Rakt på sak

Det blev ett snabbt bokslut med Charlotte. Hon bjöd via sms in till glöggkväll på onsdag och jag var för en gångs skull ärlig. Istället för att ge ursäkter i försök att få det hela att rinna ut i sanden klippte jag direkt.

"Ska vara rakt på sak. Har funderat och tror inte vi ska fortsätta ses. Har tyvärr inte känslorna som borde finnas... Ta hand om dig"

Om hon är intresserad (vilket hon ju uppenbarligen är) så är det klart det gör ont på ett väldigt direkt sätt, men kanske bättre än att dra ut på det? Komma med undanflykter. Inte vilja ses. Det blir bara förvirrat, fram och tillbaka. Känner jag mig själv rätt skulle vi säkert setts några alkoholstinna nätter framöver. Tillfällig bekräftelse för mig skulle tolkas som ömhet.

Hatar att göra människor illa. Blir illamående av bara tanken att vara på andra sidan. Den enda förmildrande omständigheten jag har att tillgå är att det...

Och där, mitt i blogginlägget, ringde hon. Hon undrade vad det var som saknades, om hon gjort nått fel.

Svarade så ärligt jag kunde, att jag inte har några känslor och inte riktigt kunde sätta fingret på vad det var som saknades. Jag sa att våra världar kändes väldigt inkompatibla, men insåg i samma sekund som jag sa det att det såklart bara var en ursäkt. Hade känslorna funnits där hade det kvittat att hon aldrig sett en tv-serie, är oförstående inför popkulturella fenomen eller att vi saknar beröringspunkter. Sa även det, men vet inte om det hjälpte...

Hon sökte något mer konkret, men tyvärr hade jag inget att ge. Lika lite som jag kan förklara min brist på känslor kan jag sätta ord på vad det är jag söker. Vi kunde prata fritt, hade liknande värdingar och nog en del gemensamt, men det bleknar som klorintvättade jeans i ljuset av att känslorna saknas.

Trist.

Ville verkligen falla. Hårt.

Kanske nästa gång?

I wish.

I really do.

/P