Inget ljus utan mörker. Jag står i mitten nu
Jag kan se det från ovan fast jag är under dig
En prostituerad soluppgång där jag blickar ut
Jag vill kramas och kyssas men du vill knulla mig
Så tar det slut och mattan rycks undan. J krävde mer än jag kunde ge. Trots att jag gång på gång bett henne hålla jämn takt ökade hon och jag stannade istället för att försöka komma ifatt.
Det fanns outtalade problem. Svårt att hänge mig. Mina hjärnspöken.
Jag hade varit villig att försöka. Ge det tid. Låta något växa. Men när det började blåsa vek jag ner mig utan större strid.
Saknar skratten, tankarna, ömheten och reflektionerna. Saknar henne, men inte att vara ihop. Ändå gör det ont att hon ska vara med någon annan. Jag valde bort, ändå tar jag åt mig. Tack lilla ego.
Efterdyningarna har dikterats av henne. Orkar, vill och kan inte tävla i dramatiken. Blir mest trött. Hon har skaffat sig monopol på att vara ledsen och jag får stämpeln känslokall. Tar inte den striden heller. Viktigare för henne att få sympatier. De jag har närmast hjärtat vet hur jag känner, de andra kan dra åt helvete.
Tittar framåt mot ett nytt år. Det där att vända blad. En meningslös mental omstart vi tillskriver magi. Nyår.
Baddar rivet hjärta med hopp om romantik. Krönikören, nyårstjejen och vad som kommer i min väg. Just det. Min väg.
2011, give me your best shot.
Det var så länge sen sist jag kände hjärtat slå
Om det slår gnistor är det knappast dig jag tänder på
/Daniel Adams-Ray - Gryningspyromanen
Jag kan se det från ovan fast jag är under dig
En prostituerad soluppgång där jag blickar ut
Jag vill kramas och kyssas men du vill knulla mig
Så tar det slut och mattan rycks undan. J krävde mer än jag kunde ge. Trots att jag gång på gång bett henne hålla jämn takt ökade hon och jag stannade istället för att försöka komma ifatt.
Det fanns outtalade problem. Svårt att hänge mig. Mina hjärnspöken.
Jag hade varit villig att försöka. Ge det tid. Låta något växa. Men när det började blåsa vek jag ner mig utan större strid.
Saknar skratten, tankarna, ömheten och reflektionerna. Saknar henne, men inte att vara ihop. Ändå gör det ont att hon ska vara med någon annan. Jag valde bort, ändå tar jag åt mig. Tack lilla ego.
Efterdyningarna har dikterats av henne. Orkar, vill och kan inte tävla i dramatiken. Blir mest trött. Hon har skaffat sig monopol på att vara ledsen och jag får stämpeln känslokall. Tar inte den striden heller. Viktigare för henne att få sympatier. De jag har närmast hjärtat vet hur jag känner, de andra kan dra åt helvete.
Tittar framåt mot ett nytt år. Det där att vända blad. En meningslös mental omstart vi tillskriver magi. Nyår.
Baddar rivet hjärta med hopp om romantik. Krönikören, nyårstjejen och vad som kommer i min väg. Just det. Min väg.
2011, give me your best shot.
Det var så länge sen sist jag kände hjärtat slå
Om det slår gnistor är det knappast dig jag tänder på
/Daniel Adams-Ray - Gryningspyromanen
No comments:
Post a Comment