"Vad jag bryr mig om nu
är att från samma säng
lyssna till samma regn"
Det snurrar ständigt i huvudet. Tankebanorna har de senaste veckorna nöts ut i en rasande fart av funderingar som vägrar stillas. Att rycka upp sitt liv med rötterna och byta kontinent är svindlande. Stort. Skrämmande. Att samtidigt tvingas hantera sedan länge glömda känslor för någon gör bara hösten än mer förvirrad.
Kanske är det bäst att låta historien vara skriven och inte riva i sår jag börjar inse en gång gjorde väldigt ont? Min vän Oskar sa en gång att brytningar helst görs med vass kniv. I meningen att kapa känslomässiga band, inte karva in sorgen i handlederna. Uppenbarligen föll det rådet på döva öron när jag ändå ställts inför den här situationen, men det kanske är bäst att två år för sent följa visdomen och inte bege sig ner en redan upptrampad väg.
Vet inte om hjärtat orkar med fler förluster.
Vet inte om hjärtat tänker ge mig något val.
"Vad jag bryr mig om nu
är att få ut dig ur skallen
är att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen
den tar slut från kyss till kyss
Vad jag bryr mig om nu
är att aldrig ge hjärtat rakt ut"
Bitter Göteborgspop när den är som bäst. Håkan i mitt hjärta.
/P
p.s. Inlägg 100. Borde det firas eller beklagas?
2 comments:
Jag firar för fullt!
Tack tån!
Post a Comment