”Jag vill aldrig va något tungt för dig
Som hindrar dig från att resa dig upp
Dom band som binder mig här
Ska jag långsamt lösa upp”
Jag drömde i natt att jag var i Antarktis, möjligen Arktis. Min förmåga att navigera på polerna är även i vaket tillstånd något begränsad och under nattens timmar verkade det särdeles ointressant att skilja mellan dem.
Jag drömde att jag gång på gång var nära att ramla ner i isvakar. Jag övade på att rädda mig själv genom att kravla runt på isen, men insåg rätt snabbt att det av någon anledning var stört omöjligt för mig att ta mig upp ur en vak, om jag skulle hamna där.
Så där låg jag på isen. Funderandes på att dö i en vak.
Jag träffade M i lördags. Spartanskt lagad mat, film och för lite sömn.
Trots att hon är märklig och har fler issues än en typisk mentalpatient har hon en sak jag inser att jag behöver, en öppen och ogenerad inställning till sex utan att det blir burdust.
Det mest avtändande jag hört i hela mitt liv kom från Jess för snart två år sedan. Även det en person med en öppen och ogenerad inställning till sexualitet, men på fel sätt.
Jag vaknade en morgon och kände lusten bubbla upp. Hon vaknade till och sa:
Du kan väl bara ta lite saliv och blöta upp där nere så behöver du inte sätta igång mig.
Jag var nära att kräkas.
Kanske är det min inställning till sex som är onödigt pryd, i alla fall i närhet av personer jag ligger med. Kanske är jag färgad efter år av osäkerhet så till den grad att jag gärna behåller sex som något fint, som något man i alla fall delar. Inte något där saliv ersätter upphetsning.
Jag hade sex med Jess den morgonen, men hennes ord har förföljt mig i snart två år och svärtat minnet av både henne, samlaget och mig själv. I dag önskar jag att jag hade vägrat. Eller, sagt nej. Men av någon anledning den där aprilmorgonen kändes det okej. Kanske behövde jag i svallvågorna efter lillebrors död mer minuters flykt än äkthet. Kändes bra med saliv.
Jag är fortfarande nära att kräkas när jag tänker på det.
M har hursom den öppna inställningen fast på det bra sättet. Hon får mig att berätta, förklara och sätta ord på saker jag tidigare förpassat långt bak i huvudet. Osäkerhet, tvivel och förbud mot mig själv.
Vi får se vart det tar vägen. Flickan är som vanligt söt och än så länge finns en längtan att träffa henne igen. Bara det…
Jobbet kommer den närmsta veckan ta det mesta av min lediga tid. Kombinerat med ölträff, herrmiddag, bowling och utgångar är dagarna så bokade att jag nästan får cellskräck. Inte riktigt bestämt om jag verkligen gillar det eller saknar en stunds ensamhet.
Återstår att se.
”Jag vill inte snärja dig, binda dig
Även om du säjer att jag får
Nej jag vill bara kyssa dig på munnen
Och säja tack för allt innan jag går”
/Lisa Ekdahl & Lars Winnerbäck – Dom band som binder mig
p.s.: Spotify är en fullständigt briljant uppfinning. Inte en revolution, inte helt nya tankar, men genomfört så magnifikt att jag baxnar. Tänk bara att få inleda morgonen med Lisa Ekdahl utan att behöva ladda ner, youtuba eller mecka. Det bara finns där. Ett knapptryck bort.
I like.
Alot.
/P
p.s.2: Drömmar om att drunkna, en visa om att klippa band och M. Skulle kunna vara en rebus. Om mitt undermedvetna försöker säga mig nått kunde det ju vara lite mer subtilt!
p.s.3: Borde skriva om fredagen. Om motgångar, glädje, dåligt hångel, massagecirklar, ömma tår som trampades på, efterfester till halv åtta på morgonen, missförstånd och sömnlöshet. Men jag låter det nog vara.
Som hindrar dig från att resa dig upp
Dom band som binder mig här
Ska jag långsamt lösa upp”
Jag drömde i natt att jag var i Antarktis, möjligen Arktis. Min förmåga att navigera på polerna är även i vaket tillstånd något begränsad och under nattens timmar verkade det särdeles ointressant att skilja mellan dem.
Jag drömde att jag gång på gång var nära att ramla ner i isvakar. Jag övade på att rädda mig själv genom att kravla runt på isen, men insåg rätt snabbt att det av någon anledning var stört omöjligt för mig att ta mig upp ur en vak, om jag skulle hamna där.
Så där låg jag på isen. Funderandes på att dö i en vak.
Jag träffade M i lördags. Spartanskt lagad mat, film och för lite sömn.
Trots att hon är märklig och har fler issues än en typisk mentalpatient har hon en sak jag inser att jag behöver, en öppen och ogenerad inställning till sex utan att det blir burdust.
Det mest avtändande jag hört i hela mitt liv kom från Jess för snart två år sedan. Även det en person med en öppen och ogenerad inställning till sexualitet, men på fel sätt.
Jag vaknade en morgon och kände lusten bubbla upp. Hon vaknade till och sa:
Du kan väl bara ta lite saliv och blöta upp där nere så behöver du inte sätta igång mig.
Jag var nära att kräkas.
Kanske är det min inställning till sex som är onödigt pryd, i alla fall i närhet av personer jag ligger med. Kanske är jag färgad efter år av osäkerhet så till den grad att jag gärna behåller sex som något fint, som något man i alla fall delar. Inte något där saliv ersätter upphetsning.
Jag hade sex med Jess den morgonen, men hennes ord har förföljt mig i snart två år och svärtat minnet av både henne, samlaget och mig själv. I dag önskar jag att jag hade vägrat. Eller, sagt nej. Men av någon anledning den där aprilmorgonen kändes det okej. Kanske behövde jag i svallvågorna efter lillebrors död mer minuters flykt än äkthet. Kändes bra med saliv.
Jag är fortfarande nära att kräkas när jag tänker på det.
M har hursom den öppna inställningen fast på det bra sättet. Hon får mig att berätta, förklara och sätta ord på saker jag tidigare förpassat långt bak i huvudet. Osäkerhet, tvivel och förbud mot mig själv.
Vi får se vart det tar vägen. Flickan är som vanligt söt och än så länge finns en längtan att träffa henne igen. Bara det…
Jobbet kommer den närmsta veckan ta det mesta av min lediga tid. Kombinerat med ölträff, herrmiddag, bowling och utgångar är dagarna så bokade att jag nästan får cellskräck. Inte riktigt bestämt om jag verkligen gillar det eller saknar en stunds ensamhet.
Återstår att se.
”Jag vill inte snärja dig, binda dig
Även om du säjer att jag får
Nej jag vill bara kyssa dig på munnen
Och säja tack för allt innan jag går”
/Lisa Ekdahl & Lars Winnerbäck – Dom band som binder mig
p.s.: Spotify är en fullständigt briljant uppfinning. Inte en revolution, inte helt nya tankar, men genomfört så magnifikt att jag baxnar. Tänk bara att få inleda morgonen med Lisa Ekdahl utan att behöva ladda ner, youtuba eller mecka. Det bara finns där. Ett knapptryck bort.
I like.
Alot.
/P
p.s.2: Drömmar om att drunkna, en visa om att klippa band och M. Skulle kunna vara en rebus. Om mitt undermedvetna försöker säga mig nått kunde det ju vara lite mer subtilt!
p.s.3: Borde skriva om fredagen. Om motgångar, glädje, dåligt hångel, massagecirklar, ömma tår som trampades på, efterfester till halv åtta på morgonen, missförstånd och sömnlöshet. Men jag låter det nog vara.
No comments:
Post a Comment