När jag blir grå...

Jag har fått lite ångest. Som tur var är det av den väldigt milda sorten… Det slog mig just att mitt uppehåll i bloggen kanske kommer att göra den framtida plastpappa arg och besviken.
Jag skriver mest bloggen för mig själv och gör mig inga illusioner om att speciellt många egentligen läser. Det gör mig inget. Verkligen inte. Den är MIN ventil att skriva av mig tankar och funderingar och så kommer det förbli. Men den fungerar även som en dagbok. Jag kan gå tillbaka (inte speciellt långt än) och kolla vad jag gjorde och vad jag tänkte under perioder i mitt liv. Nu kommer det uppstå en glipa mellan sisådär juli och december 2006. Vad gjorde jag då? Vad tänkte jag? Vem tänkte jag på? Alla frågor som inte kommer få nått svar när jag väl glömt det.

Det känns lite tragiskt. Som att jag har förrått mig själv, eller i alla fall då en framtida version av mig själv.

Nu över till något helt annat.

Vi har en hund på redaktionen, eller rättare sagt så har vi två. Den minsta av dem springer omkring som en vettvilling, hoppar upp och ner och är ofta rätt mycke i vägen. Dock kan jag inte riktigt låta bli att tycka om henne. Sådär så jag själv skulle vilja ha en hund.

Jag dejtade L med hund för ett tag sedan. Det sög. Låter kanske krasst, men det var precis så det var. Allting var tvunget att planeras efter de jävla hundarna, hur gulliga de än var. Aldrig sova borta, inte vara ute sent, inga spontana resor. Helt enkelt sög det.

Jag är rädd för att bli fast. Att ha tvång. Att någon ska vara beroende av mig på det totala och utlämnande sätt som både en hund eller ett barn är. Att jag ska bli tvungen att anpassa mitt liv efter någon. Jag inser att det finns en liknelse med att ha flickvän, men beroendesituationen är väldigt annorlunda och en flickvän kan man resonera med om man ska åka bort, vara ute eller inte sova hemma.

Tror jag skiter i att skaffa hund, även om de är söta.

I kväll ska vi jobba och dricka en skvätt. Kul hoppas jag, men man vet aldrig. Får se vad språkröret kan styra upp.

Först nån timme till på jobbet.

Achtung!

/P

Soul meets body

Allt du får är det du drömmer om


Lyckades sova nästan 8 timmar i natt. Alltid något.

Kommer till jobbet och inser att internet ligger nere och att det inte går att jobba. Tröttsamt. Nästan lika tröttsamt som att stiga upp.

Singellivet har börjat tappa nyhetens behag. Börjar känna samma apatiska avsky för att vakna upp bredvid människor jag inte vill vakna bredvid. Finns tyvärr ingen lätt lösning, bara att fortsätta vakna bredvid folk vars kroppar man känner bättre än de själva.

Ska jag träffa Y eller E? Försöka fixa dejt med K eller O? Gå tillbaka till L? Trött i själen.

Dagens bästa: Julbonus! December räddad.
Dagens sämsta: Inget att göra på jobbet.

Nu ska jag sitta och vara lite äckligt glad över att jag fått massa pengar av mitt företag.

/P

Oskuld någon?

Att gå upp måndagmornar är lite som att ha sex första gången.

Man är rätt förvirrad.
Man önskar man kunde ligga längre.
Man ser inte fram emot det men det är nått som måste göras.
Man känner sig lite bättre när man fått distans till det.
Man frågar folk och det finns ingen egentligen som tyckt/tycker om det.

Den stora skillnaden är att det alltid kommer en ny måndagmorgon. Var sjunde dag är man där igen, lika förvirrat och jobbigt men ändå måste det gås igenom.

Jag hatar måndagmornar.

I torsdags hade vi firmafest. Det spårade inte helt oväntat ur. Ifrågasatta uppehållstillstånd, lite för många järn, nattliga språngmarcher, minnesluckor och komma packad till jobbet dagen efter.

Med tanke på nykterheten ska vi alltså inte ens prata om fredagen, men jag kan säga att få dagar har varit så ångestladdade.

Helgen var lugn. Lugn som en filbunke. Alla var hemma och softade, så även jag. Rätt skönt ändå att bara slappa och äta snabbmat. I like.

Den kommande veckan får vi väl se vad den bjuder på. E vill träffas, Y vill träffas. Vill jag träffa nån av dem? Vi får väl se. E är iofs söt och snäll, så kanske en andra chans är på sin plats. Vem vet.

Måndagen ska sys ihop med jobb. Sweet.

Inte.

Skulle hellre stannat i sängen…

Skulle hellre varit oskuld (yeah right).

/P

Das Arbeit

Gårdagen var tröttsam, i brist på bättre ord. När jag kom hem vid 17-tiden hade jag de 33 timmarna före jobbat cirka 28 av dem och sovit 5 (och dessutom hunnit vara full under den tiden). Kul när det händer saker, men ibland på gränsen.

Mycket lämningar nu. Tjat om texter. Stress. I dag är dock en smula lugnare, oerhört behövligt.

Årets 3:e julbord i dag. Ser mest fram emot snapsen. Skräll.

Funderar på vem jag vill träffa härnäst… Y har seglat upp som ett litet wildcard. K borde jag försöka fixa en dejt med.
Tjenare.

Får lämna sådana beslut tills jag ens har tid att reflektera, inte i dag dvs.

Nu: Kaffe och jobb!

/P

Somnar om

Vaknade vid halv åtta förvånansvärt pigg. Verkade ju dumt att gå upp, så somnade om.

Vaknade halv nio, förvånansvärt skittrött.

Märkligt.

And you said, "This is the first day of my life.
I'm glad I didn't die before I met you.
But, now I don't care, I could go anywhere with you
And I'd probably be happy."

Conor Oberst får långsamt, tillsammans med en svart kaffe + dubbel espresso, väcka mig.

C ringde igår och ville prata. Orkar inte. Trött på lögner, trött på henne. Märkligt hur uppfattningen om en person kan ändras så radikalt på 1 1/2 månad.

E (som jag var ute med i lördags) hörde knappt av sig. Känns rätt skönt. Hon var väl trevlig, men som en av mina väninnor fick slängt i ansiktet en gång ”hon var väl inte direkt flickvänsmaterial”. Corny, oh yes.

Vill fortfarande hitta nån att vakna upp med. Vem jag somnar med har jag för länge sedan slutat bry mig om.

Slut?

/P

En liten recap

This is the first day of my life
Swear I was born right in the doorway

Kanske skulle bloggen själv vilja uttrycka det så om den kunde. Vad vet jag. Återigen (för tredje? gången i denna bloggs existens) så har den fått ett nytt liv. Kanske kan jag den här gången hitta ett mer neutralt sätt att skriva utan att brinna ut igen.

Så, vad har hänt sedan den 3:e juli? Vi tar det i punktform.

* Blev tillsammans med C under kaotiska former.
* Har spenderat hösten med att ta hand om en sjuk bror.
* Gjorde slut med C (cirka 1 1/2 månad sen. Ganska exakt 4 månader efter vi först träffades)
* Fått nytt på jobbet (Nu är det faktiskt en del att göra. Chockerande, jag vet!)
* Sedan jag gjort slut har jag dejtat/"träffat" lite för många. Men ack så roligt.
* Mer eller mindre brutit kontakten med min mor av massa olika anledningar.
* Är singel fortfarande (haha, nu ska detta inte spåra ut, iaf inte direkt. Promise.)

Så, det var väl en fruktansvärt kort genomgång av mitt liv. Det viktiga iaf. Det som kommer ha nån relevans här i bloggen. Glömde jag nått får jag uppdatera senare.

Börjar nog på riktigt imorn. Trött nu.

/P

Back to basics

Tröttnade...

Hade inget mer att ge för tillfället...

Nu saknar jag det.

Därför återskapar jag nu bloggen och ska kanske se till att det händer lite mer här. Iaf är det en tanke. Så god som någon.

/P

En vecka...

Oj… En vecka gick utan bloggande. Why bother?

Bloggen har, och kommer alltid, vara en ventil. Ett sätt att skriva av sig massa tankar och funderingar och kanske lyckas få nån rätsida på dem. Det är inte menat som rolig läsning eller underhållning, bara samlade tankar, oftast om kärlek, oftast när jag mår sämre…

Hem till C i tisdags. Andra mötet är sällan speciellt nervöst, inte heller den här gången. Hyrde film, handlade, lagade mat tillsammans och kollade på film. Halvvägs igenom filmen slutar vi titta och ägnar oss åt annat… Så mysigt. Sover kvar. På morgonen kokar hon kaffe medan jag står i duschen. Shit…

Picknick på lördagen (efter att vi både setts i veckan och fredag natt), myser i en skuggad sol. Pratar öppet om det mesta, roligt som jobbigt. Trivs i hennes sällskap…

Kollar film tillsammans på söndag. Myser. Hånglar. Njuter av varandras sällskap.

Nu kan vi inte ses förän nästa onsdag. Ska bli spännande. Kommer saknaden? Hoppas det. Hoppas den kommer för henne också.

Pirr.

Shit…

/p

Ingenting

Gråt inte älskling
Det gör så ont att se dig såhär
Det jag sa betyder ingenting
Jag ska alltid stanna kvar här

Ingenting snurrar rätt många gånger just nu… Som ganska ofta med pop som lyckas fascinera mig är det inte så komplicerat. Bara rätt fint. Plockade fram denna skiva förra sommaren också. Gillar sommarmusik.

Undrar hela dagen varför C inte kan höra av sig. Märkligt. Inga sms, bara tystnad… Blir trött och lite uppgiven.

Hon ringer kort innan födelsedagsmiddag med mina bröder. Hon låter glad och vill höras senare. Hon hade fått jobba över och stressa, hon ringer direkt från jobbet. Blir lite varm.

Sen blir det tyst igen. Skickar sms på vägen hem, inget svar. Ringer, hon tackar nej… 1 timme senare svarar hon att hon tröstar en kompis, men att hon ringer sen. Hon kallar mig ”Babe”. Hon får trösta hur många hon vill så länge hon fortsätter med det.

Hon ringer och bjuder in mig till filmkväll nu i kväll (tisdag). Shit. När man minst anar det. Kommer ALDRIG förstå mig på kvinnor och hur dom funkar, men ibland blir jag lite glad över det. Att dom funkar alltså, inte att jag inte kan förstå.

Får sen lite gulliga sms när hon lagt sig. Försöker hejda entusiasmen. Funkar inte alls. Skräll.

Nu får jag gå med lite bra fjärilar i magen tills i kväll hursom. Skön omväxling.

Kanske ska skicka ett gulligt morgon-sms.

Kanske kalla henne Babe…

/P

Vrak, hallå!

”The art of cooking for two, is lost on me and you”

Lucksmiths försöker. Verkligen försöker. Humöret är dock fast i botten. Mer om det mot slutet.

Torsdagen firades med en hel del dricka. Skräll. Ute-Sture, Debaser, Solidaritet. Hem vid 4… Vaknade inte när vännerna ringde. Missade bilen till midsommarfirandet. Firade istället i stan. Hörde av C en massa under dan. Ville bara träffa henne och hon ville träffa mig. Då visste jag inte riktigt vad jag önskade.

Okej, jag lyckades hålla mig vad, 6 meningar? Nu står jag inte ut längre.

Hon skulle på födelsedagsfest igår och föreslog att vi skulle ses 23 utanför dramaten, jag tackade ja. Dumt kanske att ses så sent då jag skulle upp tidigt, visste att det max kunde bli runt en timme. Men ville ju ses, så sa som sagt ja.

Tog en promenad på Djurgården. Kände mig tråkig, ful och alldaglig. C var söt som väntat. Vi promenerade en timme och pratade om allt möjligt, men kändes ändå inte som allt var så naturligt. Kände mig rätt kass…

Skickade mess när jag kom hem och skrev att det varit kul att träffas men att jag kanske inte varit på mitt bästa humör. Skrev att jag hoppades få nån chans till…

”Det är klart vi ska ses igen. Jag hör av mig i veckan”…

För rationella människor som har ett bättre grepp om sina känslor, som inte låter hjärtat springa i förväg och som har en förmåga att ta det lite lugnt framstår det helt uppenbart som att det inte är några problem. Inte riktigt samma situation för mig.

Vi har hörts av varenda dag nu i 1 ½ vecka. Nu ska hon ”höra av sig i veckan”… Jag vill inte att hon ska höra av sig i mitten av veckan och kanske boka någonting. Jag vill att hon ska höra av sig IDAG och vilja ses. Jag vill åka dit i kväll med bultande hjärta och få träffa henne mer… NU…

Så verkar det nu inte bli. Tror jag skrämde bort henne. Bra jobbat. Grymt. Rätt åt mig. Igen.

Återigen träffar jag någon bra och gör bort mig i samma sekund. Lysande.

Återigen sitter jag nu med en klump av ångest i magen och vet inte riktigt vart jag ska vända mig eller vad jag ska göra.

Om hon inte hört av sig i dag, ska jag skriva något? Är det för på? Ska jag låta henne höra av sig när hon vill eller visa att jag verkligen är intresserad genom att höra av mig?

Känner för att kräkas.

Jag har tidigare proklamerat att jag är en känslo-junkie. Det stämmer. Jag känner hellre såhär än ingenting alls. Eller? Vet fanimej inte. Just såhär kan jag klara mig utan…

Jag är bara så kass på det här. Jag kastar mig som vanligt i och skiter i om nån följer efter… Jag får skylla mig själv.

Återigen känner jag för att kräkas. Eller sova… Sova tills hon hör av sig.

Vill nu bara att den här dagen går fort så jag iaf kan vara hemma och ha ångest… Vet inte om det är bättre egentligen, men allt måste vara bättre än att sitta här och ha det.

God natt.

/P

Another girl, another...

”The only thing still singing was the dialtone”

Somnade lite före tolv och är fortfarande ett vrak. Behöver sova ut lite. Med en midsommarhelg i antågande kan man ju gissa hur bra det kommer gå.

Skickade mess till C igår morse. Inget svar på hela dan. Skicka ett vid 18-tiden. Inget svar… Skickade ett sista vid 23 innan jag skulle sova, då ringde hon. Skyllde på att hon hade haft det stressigt och just fick tag i mobilen. Troligt? Nojja?

Haha, det är lite kul egentligen. Jag kan nu (med hjälp av denna blogg) se tillbaka på tiden före jag visste var L stod. Hon hörde ibland inte av sig, var kryptisk och svår och jag nojjade som fan. Och hur slutade det? Hon kärade ner sig i mig och jag gick vidare. Hade kunnat spara mycket energi på att bara skita i att nojja och köra på.

Med denna läxa färsk i minnet, tror ni jag undrar vad C håller på med? Analyserar vad hon gör? Försöker förstå hur hon tänker? Undrar vad hon vill?
Svarade ni Ja på alla ovanstående frågor hamnar ni sorgligt nära sanningen.
Jag har ingen aning… Hon hör ju av sig, men varför svarar man inte på sms från någon man är intresserad av på 14 timmar, en hel dag? Jag vet inte. Vet bara att det är jobbigt.

Första gången vi ska ses ”glömmer hon mobilen”, andra gången chansen fanns åkte hon inte in till stan, tredje gången hävdade hon att hon skrev ett sms (som aldrig skickades) och sen var tvungen att ta hand om en vän. Sen nu svarar hon inte ens på sms. Mmm… Bra? Ingenting att oroa sig för? Ett tecken på att man borde skita i det? Kan inte nån bara berätta vad jag ska göra.

C ska ut till sitt land i dag. Antar att hon drar ut till midsommarfirandet sen. Hon skulle dit om det var bra väder, om det regnade i dag skulle hon stanna i stan och då fanns det chans att ses. Nu lär det vara kört. Inget möte förrän nästa vecka således. Klump i magen. Fan.

Kortare dag på jobbet i dag. Skönt. Måste på systemet inför midsommar. Kanske även ska fira födelsedagen som råkar infalla i dag. Woho. Eller nått.

Mest trött.

Och nojjig.

Suck.

/P

Fuck you svennis

Det verkar dumt att tjata. Alla vet vad som händer igår. 2-2 och en plats i slutspelet. England kan fortfarande inte slå Sverige. Så fint. Fuck you Svennis.

Hade kontakt med C via sms hela dagen. Efter matchen skulle hon in till Stureplan. Vi var redan där. Fick sms 00:24

”Var är du och vad gör du?”

Svarade. Väntade. Skickade ett till. Väntade.

Ingenting.

Ringde. Väntade. Ringde igen. Väntade.

Ingenting.

Klockan blev halv två och jag gick hem. Ledsen, dissad och sur. Det som kunde blivit fint. Ville verkligen träffa henne. Förstod inte.

Vaknar kvart i tre av att någon ringer. C i luren. Hon är på väg hem med en väninna som hela tiden måste stanna taxin för att spy.
Jag är mindre glad och frågar varför hon inte kunde hört av sig en SMULA tidigare, när vi båda var ute. Hon hävdar att hon skickat sms som svar och sen inte hört telefonen när jag ringde.
Vet inte hur det står till med den saken, men vet å andra sidan hur jag själv kan bli när jag är full. Shit happens. Eller?

Pratar om allt möjligt till 04:30. Hon är rolig och trivsam. Inser att jag gillar henne mer och mer, trots att vi inte träffats (känns det igen?!). Hon hävdar att hon gillar mig också av någon anledning. Tror faktiskt på henne. I den stunden vill jag träffa henne mer än nått annat i världen. Måste se till att träffas innan midsommar. Orka vänta till efter. För långt.

Ögonen är trötta i dag. Blinkar framför skärmen konstant. Tror jag fått kli i dom.

Kaffe is my drug of choise.

Och att tänka på C.

/P

Hillary får sära

”Det är verkligen dags för en kvinnlig president”… Radiopratarna leker experter och tar sig an amerikansk inrikespolitik när mina morgontrötta fötter styr mot jobbet.
Lyssnar rätt sällan på radio, men då jag konstant glömmer ladda ipoden får det bli mitt sällskap under den dagliga promenaden.
Jag hoppas förvisso också Hillary kan banka skiten ur republikanerna. Tror hon kommer att lyckas med bravur. Allt för mycket handlar bara om image. Tror någon att Bush hade lyckats bli omvald om inte Carrey var rätt blek? Bush vann inte på politik utan att han var känd. Hillary lär rappa upp vilken motståndare som helst som en liten ponny. Sen är Clintons tillbaka i Vita Huset. Hoppas Hillary knullar lite praktikanter, det skulle göra både USA och henne gott.

Låg och pratade med C i telefon innan jag somnade… Mysigt. Hon är rolig och lättsam, men visar rätt klart att det finns lite eftertanke. Me like. Verkar inte som vi hinner ses innan midsommar dock. Trist. Ska göra mitt bästa för att smyga in nått möte i dagarna, men det ser lite mörkt ut.
Får stå kvar på mållinjen lite till och vänta. Och hoppas.
Har pirr i magen. Vill ses nu. Vill se vad som kan hända. Vill verkligen.

L hör av sig lite blasé-artat. Vet inte om jag ska neka all kontakt för hennes eget bästa eller om jag ska vara snäll. Jag svarar iaf men väger varje ord. Vill definitivt inte uppmuntra till nått, vet hur jobbigt det är att få hopp om nått som aldrig kommer inträffa. Jag hoppas bara verkligen att jag kan säga nej om hon skulle få för sig att bjuda ut mig. Måste bryta helt…

Skulle därför vara skönt att träffa C.

Få nått nytt.

Nått nytt som pirrar.

Kan ju alltid hoppas.

/P

En sorts nystart

Det krävs ändå så lite. Faktiskt nästan ingenting. Jag undrar om det verkligen finns några kriterier alls för folk som kan få mig att tappa fattningen.
C är den senaste.

L-historien avslutades i helgen. Vi hade inte setts på två veckor och det enda jag egentligen funderat över i förhållandet var hur jag skulle göra slut och när. Senast vi sågs åkte jag dit tjugo i sex en söndagsmorgon. Sprit och droger rusade fram i blodet. Dumt. Så oerhört dumt. Eller mer taskigt tror jag. Ville egentligen ingenting speciellt. Brydde mig inte om sex. Ville bara somna bredvid någon och vakna av att få håret bortsmekt från pannan. Somnade nästan så fort jag kom dit och gick därifrån 20 minuter efter jag vaknat. L tolkade det väl som ett tecken på tillgivenhet. Tror det var precis motsatsen.

I helgen förklarade jag iaf till slut att det inte fungerade. Att vi måste bryta. Skyllde på annat, men sanningen är att det inte finns några känslor där. Sen finns det saker som komplicerar. Kanske kunde det ha varit annorlunda, men det är knappast min plats att fundera i de banorna. Känns befriande att det är över.

Kommer sakna att hon smeker håret från pannan.

C är inte alls som L. Lite mer framåt, snyggare, längre och med lite mer bett i orden.
Som vanligt står jag redan på mållinjen och väntar innan vi ens träffats. Står där och tittar lite över axeln. Hoppas att hon ska jogga ifatt. Smart. Verkligen. Eller inte. Ska försöka ses i veckan innan midsommar, för helgen lär mest bli kaotisk. Hon är rätt märklig, men det brukar ju funka på mig.

Kanske blir det fart i bloggandet igen när något nytt är på g. Känns lite så. Behovet av att ventilera allt kommer tillbaka. Har saknat det.

Mer än en månad sen jag senast skrev. ”Fika med L”. Tjenare.

Tänker inte göra någon återblick över månaden som gått. Inget jag vill reflektera över. Rätt blasé.

Lyssnar på "Good morning Joan". Dagens låt.

Sitter och väntar på att C ska vakna och kanske höra av sig.

Just som jag sitter och skriver upptäcker jag ett pirr.

Fan.

Eller?

/P

Woho

Det har varit lite hektiskt. Och lite sjukt. Och lite förvirrat.

Helt enkelt inte blivit av att jag skrivit. Märkligt egentligen. Tror det här med att skriva av sig går i perioder. Eller behovet av att skriva av sig snarare. Det är ju inte så att jag plötsligt går runt och allt är toppen, eller att jag slutat ha en massa funderingar. Bara inte känt ett behov av att pränta ner allt.

Fester, jobb, förkylningar, sena nätter och långa dagar i sängen har blivit en enda röra. Undrar vart all tid tog vägen.

L-historien fortsätter. Träffas sporadiskt. Mysigt. Dock vet jag fortfarande inte vad jag känner eller hur jag vill ha det. En vän frågade vad jag gillade hos henne och sa sen själv ”du kanske gillar att du inte behöver vara ensam”. Tyvärr känns det som det ligger något i det. Vill ju inte ha det så, eller, vill inte ha det så av den anledningen.
Går och väntar på att det ska komma massa känslor flygandes. Vet inte om jag lurar mig själv eller om det kan fungera så. Får väl se. Ska fika med henne i dag. Förväntar mig inte att allt klarnar, men ska bli kul att ses. Hon är trots allt både snäll och söt. Förrädiskt.

Sommaren är iaf här. Äntligen. Sova med öppet fönster, varma promenader genom Stockolm, dagar på filt i gallär, öl på uteserveringar, hemgång i morgonljus, svettiga bakfyllor, sommarkylda vindar. Äntligen.

Lyssnar på Levan Polkaa – Loituma. Kan vara världens mest beroendeframkallande låt. Finsk vokalistisk musik. Låter otroligt pretto när man förklarar, men tillsammans med en mangafigur och en purjolök är det ett av världens okända underverk. Ni förstår om ni följer länken!

http://dojo.fi/~rancid/loituma__.swf

Första gången jag satte på den kunde jag inte stänga av på 2 timmar. Helt otroligt. Förändra ert liv i dag.

Nu ska jag titta på en snurrande purjo ett tag. Sen jobba.

Blir nog mest purjo.

Gud.

/P

Nja

Blir lite besviken. Förväntade mig nog mer av Vapnet. Vart är den snabba gitarrpoppen från ”Kalla mig cp”? Skivan ”Jag vet hur man väntar” låter allt för mycket som Siberia (inte helt oväntat, men fortfarande en besvikelse). Inte dåligt alls, men inte vad jag hade sett fram emot.

Lyssnar hurusom på Thormégränd på väg till jobbet. Sött så det förslår.

Allt är lite kalabalik just nu i mitt liv. Vet inte när jag kommer landa på något plan. Tröttsamt.

Önskar saker kunde vara bra och jag kunde njuta av våren. Så är inte fallet.

Kanske begär jag för mycket?

Tycker inte det.

/P

Mår rätt "trist"

Stod och funderade medan jag rökte på hur jag mår just nu… Det var inte speciellt roligt. Tyvärr. Kom fram till den pressade tesen ”Säg vilket tråkigt/negativt attribut du vill och jag kan förklara varför det passar på mig”. Just nu känner jag mig trött, stressad (över skitsaker), oambitiös, oengagerad, uppgiven och dum. (Och då är det ändå bara JUST nu. Lägg ut det över en 24-timmars period och jag kan rabbla halva dagen) Det mesta beror på jobbet. Trivs väldigt dåligt just nu. Ett fåtal arbetskamrater gör att man orkar. Längtar bort härifrån. Från den här stan, från jobb, från all neggo-stämning, från oengagemang, från tristess.

Vill fly. Varsomhelst.

Happy people never fantasize.

Det är fan vår. Vädret är så glatt att jag ändå inte kan hjälpa att le när jag ser ut genom fönstret.

Var på fest med L i fredags. Som vanligt med helt nytt folk var det lite stelt till en början, men blev trevligare allt eftersom natten vaggade in mig i alkoholdimmor. Diskuterade kändisar, musik och livsmål med en hårdrockare.
Hånglade med L. Sov hos L. Mysigt. Väldigt mysigt. Fastnade i sängen till fem på lördagkvällen. Jag vet inte vad som händer härnäst. Hon vill, vill jag? Kommit på mig själv med att tänka på andra, ska det vara så? Nej, så kan det fan inte vara meningen att det ska vara.
Försöker resonera. Kanske hjälper det att träffas lite till? Känner ju någonting för henne, men räcker det? Kan det funka? Vore det bra?

Jag söker nog efter den kärleken. Så där så man bara faller. Kändes så med F för någon månad sen. Kändes så med L för två veckor sen. Nu vet jag inte. Jag vill bli bortblåst, tappad, frånsprungen och helt utom mig. Vill inte småjogga igång. Vet inte om jag tror på det. Men kanske just så det är. I så fall lever jag i jakt på något som inte finns. Vet inte hur annars jag ska leva. (Nej nej, det där var absolut inte goth-deppigt menat, menade mer dumpositivt/naivt. Eller, deppigt på ett sätt, men känslan var mer naivt uppgiven än något annat.)

Nu ska jag fly hem på lunch. En timme för mig själv.

Skönt att fly.

Önskar man slapp.

/P

Helgen i antågande

En lugn kväll hemma senare…

Hemma framför tv’n. En välbehövlig paus från allt kändes det som. Lillebror ringde från en kryssning. Han satt i en rosa kaninkostym och hade just köpt på sig en platta Lapin. Den ungdomen den ungdomen.

L bjöd med mig på fest hos några av hennes vänner i kväll. Tackade ja. Måste få träffas lite och se om det kan leda nånstans och i så fall vart. Diskuterade igenom det hela med en väninna. Allting är lite märkligt, men det löser sig väl på något sätt.

Helgen stundar iaf. Skönt att få vila lite. Behövligt trots den väldigt korta veckan. Ska försöka vila lördag, söndag minst. Lär inte bli mer.

Jaja, tillbaka till arbetet. Piskan viner.

Det bidde vist en paus

Men gud…

Förra tisdagen var mitt senaste inlägg. Kan inte förklara. Finns inte ord.

Eller, jag tänker fan visst förklara. Det är ju inte så att jag inte älskar er alla, men det kommer saker emellan.

Onsdag/torsdag: Hejdlös massa jobb som gjorde att jag inte kunde blogga ifred från jobbet. Roligt iofs, men bloggandet blev lidande.

fredag, lördag, söndag, måndag: Påsk. Ledigt. När jag är ledig blir det sällan att jag skriver av någon anledning. Får aldrig riktigt ro och fokus på samma gång. Ro får jag inte på jobbet heller, men fokus kan jag iaf hålla.

tisdag: hemma sjuk…

onsdag: kort kort vecka och massa jobb. Inte heller här blev det alltså av.

Så nu är vi alltså framme vid torsdag. Så snabbt…

En liten uppdatering på allt då:

Jobbet rullar på i sedvanlig ordning. Inga förändringar åt något håll.

L rullar på i sedvanlig ordning… Nä, det där var möjligtvis en smula ljug. Jag vet inte helt vad som hänt, men jag har lite tappat intresset. Känns som att det finns mycket problem ivägen. För mycket för att det ska kunna funka? Jag vet fan inte. Känns så.
Hennes brist på jobb gör ju att vi kommer kunna ses sporadiskt (då jag fanimej inte orkar sova med/hos någon som inte går och lägger sig förän 6 om jag ska upp 07:20), dessutom kommer vi alltid behöva ses hos henne tack vare att hon har hundar.
Det betyder att vi kommer kunna ses 4-5 timmar när jag slutat jobbet och tagit mig hem till henne. Sen måste jag hem runt 22-23 för att sova…

Nu låter detta kanske inte som ett problem, men det är det faktiskt.

Ska jag starta upp en relation med nån vill jag inte vara tvungen att ”kompromissa” ihop någonting från början.
Är man redan i en relation och nån t.ex. blir arbetslös och får andra tider så kan man alltid ”lösa” det eller jobba med det. Men att behöva göra detta från början i en relation känns väldigt jobbigt.

Nu ska jag dock inte ge sken av att jag logiskt resonerat mig fram till hur jag känner. Som vanligt bestämmer mitt hjärta en sak och jag får snällt följa.

Jag tänker nog försöka… Ses ett par gånger till och se vart det landar, men jag har mina onda aningar tyvärr.

Dock är hon ju så söt…

En väninna har slagit vad med mig att hon ska hitta en flickvän till mig. Jag är skeptiskt. Som vanligt.

Men det skulle vara roligt om hon lyckades.

Oerhört roligt.

/P

0-0

Love is that mountain we must climb
Let's climb it together your hand in mine
We haven't known each other too long
But the feeling I have is oh so strong
I know we can make it there's no doubt
We owe it to ourselves to find it out

Northern soul-medley på väg till jobbet. Chairman of the board, Jackie Wilson och Major Lance sjunger så det skär och våren ligger och darrar i luften.

Hade en lugn hemmakväll framför dator och tv igår.

Eller.

Det där var lite av en lögn. Mellan åtta och tio var det inte alls lugnt. Blåränderna hade säsongspremiär mot söderpacket. Satt framför radiosporten och svettades. Djurgården spelade en man kort sista 40. Höll tätt ändå. 0-0 Stort. Men trist att inte få trycka till pundarbajen.

Ska fika med L på onsdag. Får se om det nu äntligen blir av. Vem fan vet. Inte jag iaf. Gillar henne hurusom, får se hur långt det räcker. Hon är märklig men söt. Så söt.

Nu ska det jobbas. Woho.

Eller hur.

/P

Förvirrad delux

Vi har fått en respit. Lite andrum. I dag spelas inte Lugna favoriter… Min klubbkamrat rattade in rockklassiker i fredags när chefredaktören gått hem. Fortfarande ljuder rockmusiken på redaktionen. Frågan är när det tar slut. När upptäcker hon att det inte är den vanliga musiken? När märker hon en förändring? Ingen vet. Men till dess njuter vi av riff istället för Blunt. Detta är livet.

Helgen var ett stort töcken av förvirring. Förstod ingenting och gör det nog inte fortfarande. L skulle ut i fredags, hörde inte av sig alls. Sen läste jag att en av hennes vänner insinuerade att hon gått hem med nån.
Blev förbannad och ledsen. Bestämde mig för att skita i allt. Ett antal sms senare skrev hon att vi skulle skita i allt. Ok. Jag köper det. Tvingas köpa det… Jag vande mig vid tanken och gick ut på krogen istället. Mötte min kloka vän K ute på krogen. Hon visade sig vara söt och full. Hånglade lite i all vänskaplighet trots att vi nog båda visste att det inte var det klokaste. Men va e grejjen? Lite hångel har ingen dött av hit eller dit. Det var roligt och lite galet. Precis vad jag behövde.
Sen hörde L av sig. Då var jag lite närmare att dö… Blev återigen arg. Okej att göra slut på allt, men att vela tillbaka?
Pratade med L under söndagen sen. Vi tyckte väl lika. Allt har blivit märkligt. Dåliga omständigheter osv. Hon gillar mig och jag gillar henne och det är dumt att kasta bort. Nu ska vi ses i veckan. Får se vart allt landar. Vettefan vad jag ska tro. Tar det som det kommer helt enkelt. Fan, jag gillar henne ju. Där har vi problemet.
Språkröret skrattar åt mig och skakar på huvudet. Hade jag varit i hans sits hade jag nog gjort detsamma. Men jag känner på nått sätt att hon är värd en chans. Jag har varit dum i huvudet nog för oss båda egentligen, så om hon gjorde nått drastiskt ska jag väl inte vara den som är den. Jag är det så ofta annars.

Snart påskledigt. Fan i helvete va skönt. Längtar.

Fortfarande rock i öronen. Me like.

Nu ska det jobbas lite.


Pass.

/P

En promenad, en låt

Gillar skarpt låtar som räcker hela vägen till jobbet. Slippa fundera. Jacques Lu Cont's remix av Mr Brightside är precis en sådan låt. 8:45. Sätter på den lite ner i backen, den slutar inte förrän jag står på redaktionen.
Electro-remixar av bra poplåtar är inte att förakta generellt. Det blir alltid väldigt fint med rösterna över de elektroniska mattorna. Robyn – Be Mine av Verschwende deine jugend, Bloc Party – Banquet av Silent Alarm likaså.

Tröttheten är i dag påtaglig om något. Inte hemma allt för sent i går, men 5 timmars sömn.

Det är dock roligt att jag faktiskt fortfarande klarar mig på i snitt 5-6 timmar per natt i veckorna. Trodde jag ju aldrig när jag sov 10-12 timmar per natt när jag inte jobbade. Märkligt hur man fungerar.

Blablabla, ni vet nog vad som hände. Inget direkt tjafs över sms iofs, mest lite diffusa tankar. L kanske förstod, vad vet jag. Får se. Är inte så orolig över det längre, tror hon gillar mig tillbaka. Skulle hellre varit hemma med henne än gått ut. Kanske blir det realitet någon dag… Vem vet.

Lugn hemmakväll väntar. Oerhört skönt. Behövligt om inte annnat.

Ska sova tidigt.

Yeah right.

/P

En lugn favorit

07:25. Borde ha vant mig men så är inte fallet. Alarmet kommer alltid som en total överraskning. Trots massa (nästan 7 timmars!) sömn är det fortfarande en pina att gå upp. Koffeintabletter lindrar. Lägenheten ser ut som en krigszon. Måste städa så fort som möjligt, men inte mycket tid till det i morgonförvirringen.

Lugna favoriter rullar på jobbet… Alltid… Man kan inte vara säker på mycket på min arbetsplats. Men att sätta en månadslön på att man, vilken dag i veckan som helst, får höra ”You’re beautiful”, ”You raise me up”, ”Faller du så faller jag”, ”Tycker om när du tar på mig” och ”Right here right now” kan man göra så riskfritt att det är smärtsamt.
Smärtsamt är förövrigt precis så jag vill beskriva den musikaliska atmosfären. Skulle jag aldrig mer behöva höra en ballad igen skulle jag ändå dö lycklig.
Jag och min redaktionschef har en liten klubb. Målen är att:

1. Döda James Blunt.
2. På något sätt smuggla in gift på Lugna favoriters nästa redaktionsfest.

Skulle vi nå de målen skulle vi troligtvis kunna undvika att bli totalt tokiga.

Snackade lite löst med L i går. Hon vill träffas och fika. Hon tog initiativet till det. Jag var ärligt förvånad. Väldigt roligt dock. Tyvärr har jag kvällen ganska full, men ska se om jag kan komma ifrån lite saker om hon vill ses. Annars kanske det blir JAG som tvingas ställa in en dejt. Hur fan skulle det se ut? Bra kanske. Vad vet jag.

För övrigt: lita aldrig på skåningar. Pinsamt att torska med 4-2 mot söderpacket. Nu får vi själva styra upp situationen på måndag. Ska bli kul att trycka till dom. Så hårt.

Just lämnat ifrån mig allt jobb. En tyngd föll från axlarna. SÅ SKÖNT!

Nu ska jag njuta lite av min slacker-dag.

Eller njuta av att L faktiskt vill ses.

Vilket som…

/P

Stress

Snabba steg till jobbet. Magic Numbers i lurarna.

Jobb i går. Filmpremiärer och efterfest. Hemma riktigt tidigt dock, skönt att få sova lite (läs: 5 ½ timme…). Känner mig pigg och alert i dag iaf. Jobben jag har liggandes börjar falla på plats. Får se om allt får godkänt.

Som vanligt lite fyllemess med L. Hon sa iaf rakt ut att hon gillar mig och att hon vill ses. Bra. Då kan jag vänta lite till. Undrar bara varför hon inte kunde ha kläckt ur sig det aningens fortare och sluppit massa bekymmer. Eller, jag hade iaf sluppit en massa ångest och nojjande. Hoppas nu bara hon blir frisk snart så vi faktiskt kan ses. Nu är jag mest spänd på hur det kommer kännas.

Nu måste det jobbas… Suck.

/P

Ännu en helg...

And we talk about friends
Ad we talk about records, talk about life
And we’ll talk about death, and we dance in the living room
Dance on the sidewalks, dance in the movies
Dance at the festivals, dance, dance
No men ever really dance like this

Annikas ord klingar eftertänksamt som så ofta förr. Visst skulle allt vara så mycket lättare om man kunde bli kär i sin bästa vän. Tänk vad mycket oklarheter, problem och ångest man skulle kunna undvika. Tyvärr väljer man inte sånt. Jag gör det inte iaf.

Pratade med en kollega förra veckan som analyserade sig fram till om hon skulle bli intresserad av någon. Hon jämför intressen, familjesituation, bakgrund, ålder, tycke och smak och fattar sedan ett logiskt och rationellt beslut om det är en person hon borde bli kär i. Önskar verkligen jag kunde göra så. Mitt hjärta springer alltid ifrån mig. Gör ont ibland. Oftast. Men kan inte göra mycket åt det, bara försöka springa efter och ordna upp i dess väg.

Inte mycket bloggande i helgen. Är dålig på att ta mig tid när jag sitter hemma och är bakis. Ges ingen tid till varken eftertanke eller det verkliga skrivandet. Sorgligt att man har tid till det på jobbet. Jaja, så är det iaf.

fredag: Jag och ett antal vänner attackerade Mango där Fanklubb körde. Dans, öl och eufori. Efter blev det en vända till köket… Lyckat. Kom hem tio över fem. På något sätt hade jag närvaro att gå och lägga mig I sängen denna gång. Fantastiskt.

Lördag: Bomben sen Indierave. Pianobar och dans. Lycklig.

L hörde inte av sig, blev ledsen. Fick tröst av nån annan. Inte värt det, men orkade inte motstå. Sucker…

söndag: L hörde av sig och hävdade att hon glömt mobilen hemma. Vet inte vad jag ska tro. Börjar distansera mig mer och mer. Trist. Är hon intresserad får hon nog göra något åt det snart. Kommer inte stå kvar mycket längre.

Måndagen har slagit med full kraft. Nya arbetsuppgifter som ger mig magont. Som vanligt lär jag väl klara det, men hurusom känns det jobbigt.

Är mest trött. Vill ta en sjukdag och sova (nyktert). Har för mycket moral för att göra det. Så sitter istället här med magont. Smart? Troligen ja.

Återkommer nog senare i dag.

/P