Nytt år

Åtta dagar av det nya året passerade som man hoppats.

Åtta dagar där man inbillade sig att saker skulle ändras.

Åtta dagar där "Det är ju ett nytt år, tänk positivt!" betydde nått.

Åtta dagar där man trodde man hade en chans.

På den nionde dagen slog verkligheten till.

Jag borde sett det komma. Jag borde inte inbillat mig att ett nytt år betyder nya chanser. Jag borde lyssnat på den gnällande rösten i bröstet som sa att det snart skulle vara detsamma. Jag borde aldrig hoppats.

Lillebror ligger på medicinska intensiven efter att ha svalt en karta sömntabletter. Jag undrar om han någonsin hoppades. Om han önskade att det nya året skulle innebära en förändring även för honom. Om han siktade på ett år där han skulle bli frisk, glad och kanske bli den lillebror jag vill komma ihåg och glädjas med. Om han lyssnade på folk som sa "Det är ett nytt år... Nu gör vi det bättre än det förra".

Kanske insåg han att han inte hade en chans.

Tankarna irrar runt i huvudet utan någonstans att ta vägen. Ältar. "Vad kan man göra?".

Inget?

Så får det inte vara. Det är ju ett nytt år, allt ska ju bli bra!

Jag vet inte. Vet inte om jag orkar, men har ingenting att göra åt det.

Kanske ska försöka sova en hel natt utan att vakna genomsvettig. En hel natt utan ångest.

Man kan ju alltid hoppas.

Det är ju ändå ett nytt år.

/P