”Senast ett går vi hem”
Tjenare.
När fan har den idiotiska föreställningen någonsin påverkat en? Hur många gånger har man verkligen gått hem klockan ett (eller när man nu borde gått hem)? Fucking aldrig. Det är som att ta ”en öl”. Ett stort skämt, men man drar det ändå. Som ett försök. Ett försök att lura sig själv. Bättre att leva i en vanföreställning än inse att man är en jävla sucker.
Går på en diet av alvedon, clear eyes, kaffe och tillräckligt med vatten för att dränka en bläckfisk. Rökrummet är också frekvent besökt. Rökt 5 gånger på 2 ½ timme. Nån form av rekord.
I går var det hursom fest. Hummer, champagne, drinkbiljetter och schlagerbögar. Överallt. Nåstan påfrestande, men roligt att vara tillbaka i pulsen. Där det händer. Även om det ter sig mindre lustigt i dagsljus.
En vän sa till mig innan jag gick ut att jag skulle hångla med en kändis för att sen kunna dissa personen. Hånglade mest med min älskade lille kollega (som för övrigt är totalt ansvarig till att jag mår som jag gör…). Pussades iofs lite med en mycket homosexuell sångare. Gick på en bluff. Men ingen av dom ska dissas, enbart hyllas.
Undrar om jag någonsin kommer bli nykter.
Tvekar.
/P
No comments:
Post a Comment