Förvirrad delux

Vi har fått en respit. Lite andrum. I dag spelas inte Lugna favoriter… Min klubbkamrat rattade in rockklassiker i fredags när chefredaktören gått hem. Fortfarande ljuder rockmusiken på redaktionen. Frågan är när det tar slut. När upptäcker hon att det inte är den vanliga musiken? När märker hon en förändring? Ingen vet. Men till dess njuter vi av riff istället för Blunt. Detta är livet.

Helgen var ett stort töcken av förvirring. Förstod ingenting och gör det nog inte fortfarande. L skulle ut i fredags, hörde inte av sig alls. Sen läste jag att en av hennes vänner insinuerade att hon gått hem med nån.
Blev förbannad och ledsen. Bestämde mig för att skita i allt. Ett antal sms senare skrev hon att vi skulle skita i allt. Ok. Jag köper det. Tvingas köpa det… Jag vande mig vid tanken och gick ut på krogen istället. Mötte min kloka vän K ute på krogen. Hon visade sig vara söt och full. Hånglade lite i all vänskaplighet trots att vi nog båda visste att det inte var det klokaste. Men va e grejjen? Lite hångel har ingen dött av hit eller dit. Det var roligt och lite galet. Precis vad jag behövde.
Sen hörde L av sig. Då var jag lite närmare att dö… Blev återigen arg. Okej att göra slut på allt, men att vela tillbaka?
Pratade med L under söndagen sen. Vi tyckte väl lika. Allt har blivit märkligt. Dåliga omständigheter osv. Hon gillar mig och jag gillar henne och det är dumt att kasta bort. Nu ska vi ses i veckan. Får se vart allt landar. Vettefan vad jag ska tro. Tar det som det kommer helt enkelt. Fan, jag gillar henne ju. Där har vi problemet.
Språkröret skrattar åt mig och skakar på huvudet. Hade jag varit i hans sits hade jag nog gjort detsamma. Men jag känner på nått sätt att hon är värd en chans. Jag har varit dum i huvudet nog för oss båda egentligen, så om hon gjorde nått drastiskt ska jag väl inte vara den som är den. Jag är det så ofta annars.

Snart påskledigt. Fan i helvete va skönt. Längtar.

Fortfarande rock i öronen. Me like.

Nu ska det jobbas lite.


Pass.

/P