”When you’r sleeping on the couch.
When love becomes sacrificing.”
Hon är så jävla söt.
I lördagskväll tårades ögonen.
Jag faller så platt.
Jag erkänner helt villigt att jag är en sucker. Askungesagan om Marie Lindberg går het på löpen och jag blir bara glad.
Den väna framtoningen, blygsamheten och hennes skelande öga.
Det behövs inte mer för att sälja in nått hos mig.
Låten är dessutom helt otroligt fin i sin Ternheim-anda.
Det kunde inte vara bättre. Hon kunde inte vara bättre. Sagan kunde inte vara bättre.
Tittat på reprisen säkerligen 10 gånger (bara under den senaste timmen) och blir lika glad varje gång.
Sure, hon kommer inte hålla hela vägen. Låten är inte schlager, men den står ut som den vackraste i årets startfält. Tippar på en andra eller tredje plats, utan att ens ha hört alla bidrag. Folket kommer bära fram henne. Bära fram den… Askungesagan.
Privat är allting lite förvirrat igen. KA är väldigt märklig. Hörts bara kort sen sist. Innan schlagern. Hon skulle iväg till nån vän och titta.
Ska se om jag gör något drastiskt. Trött på spelet för att vara ärlig.
Snabb träff.
Se om nått händer.
Sen vet man.
Wam, bam thank you mam.
Så lätt.
Så lätt är det aldrig tyvärr.
Önskar det var så dock. Så lätt. Lika lätt som man faller för en skelande skolfröken från Munkedal.
”I’m not sure it’s gonna be
You and me, anymore”
/P
No comments:
Post a Comment