"We found the ground
And that damage was done
It's cold as you fade into the sun"
Jag stod i en ringlande Konsumkö tidigare i veckan. Arbetsdagen hade varit säreget jävlig och humöret var nära i botten. Precis som jag kommer fram till kön öppnar en ny kassa och smidigt som en gasell tar jag ett snabbt kliv och hamnar tvåa. Bakom mig kommer en bitterfitta i 50-års åldern och snäser:
T: "Nähä du, jag stod faktiskt i den kön!!"
P: "Så du stod i kön till en stängd kassa?"
T: "Ja, jag antog faktiskt att det skulle öppna en till"
P: "Så du stod alltså inte i den kön du stod i, till kassan som är öppen?"
T: "Måste du tjafsa om det, jag stod i kön till kassan"
P: "Det där är ju uppenbart en lögn. Det finns ju inte en rimlig chans att du stod i kön till en kassa som inte fanns!"
T: "Tänk att man kan vara lite vänlig ibland mot medmänniskor!"
P: "Som om någon någonsin har tjänat på att var vänlig."
T: "Det måste vara tråkigt att leva sitt liv så"
P: "Inte tråkigare än att gå runt och vara sur och bitter konstant".
Jag släpper i alla fall förbi kärringen som självklart inte kan släppa oförätten. Halvt mumlande till expediten:
T: "Jag tycker bara det är så trist att folk inte har respekt."
P: "Men seriöst, har du inte släppt det där än? Måste du tjata hål i öronen på folk? Du fick gå före, betala dina meningslösa varor och sluta tjafsa"
T: "Tänk att det bara är i det här landet folk försöker tränga sig i köer."
P: "Tänker du allvarligt hävda att det bara är i Sverige folk tränger sig? Saknar du totalt verkighetsförankring?!"
T: "Vissa har inge hyffs."
P: "God jul på dig också."
Det kanske inte var mitt livs modigaste stund att käfta mot en stackars Östermalmstant, men det kändes rätt att säga ifrån. Inte låta hennes uppdämda bitterhet gå oemotsagd.
Idag sa jag ifrån igen. Den här gången mot några som är mer än kapabla att försvara sig. Mina chefer. Arbetsvägran försökte de titulera det som och det flög hot om både skriftliga varningar och yttranden som "Ja, du är ju fri att lämna tidningen".
Men jag vann.
Opinionen svängde, vi nådde en kompromiss och jag fick i slutändan credd för att jag stått på mig och hävdat min rätt.
Det kanske inte gjorde nån skillnad att verbalt attackera en Konsumkärring, men dagens läxa är att det faktiskt kan löna sig att käfta ibland. För det man tror på. För sig själv.
Moralkaka alá Plastpappa!
Nu väntar en helg med glädje, middag, bowling, dans, häng och kanske lite romantik. Om den inte dött.
På återseende!
"When you'd hide your songs would die
So I'd hide yours with mine
All my words were bound to fail
But I know you won't fail
See, I can tell..."
Remy Zero - Fair
/P
No comments:
Post a Comment