Rustar för strid

"Hey darlin' don't you look fine,
so blue all the time,
when you're terrified."

Gårdagen fylldes av så mycket jobb att det började närma sig bristningsgränsen. Utmattad föll jag ihop i en liten liten hög så fort skorna nuddade hallmattan och vaknade till liv först halv nio på kvällen.

Dagen blev desto mer beskedlig till en början med sovmorgon och en inte speciellt betungande arbetsbörda som bara tog måttliga delar av kontorstiden i besittning.

Men tro inte att de rosa molnen infunnit sig för den sakens skull kära läsare. En ny strid har blossat upp och på horisonten samlas orosmoln. För en gångs skull är det varken vänner, familj eller det kvinnliga könet som ger mig huvudbry utan jobbet. Etiska dilemman som jag kommer tvingas ta strid för. Kanske riskera jobbet för. Situationen är lika förutsägbar som ett Etiopiskt minfält efter en tornado men jag måste lik förbannat ta striden. Kanske gå på en mina.

Dags att stå rakryggad för en gångs skull. Får se om det slutar med en spinalfraktur eller löneförhöjning. Allt är möjligt.

Måndagsölen med vänner och M blev något stel när hon andra gången vi träffas någonsin, och dessutom i sällskap av mina vänner, börjar treva efter min hand ovanpå bordet där vi sitter. Ellen gav Ms fingrar en förskräckt blick men lät det vara. Tack för den...

Tog en modig (not) sms-konversation om att sakta ned tempot vilket möttes med medhåll och ett "Jag ställer inga krav, jag bara finns här". Ett uttalande som i stunden tycktes bra, men som igårkväll visade sig vara en fint. En riktig praktlögn.
När jag förklarade att det redan fanns planer för både onsdag, torsdag och fredag kastades: "Ok, då lämnar jag d till dig. Sov gott!" i mitt ansikte. Bör inflikas för tydlighetens skull att vi avslutat mer eller mindre varenda sms i en vecka med "puss" och godnatt-sms ofta med tillägget "önskar du vore här" (vilket man klart kan ha åsikter om, men nu var det inte detta situationen gällde). Jag svarade att vi kunde höras till helgen och sa detsamma. Sedan dess har det rådit radiotystnad.

Kravlöst?

Kravmärkt!

Blir så trött, men just nu är det den stundande jobbstriden som tar min uppmärksamhet. Kärleken får vänta.

"Holding the hands of our crimes,
darlin' don't you look fine,
as brave as we were those days."
/Grand Archives - Torn Blue Foam Couch

/P