Monday, December 22, 2008

The world according to Pablo

Winnerbäck hade nog beskrivit helgen som ett segertåg. Hummer och nubbe på fredagen lämnade en fadd bakfull smak i munnen på lördagsförmiddagen som vikts åt det sista pysslet i hemmet.
Lägenheten blev löjligt mysig med julpynt, glitter, tomtar, levande ljus, ljusslingor, pepparkakor och de bästa vännerna som i vanligt manér satte en lätt surrealistisk stämning på festen.

Vid mottagandet av ett frågespel om lyx:
– Gott och lyxigt! (sen viskande) men det är inte knark…

Frågespelet används:
– Vad är motsatsen till Prêt-à-porter?
– Är inte det À la carte?
– Motsatsen till À la carte är faktiskt lunch!


Kringlan argumenterar med sig själv en och en halv timme:
– Jag har kollat på alla avsnitt av Larry David på en vecka. Jag är Larry David. It’s good. I’m Larry David.

Appropå julen:
– Men Pelle känner jag ju från Sundsvall. Ta med en påse kiss och hälsa från mig.

Tror tyvärr det magnifika i kommentarerna faller bort om man inte satt i min lägenhet just den kvällen och hörde de visa tvista.

Blev även introducerad till lite oerhört söt gitarrpop som får det att bli alldeles varmt innanför revbenen.

”I don’t believe in ghosts
but there’s a ghost under my bed.
He keeps me awake at night
and he scares the shit out of me.
He said “I’m here to keep you worried
and I’m here to fight you.
I’m here to make you cry
I’m a ghost so I got the right to”.”


Julmyset förbyttes sedan i en konsert på Strand med Magic Numbers som var något av det finaste 2008. Versionen av Kate Bushs ”Running up that hill”, allsången i ”Stilla Natt” samt ”O Helga Natt” och när Romeo som sista låt gör en cover av ”Kärlek är ett brev skickat tusen gånger” utan att kunna ett ord svenska lämnade det eviga avtryck. Fan så fint!

Kvällen blev sen tidig. I säng vid två och en efterföljande lugn söndag där foten aldrig passerade yttertröskeln. Billy the Vision & the Dancers fortsatte ljudsätta mörkret utanför så vackert att jag undrar hur jag klarat mig utan det hittills.

Historien med M är över. Runnit ut i sanden på mitt initiativ. Behövdes ingen scen när vi träffats tre gånger. Eller? Tror budskapet var klart.
Siktar på sjuksköterskan I istället. Det verkar stämma in på väldigt många plan hittills. Tar en liten julönskan om att det fortsätter så.

”Once in a while when I fall asleep
then he comes to me in nightmares.
“You cannot escape from me
I’m a demon you got to deal with”.
I don’t expect any love from you
but could you leave me alone for a while:
Am I the only one around
who deserves the presence of demons?”

/Billy the Vision & the Dancers - Ghost

/P

No comments: