att se lite extra farlig ut. Kanske drar ned luggen lite extra framför ögonen och går med tunga steg. Kanske släpper jag ut en lite tyngre suck, för att påkalla uppmärksamhet.

Ibland får jag en reaktion. Offret tittar sig lite nervöst över axeln och börjar gå lite snabbare, eller lite närmare husväggen.

Då tar jag upp nyckelknippan och slänger lite med den. Ljudet av metall mot metall kanske skrämmer någon. Kanske får nackhåren att resa på sig och kanske snabbar på stegen lite mer.

Jag fylls av en märklig känsla av skadeglädje blandat med skuldkänslor.

Jag skulle aldrig råna någon på detta sätt. Jag skulle aldrig bråka med någon på vägen hem från krogen. Dessutom är jag absolut inte med i något farligt ungdomsgäng som överfaller fyllon.

Ändå gör jag det.

Lever ut min tvångstanke.

Ger igen lite på omvärlden för de gånger jag själv går där och undrar vad i helvete personen bakom sysslar med.

Kanske är det ett tecken på att något är fel. Kanske är jag helt skadad.

Men ändå…

Jag går ju bara där.

/P

Runt, runt...

Tillbaka på jobbet igen efter den fantastiska julhelgen.

Vill helst ligga hemma och vänta på nyår som har alla möjligheter att bli årets fest. Som vanligt hypas väl dagen upp för mycket, men det är svårt att hejda sig när allt drar igång.

Även tillbaka till kvinnokarusellen som man sluppit några dagar. En resumé hur det känns just nu:

Tror jag skriver av E helt för att vara ärlig. Lite för ung, även om modellandet är ett klart plus.
Y vill träffas igen, jag orkar då rakt inte med henne.
AM fortsätter vara lite svår men söt, något att jobba på.
Kanske kan JE vara ett nytt intresse?
S kommer aldrig hålla i längden, måste väl prata med henne om det dock. Några kvällars mys till är väl inte fel dock. Får se.
L? Nja. Skulle kanske vara mysigt ett tag igen, men inte nog tror jag.

Så det är precis som vanligt, alldeles förvirrat och härligt. Kanske kan sikta på att fixa någon ny nyårsbekantskap?

Nämnde jag sex med EV inne på Solidaritet? Klart spännande upplevelse. Ett litet paket ;)

Just nu är jag ändå rätt nöjd, eller snarare utbränd. Ska kanske sikta på celibat ett tag?

I wish.

/P

Jul trots allt...

Nyligen hemkommen från en helt sagolik jul. Vet inte hur det gick till. Katastrofalt år, fenomenalt avslut. Hoppas bara den goda trenden håller i sig till nyår.

Julen har (bland mycket) bestått av: Lerduveskytte, anklever, congac, brasmys, julklappar, ljuvliga middagar, gemenskap, värme, stjärnklara himlar, tystnad, promenader, sömn, samtal sent in på morgonkvisten och helt fantastiska människor.

Ett ofattbart stort tack till familjen F. Shit.

Imorn är det tillbaka till verkligheten. Tre dagars jobb innan nyår. Orkar knappt, men tror iaf att det kommer bli lugna dagar.

Nu ska jag sova.

Drömma om anklever och lerduvor.

Så fint.

/P

Årets anda

Innan detta fenomenalt jävla kassa år är slut hade iaf familjen ytterligare en överraskning att bjuda på. En annan familjemedlem försökte avsluta livet i förtid. Två inom fem månader. Undra om psyket erbjuder familjerabatt på nått sätt.

Nu känner man att det är jul.

Imorn bär det hursom av upp till Hudiksvall. Skönt att komma ifrån stan känns det som. Skulle helst stanna borta till 2007.

Nu tänkte jag försöka få i mig lite sprit.

Tur att jag klarar det bättre än resten av familjen.

;)

/P

Vinter06

Och du känner att staden är precis som staden alltid varit
I väntan på en lång kall vinter
Och du säger att saknad kan man lära sig att leva med ibland
Genom en iskall vinter

Igår spenderade jag tre timmar på stan och handlade julklappar. Jag hatar att handla julklappar. Varenda gång jag tvingas göra det önskar jag innerligt att jag var knarkare så jag kunde gå runt hög som hötorgsskrapan och skratta åt alla jävla idioter som trängs överallt. Istället är jag bara en av dem.

Det började iaf snöa. Idag är det bara is kvar. Is som pensionärer halkar på. Is som jag halkar på.

Man kan bli glad för mindre.

Sover dåligt för tillfället. Vet inte om det är allt som händer som är svårt att släppa eller något annat. Går runt lite disträ halva dagarna och skyller på sömnbrist. Borde kanske kollas upp, men vem fan vågar.

Var hos min bedårande mormor och fick lunch. Köttfärslimpa. Inte igår kan jag säga.

Det är roligt med gamla människor.

När sinnena trubbas av måste det vägas upp. Köttfärslimpan innehöll troligen 50% salt. Eftersom jag råkar gilla salt mat var det visserligen inget problem.
Mormor hade även fått en bukett med vita och klarröda blommor. Mormor tyckte det liknade en begravning med de "blek-rosa" blandat med de vita.
Att föra ett samtal blir klart mer intressant när man måste halvskrika och ändå går bara max hälften av det man säger fram.

Jag gillar mormor. Trots avtrubbningen.

Dagens drog: mormor

Ska tvätta ikväll. Har inte börjat än. Försöker glömma, men kommer få ångest om jag inte gör det.

Ska väl vara duktig och ta tag i saker.

Bara en låt till...

Snälla.

/P

Prästens lilla kråka...

Somnade ovanpå sängen med tv:n på vid halv nio efter att ha jobbat på stan. Fick iaf hem ett jobb, så det får sägas vara värt det. På en höft…
Vaknade vid 11-tiden och kunde inte somna om. Hatar att vrida mig i sängen… Av…An… Tog lite sovmorgon vilket knappt hjälpte. Är fortfarande död.

Inte så mycket på jobbet iaf veckan före jul. Skönt. Vill ha jullov. NU.

Fick ett smaskigt nu-ska-du-få-skuldkänslor-för-att-du-skippar-julen-mail av min mor. Tack för det. Orkar inte ens svara. Hon har satt sig i situationen helt själv och jag känner bara en oerhörd lättnad över att slippa julångest med familjen.

På hjärtefronten inget nytt. Inte sen igår. Skulle vilja träffa AM, men vet inte om hon vill. Tar det lite lugnt. Kanske ska föreslå en videokväll med S i veckan. Iofs har jag inte tid till det. Julhets och shit. Önskar allt kunde lösa sig utan en massa fungeringar och ångest.

No such luck.

Dagens drog: Das Arbeit

Kul jul.

/P

En vit jul?

Dagens drog: Soffmys

En helg senare…

S kom över på lördagsnatten. Låg och mös i soffan och kollade på briljanta ”24 hour party people”. Fint. En mysig natt följde, i like.

Får se hur det kommer arta sig. Hon ska iväg på resor, kanske jobba utomlands. Ska försöka hålla mig borta från pirr, men några mysiga nätter tackar man inte nej till. Sucker? Absolut.

Det går som vanligt som en berg och dalbana. Ena dagen är jag nöjd med att vakna upp med folk utan större ambitioner, nästa dag längtar jag efter nått nytt beständigt. Som vanligt lär det komma när man minst anar det. Just denna minut är jag iaf nöjd tro det eller ej.

Julen blir märklig i år. Firar utan familjen, nog första gången någonsin. Orkar bara inte med dramatik. Åker i väg norrut till Hudiksvall. Öl vid en brasa, 4-hjulingar i snön och lite familjärt, även om det inte är min egen familj. Ska bli spännande att se hur det känns.

En väninna har fått i uppdrag av sin tidning att inte tvätta håret på 2 veckor. Jag ser lätt fram emot dreads och ångestattacker så man kan tracka henne. Själv tvättade jag håret senast i morse. Tihi.

Tröttheten gör sig som vanligt påmind. Ännu en måndag…

Ska försöka råda bot med mer kaffe och nikotin.

Same procedure as last week.

I don’t like.

/P

Sicken skröna

Två märkliga saker.

Först svarade S på sms:et. Lite överraskande för en pessimist, men väldigt trevligt. Svarade och skrev att hon gärna fick komma över, fick ett "Kanske det..." tillbaka. Gulligt? Ja. Pirr? You bet.

Det andra är mer stört... C sms:ade för en vecka sen ungefär och sa att hennes väninna A var allvarligt sjuk. Hon ville att jag skulle hålla det för mig själv. Jag sket i det och frågade A hur det stod till, varvid det visar sig att hon inte alls är sjuk...
Ingenting skulle fan förvåna mig längre gällande C. Känner mig väldigt glad att det tog slut när det gjorde, såhär i efterhand inser jag att det inte var så bra som jag då trodde. Suck.

Får hoppas på nått nytt... Kanske S? Kanske inte?

Känner mig i kväll rätt glad och tillfreds iaf.

Det kan jag vara värd.

Ett tag.

/P

Sagostund

Dagens drog: Kvinnfolk.

Hur man kommer från Ankaret till Loranga, Masarin och Dartanjang kan tyckas vara en gåta, men det är inte alls så svårt som det kan verka.

Förfest...Ankaret...Medusa...Efterfest. Sen var klockan plötsligt halv sex och vi låg och lyssnade på när tigrar åt varmkorv och slagsmål med krigkniven samtidigt som vi drack rödvin. Helt fenomenalt.

S var med... En gammal bekant jag tyvärr inte träffat så mycket. Har varit lite tagen av henne länge, förra helgen träffades vi och det kändes som det fanns vissa vibbar. Igår visade det sig stämma. Väldig mysigt. Känner lite pirr, vilket inte var igår. Shit. Har smsat... Vill ha svar... Helst NU.

Kanske inte kommer alls... Skulle knappast förvåna mig.

Shit.

Pirr.

Suck.

/P

Ett fan!

Jag har fått ett fan till min blogg. Kanske kan det tyckas vara fusk då jag redan känner den lilla människan (som hädanefter kommer kallas Lillan), men det är ack så skoj.

Dessutom har jag ett uppdrag till Lillan som jag inte avslöjat än. Hon kommer bli hemskt nyfiken nu och vilja veta, men det är än bara i planeringsstadiet. Jag håller det för mig själv.

Jag har i 2 timmar nu försökt hitta "I hope i don't fall in love with you". På Youtube fanns bara dåliga covers (helst inspelade av retarderade emo-freaks. Kan dom SLUTA förstöra fina låtar? Serro (hahaha, jag var tvungen), ingen bryr sig om era försök att vara svåra. Ingen kommer ge er skivkontrakt och ni kommer aldrig få ligga på det.), på google video fanns den inte alls och att googla generellt var ju helt poänglöst.
Suck. Jag ger upp. Får vänta tills jag kommer hem. Då ska den på repeat. Sanna mina ord.

Snart dags för en rökpaus.

Då mår jag som bäst.

Yeah right.

/P

Drug of choise

Now it's closing time, the music's fading out
Last call for drinks, I'll have another stout.
Turn around to look at you,
you're nowhere to be found,
I search the place for your lost face,
guess I'll have another round.

Dagens drog: Tom Waits – I hope i don’t fall in love with you.

Allt sedan en väninna skickad mig låten har den inte lämnat min playlist. Låten funkar i alla möjliga sammanhang, hittills har jag använt den som morgonlåt, depplåt, glad flörtlåt och förfestlåt. Egentligen är den ju tragisk, ett misslyckat ragg som killen aldrig tog tag i. Men den är fin. Så fin.

Språkröret har lämnat stan för att åka ner till sin Skånska. Således blir det en helg utan min vapendragare. Har istället styrt upp en utgång med andra vänner i kväll, brukar kunna spåra duktigt det också. Ankaret (The anchor) är målet för kvällen. Öl, hårdrock och farliga människor i en rustik miljö…

Rustik?

Hihihi

I dag ska jag även till tingsrätten. Som tur var (eller, kanske tyvärr) är det inte jag som ska stå till svars utan min lillebror. Hade faktiskt hellre tagit smällen än att låta honom göra det… Får väl försöka vara där och stötta.

Det är märkligt att ens småsyskon betyder så mycket och att det sitter så oerhört djupt rotat att försvara dem. Jag vet inte om det finns något som skulle kunna få mig att svika, att inte vara där, att inte backa upp dem till 100% vad fan det än gäller. Läskigt på ett sätt.

Sen ska jag bli full, hur det än går i tingsrätten. Full och snygg.

Sweet.

/P

One...

Är helt slut idag. Sov nästan 8 timmar men har trots det gått runt och kvävt gäspningar till höger och vänster. Tur att jag inte har det så stressigt iaf, då skulle jag få ett anfall.

Did I disappoint you?
Or leave a bad taste in your mouth?
You act like you never had love
And you want me to go without

Johnny Cash versionen av ”One” är hiskeligt vacker. Lyssnat på den ett par mornar i rad för att vakna till liv med stil. Oslagbart.

Försöker sakta ner karusellen som är mitt kärleksliv. Orkar inte. Dras dock ständigt tillbaka. Måste ha lite tid, men ger mig sällan det.

Med förhoppning om en lugn kväll

/P

Lucia... Woho?

Min mage var nog den som tog mest illa upp efter gårdagens utgång. Den har bestämt sig för att göra min dag till ett helvete, vilket jag iofs förtjänar.

Först jobb, sen bokrelease, sen efterfest, sen O-Baren, Riche och tillbaka till O-Baren för att avrunda.

Blev tagen för homosexuell 2 ggr.
Blev erbjuden en filmroll (I Marocko)
Blev frågad om jag var rockstjärna
Blev informerad om mitt stjärntecken
Blev sur på Språkröret som var oresonlig gällande ljusarrangemang.
Blev rätt packad
Blev väckt för tidigt

Så kan vi väl sammanfatta gårdagen iaf. Shit…

Har inget att göra i dag heller faktiskt, vilket känns väldigt märkligt i jämförelse med förra veckans totala ursinnesjobbande. Men en bakisdag som denna kan jag bara tacka och ta emot och hoppas jag får gå hem tidigt.

M har seglat upp som en ny potentiell, lite skoj iaf.

I kväll är det luciafester på stan. Måste...Motstå...Frestelsen...

Nu ska jag sätta mig och ojja ett tag till. Kanske röka.

Ja, definitivt röka.

Nu.

/P

När jag blir grå...

Jag har fått lite ångest. Som tur var är det av den väldigt milda sorten… Det slog mig just att mitt uppehåll i bloggen kanske kommer att göra den framtida plastpappa arg och besviken.
Jag skriver mest bloggen för mig själv och gör mig inga illusioner om att speciellt många egentligen läser. Det gör mig inget. Verkligen inte. Den är MIN ventil att skriva av mig tankar och funderingar och så kommer det förbli. Men den fungerar även som en dagbok. Jag kan gå tillbaka (inte speciellt långt än) och kolla vad jag gjorde och vad jag tänkte under perioder i mitt liv. Nu kommer det uppstå en glipa mellan sisådär juli och december 2006. Vad gjorde jag då? Vad tänkte jag? Vem tänkte jag på? Alla frågor som inte kommer få nått svar när jag väl glömt det.

Det känns lite tragiskt. Som att jag har förrått mig själv, eller i alla fall då en framtida version av mig själv.

Nu över till något helt annat.

Vi har en hund på redaktionen, eller rättare sagt så har vi två. Den minsta av dem springer omkring som en vettvilling, hoppar upp och ner och är ofta rätt mycke i vägen. Dock kan jag inte riktigt låta bli att tycka om henne. Sådär så jag själv skulle vilja ha en hund.

Jag dejtade L med hund för ett tag sedan. Det sög. Låter kanske krasst, men det var precis så det var. Allting var tvunget att planeras efter de jävla hundarna, hur gulliga de än var. Aldrig sova borta, inte vara ute sent, inga spontana resor. Helt enkelt sög det.

Jag är rädd för att bli fast. Att ha tvång. Att någon ska vara beroende av mig på det totala och utlämnande sätt som både en hund eller ett barn är. Att jag ska bli tvungen att anpassa mitt liv efter någon. Jag inser att det finns en liknelse med att ha flickvän, men beroendesituationen är väldigt annorlunda och en flickvän kan man resonera med om man ska åka bort, vara ute eller inte sova hemma.

Tror jag skiter i att skaffa hund, även om de är söta.

I kväll ska vi jobba och dricka en skvätt. Kul hoppas jag, men man vet aldrig. Får se vad språkröret kan styra upp.

Först nån timme till på jobbet.

Achtung!

/P

Soul meets body

Allt du får är det du drömmer om


Lyckades sova nästan 8 timmar i natt. Alltid något.

Kommer till jobbet och inser att internet ligger nere och att det inte går att jobba. Tröttsamt. Nästan lika tröttsamt som att stiga upp.

Singellivet har börjat tappa nyhetens behag. Börjar känna samma apatiska avsky för att vakna upp bredvid människor jag inte vill vakna bredvid. Finns tyvärr ingen lätt lösning, bara att fortsätta vakna bredvid folk vars kroppar man känner bättre än de själva.

Ska jag träffa Y eller E? Försöka fixa dejt med K eller O? Gå tillbaka till L? Trött i själen.

Dagens bästa: Julbonus! December räddad.
Dagens sämsta: Inget att göra på jobbet.

Nu ska jag sitta och vara lite äckligt glad över att jag fått massa pengar av mitt företag.

/P

Oskuld någon?

Att gå upp måndagmornar är lite som att ha sex första gången.

Man är rätt förvirrad.
Man önskar man kunde ligga längre.
Man ser inte fram emot det men det är nått som måste göras.
Man känner sig lite bättre när man fått distans till det.
Man frågar folk och det finns ingen egentligen som tyckt/tycker om det.

Den stora skillnaden är att det alltid kommer en ny måndagmorgon. Var sjunde dag är man där igen, lika förvirrat och jobbigt men ändå måste det gås igenom.

Jag hatar måndagmornar.

I torsdags hade vi firmafest. Det spårade inte helt oväntat ur. Ifrågasatta uppehållstillstånd, lite för många järn, nattliga språngmarcher, minnesluckor och komma packad till jobbet dagen efter.

Med tanke på nykterheten ska vi alltså inte ens prata om fredagen, men jag kan säga att få dagar har varit så ångestladdade.

Helgen var lugn. Lugn som en filbunke. Alla var hemma och softade, så även jag. Rätt skönt ändå att bara slappa och äta snabbmat. I like.

Den kommande veckan får vi väl se vad den bjuder på. E vill träffas, Y vill träffas. Vill jag träffa nån av dem? Vi får väl se. E är iofs söt och snäll, så kanske en andra chans är på sin plats. Vem vet.

Måndagen ska sys ihop med jobb. Sweet.

Inte.

Skulle hellre stannat i sängen…

Skulle hellre varit oskuld (yeah right).

/P

Das Arbeit

Gårdagen var tröttsam, i brist på bättre ord. När jag kom hem vid 17-tiden hade jag de 33 timmarna före jobbat cirka 28 av dem och sovit 5 (och dessutom hunnit vara full under den tiden). Kul när det händer saker, men ibland på gränsen.

Mycket lämningar nu. Tjat om texter. Stress. I dag är dock en smula lugnare, oerhört behövligt.

Årets 3:e julbord i dag. Ser mest fram emot snapsen. Skräll.

Funderar på vem jag vill träffa härnäst… Y har seglat upp som ett litet wildcard. K borde jag försöka fixa en dejt med.
Tjenare.

Får lämna sådana beslut tills jag ens har tid att reflektera, inte i dag dvs.

Nu: Kaffe och jobb!

/P

Somnar om

Vaknade vid halv åtta förvånansvärt pigg. Verkade ju dumt att gå upp, så somnade om.

Vaknade halv nio, förvånansvärt skittrött.

Märkligt.

And you said, "This is the first day of my life.
I'm glad I didn't die before I met you.
But, now I don't care, I could go anywhere with you
And I'd probably be happy."

Conor Oberst får långsamt, tillsammans med en svart kaffe + dubbel espresso, väcka mig.

C ringde igår och ville prata. Orkar inte. Trött på lögner, trött på henne. Märkligt hur uppfattningen om en person kan ändras så radikalt på 1 1/2 månad.

E (som jag var ute med i lördags) hörde knappt av sig. Känns rätt skönt. Hon var väl trevlig, men som en av mina väninnor fick slängt i ansiktet en gång ”hon var väl inte direkt flickvänsmaterial”. Corny, oh yes.

Vill fortfarande hitta nån att vakna upp med. Vem jag somnar med har jag för länge sedan slutat bry mig om.

Slut?

/P

En liten recap

This is the first day of my life
Swear I was born right in the doorway

Kanske skulle bloggen själv vilja uttrycka det så om den kunde. Vad vet jag. Återigen (för tredje? gången i denna bloggs existens) så har den fått ett nytt liv. Kanske kan jag den här gången hitta ett mer neutralt sätt att skriva utan att brinna ut igen.

Så, vad har hänt sedan den 3:e juli? Vi tar det i punktform.

* Blev tillsammans med C under kaotiska former.
* Har spenderat hösten med att ta hand om en sjuk bror.
* Gjorde slut med C (cirka 1 1/2 månad sen. Ganska exakt 4 månader efter vi först träffades)
* Fått nytt på jobbet (Nu är det faktiskt en del att göra. Chockerande, jag vet!)
* Sedan jag gjort slut har jag dejtat/"träffat" lite för många. Men ack så roligt.
* Mer eller mindre brutit kontakten med min mor av massa olika anledningar.
* Är singel fortfarande (haha, nu ska detta inte spåra ut, iaf inte direkt. Promise.)

Så, det var väl en fruktansvärt kort genomgång av mitt liv. Det viktiga iaf. Det som kommer ha nån relevans här i bloggen. Glömde jag nått får jag uppdatera senare.

Börjar nog på riktigt imorn. Trött nu.

/P

Back to basics

Tröttnade...

Hade inget mer att ge för tillfället...

Nu saknar jag det.

Därför återskapar jag nu bloggen och ska kanske se till att det händer lite mer här. Iaf är det en tanke. Så god som någon.

/P