Det slår mig hur jävla dumt det var att gå hem på lunch. Jag dog nästan. Faktiskt. Det är så oerhört kallt att jag mest bara vill krypa ner under täcket och låta Andreas Mattsson få ansvar för resten av min dag, eller mitt liv.
I don't know anything about you,
but i'm allready making plans.
And i've got nothing for tomorrow,
so i'll stay with you if i can.
Fint. Och rösten sen... Shit. Where the wave breaks är nog favvo hittills.
Ältade mitt trasiga känsloliv med två personer igår. Vet inte om det var terapeutiskt riktigt eller bara självömkande. Får återkomma med en senare analys.
Längtar till helgen. Vill ha strålkastarljus igen. Lätt att glömma när det blinkar till.
/P
No comments:
Post a Comment