Wednesday, November 12, 2008

Glasgow i mitt hjärta

”I tally up tonight’s strangers
and stragglers that I’ve kissed
training ground notches, perfectly executed notches
and near misses
its all about going out and getting pissed with eagle eyes
and sincerity bottom on my list”


Det går knappt att höra vad James Allan sjunger. Glasgowdialekten förvandlar I till A och det är bara början på språkförbistringarna.
Men det gör ingenting. Det gör ingenting alls. Gitarrerna som manglar får obarmhärtigt fram budskapet att allting är skit och hur mycket mer behöver förklaras? Otrohet, meningslöst våld, frånvarande fadersgestalter, depression och utanförskap trycks in i tio fantastiska låtar som ger indierocken en adrenalinspruta rakt i ventrikeln. Varje gång verserna i ”It’s my own cheating heart that makes me cry” förbyts i gitarrslammer går en rysning av välbehag genom kroppen. En rysning för att den sortens ångesturladdningen aldrig går att missta sig på. Dränk oss i känslor och låt det explodera. Det går inte att hitta ett bättre soundtrack till hösten. Glasvegas snurrar runt runt runt…

Om förförra helgens dejt inte rörde mig i ryggen tog gårdagens träff igen det med råge. Förutom att pricka in lång, snygg och vackra naglar visade sig Charlotte även vara lättpratad, djupsinnig och väldigt intresseväckande. Trodde mig i hennes ögon se spår av intresse men som vanligt när den här karusellen börjar snurra slängs jag mellan hopp och förtvivlan i en rasande takt. Ett sms som inte besvarats på 61 minuter är självklart inte ett sammanträffande i min värld, det är en krigsförklaring. Ett svek. Ett slag i ansiktet.
Sjuk? Jag? Käft. ;)

Helgen blev en bergochdalbana där en rätt oskyldig natt i en säng förvandlades till ett tragiskt svek från flera håll.
Vill hålla mig ifrån dramatiken, men den vill inte hålla sig ifrån mig. I alla fall inte när dramatiken innehåller djupa depressioner från kärlekskranka flickors sida.

Suck.

64 minuter. Jag känner mig kränkt.

”So this is the grand finale
the crescendo of demise
this is the happy ending
where the bad guy goes down and dies
this is the end
with me on my knees and wondering why?
cross my heart, hope to die
its my own cheating heart that makes me cry”


65.

/P

No comments: