Ensamhet är bättre när man inte är själv

Skymfad.

Förnedrad.

Bortglömd.

Lilla Tån tappade bort vår öl bland viktiga utrikesartiklar, ankdammen och sina julrim. Istället för en varm krog på söder tar min tilltufsade självkänsla flykt till fröken Norlin. Som sjunger så vackert. Som värmer bort smärtan.

”If I told you my stories and sang you my songs

Would you laugh at me?

Would you pity me?
What would you say if I asked of you
Not out of accident, out of loneliness
Would you shelter me?
Will you shelter me?

I will be gone when you wake up

No awkward breakfasts, I swear

And don’t you look for me, because I could be anywhere

In someone else’s house

In someone else’s arms

With someone else to warm the pain away”
/Hello Saferide – Loneliness is better when you’re not alone

Tänk om jag verkligen hade varit så tragisk. Och lilla Tån så elak. Usch.

Fast låten är fin. Så fin.

Siktar på en välbehövlig kväll i ensamhet. Har haft fullt upp varenda kväll i över en vecka så en andningspaus kommer lägligare än skinkan på julafton.

Fick dessutom en stund över att pilla här. Ville förnya, men ändå inte göra mig av med den chockrosa inredningen som följt mig i snart tre år. Tre år med kraftigt varierande perioditet, men trots allt tre år av mitt liv som på något sätt samlats i denna skrikiga pseudoverklighet. Det rosa får därför samsas med en bild. Nyskapande nog.

På återseende.

/P