Tuesday, November 22, 2011

Krasch, bom, bang.

"I know the runner's going to tell you
There ain't no cowboy in my hair
So now he's buried by the daisies
So I could stay the tallest man in your eyes, babe"


Det höll nästan ett år. Nästan ett år av funderingar, olikheter, starka viljor och kompromisser. Nästan ett år av trygghet, respekt, förståelse och kärlek. Min fina J vars kloka ord fick mig att gå längre än jag ville. Än jag vågade.

I slutändan var vi för olika. Jag går inte in på detaljer, vi sa att det fick vara mellan oss. Ingen hade rätt, ingen fel. Bara olika.

Jag saknar henne. Skär i ett redan ärrat hjärta när jag läser att hon blir ledsen. Tåras i ögonen när jag läser att hon gråter. Instinkten säger att jag vill trösta, men inte älska.
Får inte vara nära. Inte ha kontakt. Hon orkar inte. Hennes beslut och jag skulle aldrig argumentera, men jag får sakna. Kanske vill jag mest höra att hon mår bra. Slippa må dåligt själv. Hi2u ego.

Kanske skriver jag mer om dejter nu. Kanske skriver jag inte alls. Kanske måste vänta tills det blir skorpor på såren innan det går att se hur ont allt gjort.

Min lilla J...


"So now we're dancing through the garden
And what a garden I have made
And now that death will grow my jasmine
I find it soothing I'm afraid"

/The tallest man on earth - The Gardener

No comments: