Ett soundtrack till mitt liv

Mitt liv har förändrats drastiskt. Jag har numer inte ett soundtrack till mitt liv. Musiken har tystnat.
Min I-pod har alltså slut på batterier. Självklart är jag inte så förståndig att jag laddade den över natten (var inte heller så förståndig att jag började tvätta igår, så i dag får jag tvätta allt. Suck) och nu var det alldeles tyst på väg till jobbet.

Jag omger mig nästan konstant med musik annars. Jag gillar förändringen man känner så fort man lyssnar. En promenad kan bli precis vad som helst med rätt musik i öronen. Är jag påväg till fester ackompanjeras jag skrämmande ofta av Broder Daniel – I’ll be gone. På väg till jobbet blir det ofta något lugnare, Death cab for cutie, Saturday looks good to me eller kanske (eller, på sistone) Andreas Mattsson.
Jag gillar känslan av att vara i min egen värld. Med min egen musik i öronen kan jag stänga ute allt. Ignorera. Inte vara med.
Jag önskar alla människor kunde ha ett eget soundtrack till sitt liv. Pampiga, ledsamma, glada, poppiga, ösiga eller lugna låtar som alltid skulle gå på vid rätt tillfälle. Som alltid skulle förstärka rätt sinnesintryck, eller ta udden av andra. Tror folk skulle bli gladare av det.

Jag skulle iaf bli det.

Men just nu är det tyst.

Fan.

/P