Bob o anna-kombo

” I hope you feel the way I do
I hope you give yourself up too
I'm damned to feel the way I do
What have I done
to fall so hard
for you”
/Anna Ternheim – What have i done

Bob Hansson och Anna Ternheim gick igår kväll runt runt i lägenheten. Hand i hand. Bob intervjuade människor om kärlek och Anna sjöng säkert om den. Ärligt talat var jag för inne i boken för att riktigt märka.
Samtal om tvåsamhet, känslor, separation, kärlek, besvikelse, tillit, nåd, smärta och ilska. Imponerad över den öppenhet han bemöttes med, hur nära det ändå ligger människor att prata om det svåra i relationer, om det som gärna sopas under mattan på parmiddagar.

Böcker lämnar mig ofta med en känsla, men sällan med faktiska ord. Skulle någon be mig att citera från boken skulle det bli knapphändigt, men någon form av andemening klänger sig kvar inombords.
Bland de ord som trots allt fastnade kom de finaste oväntat nog från Jacob, sångare i The Poodles. Han sa att när människor sa till honom att ”Inte ta ut lyckan i förskott” svarade han ”Visst fan ska man göra det, för man vet aldrig om den verkliga lyckan kommer”. Hellre våga bli besviken än aldrig vara glad.

Sket genast i mina uppsatta pretentioner och skickade ett sms till Charlotte som besvarades glatt. Vet fortfarande såklart inte vart jag har henne, men hade hon vid det tillfället legat bredvid mig och matat mig med vindruvor endast iklädd en av mina skjortor hade jag med största sannolikhet inte heller vetat vart jag hade haft henne. Det där med tillit kanske Bob får lära mig mer om.

Om några timmar anländer Erik, Frida och världens sötaste Ludvig (föräldrarna får ursäkta, Ludd är sötare än ni någonsin kan bli) till el Stockholmo. Slipper fundera på tillit, den bara finns. I like.
Strumpan har laddat upp rejält inför kvällen. Vet inte om jag orkar med en kväll som förra helgen, men vi får se vart det landar. Om det landar.

/P