Det är dags att tänka efter
och jag vill inte följa med
det har regnat hela sommaren
och jag känner med det
Gårdagens diskussion med J rörde upp dammet. Tankar och funderingar som länge legat oformulerade sattes på pränt och nu står jag med svid i ögonen och kan inte se klart. Att diskutera sexualitet, preferenser, lust, kåthet och inte minst problem man kan ha med dessa är som att tvångskräkas. Fingrarna i halsen, djupare och djupare, tills skiten bubblar upp och över.
Önskar jag kunde identifiera mig mer med den stereotypa mansbilden i just denna aspekt. Så innerligt skulle jag vilja ha det okomplicerat istället för dammigt.
Så, varför är det så här? Varför känner man 2010 fortfarande en skuld, ett obrytbart tabu mot att diskutera problem mellan lakanen? Varför är anonyma sexspalter som vi fnissar åt den, i alla fall i mitt liv, vanligaste kontakt med sexualrådgivning?
Fast det är inte om det den här bloggen handlar. Inte den här bloggen och inte det här inlägget.
Jag kommer inte ifrån tankarna som uppstod efter igår.
J's historia har skapat en otrygghet. Har fått mitt bristande sexuella självförtroende att höja garden och gå på defensiven.
Jag känner mig inte bekväm. Rädd för att inte räcka till. Rädd för att bli förminskad, dissad, lämnad och sårad.
Kanske skulle jag må bra av att reda ut mina hjärnspöken. Nej, definitivt skulle jag må bra av det. Blåsa rent, inte ut. Men om vägen dit går genom att ha ont i magen för att träffa någon för att det förväntas mer än jag är redo för? Kanske inte. Definitivt inte.
Så har jag genom ännu ett blogginlägg resonerat med mig själv. Låtit tankarna få fäste och först då kunnat reflektera över dem. Bra så. Dammigt, men bra så.
Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
jag kan inte skilja på om jag vill va med dig
jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
men du om nån borde förstå
att man inte gör såhär mot mig
Melissa Horn - Jag kan inte skilja på.
och jag vill inte följa med
det har regnat hela sommaren
och jag känner med det
Gårdagens diskussion med J rörde upp dammet. Tankar och funderingar som länge legat oformulerade sattes på pränt och nu står jag med svid i ögonen och kan inte se klart. Att diskutera sexualitet, preferenser, lust, kåthet och inte minst problem man kan ha med dessa är som att tvångskräkas. Fingrarna i halsen, djupare och djupare, tills skiten bubblar upp och över.
Önskar jag kunde identifiera mig mer med den stereotypa mansbilden i just denna aspekt. Så innerligt skulle jag vilja ha det okomplicerat istället för dammigt.
Så, varför är det så här? Varför känner man 2010 fortfarande en skuld, ett obrytbart tabu mot att diskutera problem mellan lakanen? Varför är anonyma sexspalter som vi fnissar åt den, i alla fall i mitt liv, vanligaste kontakt med sexualrådgivning?
Fast det är inte om det den här bloggen handlar. Inte den här bloggen och inte det här inlägget.
Jag kommer inte ifrån tankarna som uppstod efter igår.
J's historia har skapat en otrygghet. Har fått mitt bristande sexuella självförtroende att höja garden och gå på defensiven.
Jag känner mig inte bekväm. Rädd för att inte räcka till. Rädd för att bli förminskad, dissad, lämnad och sårad.
Kanske skulle jag må bra av att reda ut mina hjärnspöken. Nej, definitivt skulle jag må bra av det. Blåsa rent, inte ut. Men om vägen dit går genom att ha ont i magen för att träffa någon för att det förväntas mer än jag är redo för? Kanske inte. Definitivt inte.
Så har jag genom ännu ett blogginlägg resonerat med mig själv. Låtit tankarna få fäste och först då kunnat reflektera över dem. Bra så. Dammigt, men bra så.
Jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
jag kan inte skilja på om jag vill va med dig
jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
men du om nån borde förstå
att man inte gör såhär mot mig
Melissa Horn - Jag kan inte skilja på.
No comments:
Post a Comment