Fairytale

”I've got a feeling

This year's for me and you

So happy Christmas
I love you baby

I can see a better time

When all our dreams come true”

Snön har slutat sitt ursinniga fall över Stockholm som nu är en stad klädd i vitt. Tankarna efter helgens samtal med Båtis börjar klarna, det lutar åt att stanna i Sverige. Shanghai finns kvar, och förvisso gör även den här staden det om jag lämnar den ett halvår, men när tryggheten i Kina med ens halverades bleknade resan betydligt.
Tror även det onda i magen börjar gå över. Återstår att se.

Charlotte kom över natten till lördag. Mitt i festen. De mest fantastiska vännerna, musik, sprit och glädje. Tror inte de rätta känslorna finns. Tror våra världar är för långt ifrån varandra. Visst kan motsatser attrahera, men går det verkligen att bygga på något som saknar så många beröringspunkter? Tveksamt. Tror vi gör bokslut och ser framåt.
Har en lite omöjlig crush att ta ställning till. Nått som inte skulle funka, som inte är bra, som har dåliga förutsättningar och som skulle kunna förstöra. Har det någonsin stoppat någon?

”You scumbag, you maggot

You cheap lousy faggot

Happy Christmas your arse

I pray God it's our last”

Shane McGowan och Kirsty MacColls julvisa sliter i bröstet. Min sparsmakade hårväxt på armarna reser varje gång. Livespelningen från St. Patricksday 1988 är så vacker på ett sätt som bara ledsamma saker kan vara. Den redan då nästan tandlösa Shane kontrasterar mot den 80-tals tuperade Kirsty så fint att det inte hade gått att regissera mer passande. Det andas destruktiv kärlek som trots allt fortgår. Trots allt hoppas. Trots allt delar drömmar.

”You took my dreams from me

When I first found you

I kept them with me babe

I put them with my own

Can't make it all alone

I've built my dreams around you”
/The Pogues - Fairytale of New York

/P